HH00546_.WMF (3718 bytes)Början på böcker

Tider av dueller och dubbel-jalousier, vilka tider likväl av intressanta äventyr, vilka tider av storm kring lockarna och eld i hjärtat?
C. J.L. ALMQUIST: Drottningens juvelsmycke

Det var det här med granen, för det första.
Jul, ja
Den där idén att låta konstnärer dekorera restauranginteriörer med piffiga bilder är alldeles förträfflig.
Möte med konsten
Birger Sjöberg hade sin blamagegud, han, som rullade upp retrospektiva felsteg som en film, med raffinerad detaljrikedom.
Liten privatdjävul
Jag sitter och tittar på en krognota.
Hävdateckning
Jag träffade en som hade rett ut ett dödsbo häromdagen, ett gammalt hem som hon stått nära.
Vi pappersbesatta
Lyckans ost som fick vara med - det var väl hemskt stiligt!
Hopplöshetens elit
Man ligger och vrider sig på sitt läger, skulle det stå i böcker.
Rädslans natt
Det  är alldeles på tok att läsa den här stumpen, för den tar en minut.
Lästid: en minut (Bortkastad)
Huru skall man undvika den så farliga och förkastliga stressen?
Min läkarspalt
Ja, jag vet att det är mitt eget fel, men har någon någonsin sett att det gör någonting roligare?
Sorgsen ton från en sträng som brast
Det vill jag inte ha sagt att det inte har förekommit sparsamhet i vårt hus.
Sparsamhet, en gåta
Man läste härförleden i tidningsbladen om en förening av något slag som ämnade sätta av pengar till en kurs i föräldrafostran.
Föräldrafostran
Stockholmare är en söt sort.
Fariséens lilla baksmälla
- Mammaaaaa!!
Bara en mor - och knappt det
Om det är någon som jag är allvarligt ond på så är det den förfader på sjuttonhudnratalet som inte hade förstånd att smälla upp ett antal små backstugor i Stockholms närhet.
Torpet
Nåja, dam och dam - en Käring alltså.
En dam försvann
Jag satt vid skrivbordet på ämbetsrummet, och det var någonting surrealistiskt och lite Kafka över det hela.
Bara ovanan, damen
- Hon är utan tvekan Sveriges största författarinna, sa författaren borta i spiselvrån.
In vino veritas?
Folk tål värme så olika.
Det är nog värmen
Cesar hade som bekant en slav som stod bakpå triumfvagnen och påminde honom att han var dödlig.
Trångt på triumfvagnen
Det satt två damer i en spårvagn.
Stackars lille Robinson
Jag träffade en ledsen människa i dag.
För sent
Kan någon människa säga vad det är som gör att folk har så kallsvettigt svårt att tala här i landet?
Talets gåfva
Jag visste det så fort jag kom in i lokalen.
Skjut gärna på pianisten
Hur är det, tror damen att det blir krig?
Tiga är guld
Gymnastiktröjan var vit och präktig och nummer 44.
Dessa våra minsta
Det lilla barnets mormor fick en gång i världen gallsten.
Gamla stammen
Jag känner en fin gammal herre.
Råd till restauranggäster (Om våren)
Grammofonen i flickrummet bredvid skrällde och sjöng.
Mörk tanke
Nu har svenska statskyrkan förlorat en proselyt igen.
Stora tomheten
Förfinade människor bör icke befatta sig med denna text.
Morfar
Tror ni på plötsliga begåvningar?
Analfabeter, ohoj!
Nej, jag ska inte dra in Fredrika Bremer i detta; hon var ett geni av någon annan art än de som nedan följer.
Oss genier emellan
Jag var borta på vardagsmiddag i familj.
Lillefar
Vad har Greta Garbo egentligen gjort svenska folket för ont?
Vad har Garbo gjort för ont?
Den radikale unge mannen fnös.
De nya gamla baronerna
BARBRO ALVING (BANG OCH KÄRINGEN MOT STRÖMMEN):  Kåserier i urval av Birgit Petri

They came at first light to the house overlooking Long Island Sound.
CAMPBELL ARMSTRONG: The Trader´s Wife

I left my office thirty minutes later than usual, the tall lights in the parking-lot had been lit, although dark was more than an hour away.
CAMPBELL ARMSTRONG: Deadline

The resort hotel, surrounded by a golf-course and tennis courts, was located in a secluded green valley of the kind reserved for the sporting pursuits of the rich.
CAMPBELL ARMSTRONG: Heat

At an intersection in the middle of nowhere a stop sign appears in the headlights, and Reuben Galindez thinks, OK, this is heebie-jeebies time, I had enough, and he opens the passenger door and steps out onto the narrow blacktop.
CAMPBELL ARMSTRONG: Silencer

The jackrabbit, frozen in terror by the headlights of the car, appeared abruptly out of nowhere.
CAMPBELL ARMSTRONG: Blackout

1. Min farfar Verus var mig ett föredöme i höviska seder och godsinthet.
MARCUS AURELIUS: Självbetraktelser

"This really is an astonishing October, "said Gisčle Dufrčne: they nodded agreement; they smiled, a summer heat flooded down from the blue-grey sky (What have the others got that I haven´t?), their eyes glided over the unflawed picture that the glossy magazines Plaisir de France and Votre Maison had reproduced - the farmhouse bought for a song, or at least shall we say for an aria, and done up by Jean-Charles at the cost of a grand opera ('Don´t worry about the odd million,' Gilbert had said), the roses against the stone wall, the chrysanthemums, the asters, the dahlias, 'the lovliest in the whole of the Ile-de-France,' said Dominique; the screen and the blue and violet armchairs (so daring!) made their contrast with the green of the lawn, the ice tinkled in the glasses, Houdan kissed Dominique´s hand as she sat there, very slim in her black trousers and her brilliant shirt, her pale hair something between blonde and white - from behind you would say she was no more than thirty.
SIMONE DE BEAUVOIR: Les Belles  Images

That summer they hanged a fat man at the Western Gate as a warning and example to all. In those days the penalty for most crimes was death. They swung him from a fresh gallows on the city wall, where twelve horsemen in silks could ride abreast, and once had. For sure he deserved it. Every man skall be put to death for his own sin.
From within Peking, Jake could not see the face, but when he marched out the gate beside his camel he stopped to look one look, as the Chinese say, and the hair of his flesh stood up. The fat man was a traitor, a thief, a pimp, a merchant and Jake's partner.
STEPHEN BECKER: The Chinese Bandit

There were many bodies in the street that winter, and Aunt Chi reported an unusual number of virgins sold into the penny brothels.
STEPHEN BECKER: The Last Mandarin

Life is a riddle but death is no answer, and a soldier alone walks in fear because there is no one with him to die instead. In April 1945 Benjamin Beer found himself alone and afraid on a German plain, the land stark, spring itself stunted, misborn, the sky frozen, the wind a scythe. Fear: silence and solitude overwhelmed him after months of carnage and clamor; also he was a Jew and this was Germany and he loved women, all women, deeply and did not want to die or be mutilated in a swinish land.
STEPHEN BECKER: Dog Tags

On a parade ground in Flanders two thousand survivors doggedly obeyed bawled orders: boots and rifle butts clashed like iron on the frozen ground.
STEPHEN BECKER: A rendezvous in Haiti

The tame Wa are like pye-dogs, they will slink and snarl and grin for a bone. But the wild Wa dwell high upon the mountain and smile for no man.
STEPHEN BECKER: The Blue-Eyed Shan

The sun shone, having no alternative, on the nothing new.
SAMUEL BECKETT: Murphy

Where now? Who now? When now? Unquestioning. I, say I. Unbelieving. Questions, hypotheses, call them that. Keep going, going on, call that going, call that on. Can it be that one day, off it goes on, that one day I simply stayed in, in where, instead of going out, in the old way, out to spend day and night as far away as possible, it wasn´t far. Perhaps that is how it began.
SAMUEL BECKETT: Unnamable

På 1800-talet började Västeuropa och Nordamerika bryta med de traditioner som förr stod medlande mellan människan och naturen, och 1900-talets korporativa kapitalism är i färd med att fullfölja processen.
JOHN BERGER: Konsten att se

Seendet kommer före orden.Barnet ser och känner igen innan det kan tala.
JOHN BERGER: Sätt att se på konst

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
BIBELN

Att skriva en levnadsteckning över den som överträffade alla andra i konsten att skriva om andras liv och som, vare sig vi nu tänker på hans osedvanliga begåvning eller hans olika arbeten, inte har funnit många likar under någon tidsålder, är en svår uppgift och försöket kan måhända betraktas som en förmätenhet från min sida.
JAMES BOSWELL: Samuel Johnsons liv

Den bok jag nu sätter mig ner att skriva måste verka meningslös på många - om jag alls vågar tänka mig, att "många" får läsa den - eftersom jag alldeles självmant, utan någons order, börjar ett sådant arbete och ändå inte själv är riktigt på det klara med vad avsikten är.
KARIN BOYE: Kallocain

It was a pleasure to burn.
RAY BRADBURY: Fahrenheit 451

Once upon a time there were two cities within a city.
RAY BRADBURY: A Graveyard for Lunatics

Venice, California, in the old days had much to recommend it to people who liked to be sad.
RAY BRADBURY: Death is a Lonely Business

Aimee watched the sky, quietly.It was a warm afternoon in early September when I first met the Illustrated Man.
RAY BRADBURY: The Illustrated Man

Aimee watched the sky, quietly.
RAY BRADBURY: The October Country

Ena minuten var det ohiovinter med stängda dörrar och fönster. Rutorna var blinda av frost, istappar bildade fransar på varje takskägg, barnen åkte skidor i backarna och husmödrarna lufsade omkring som stora svarta björnar i sina pälsar på de isbelagda gatorna.
RAY BRADBURY: Invasion på Mars

One minute it was Ohio winter, with doors closed, windows locked, the panes blind with frost, icicles fringing every roof, children skiing on slopes, housewives lumbering like great black bears in their furs along the icy streets.
RAY BRADBURY: The Martian Chronicles (också utgiven under namnet The Silver Locusts)

The seller of lightning rods arrived just ahead of the storm.
RAY BRADBURY: Something Wicked This Way Comes

Out there in the cold water, far from land, we waited every night for the coming of the fog, and it came, and we oiled the brass machinery and lit the fog light up in the stone tower.
RAY BRADBURY: The Golden Apples of the Sun

"Ask me a question, okay?"
RAY BRADBURY: Dinosaur Tales

There was this fence where we pressed our faces and felt the wind turn warm and held to the fence and forgot who we were or where we came from but dreamed of who we might be and where we might go...
RAY BRADBURY: R is for Rocket

George Hill lay on the blue velvet cot in the waiting room of Marionettes, Inc.
RAY BRADBURY: Tomorrow Midnight

George and Alice Smith detrained at Biarritz one summer noon and in an hour had run through their hotel onto the beach into the ocean and back out to bake upon the sand.
RAY BRADBURY:  A Medicine for Melancholy

I arrived in the truck very early in the morning.
RAY BRADBURY: I Sing the Body Electric!

The tall dark young man stood quietly, not moving. Aunt Tildy shook her head, fussing with her knitting...
RAY BRADBURY: Autumn People

The sundials were tumbled into white pebbles.
RAY BRADBURY: Long After Midnight

It was a small town by a small river and a small lake in a small northern part of a Midwest state.
RAY BRADBURY: The Halloween Tree

I solnedgången en varm vårdag uppenbarade sig två herrar vid Biskopsdammarna.
MICHAIL BULGAKOV: Mästaren och Margarita

During the last ten years of her life, my mother gradually lost her memory.
LUIS BUŅUEL: My Last Breath

Lilla sparv, som min flicka har i skötet,
lilla sparv, som hon leker med och smeker,
räcker fingret och retas, låter bita,
eggar upp till attack och älskar gränslöst
i jag vet inte vad för ljuva lekar -
flickans tröst och kamrat, när livets sorger
syns mitt hjärtegull tunga, alltför trista...
Lilla sparv, ja då tror jag oron stillnar!
Ack, att få vara med er två och leka,
hjälpa till med att lätta livets ledsnad!
CATULLUS: Dikter

Det råder en egendomlig olikhet mellan de vetenskaper som behandlar den livlösa materien och dem som handlar om levande varelser.
ALEXIS  CARREL: Den okända människan

Alice började bli riktigt trött på att sitta bredvid sin syster på stranden och inte ha någonting att göra. Hon tittade ett par gånger i boken som hennes syster läste, men där fanns inga bilder och inget prat - och vad ska man med en bok till, tänkte Alice, om där varken finns prat eller bilder.
LEWIS CARROLL: Alice i Underlandet

I en by i La Mancha, vars namn jag icke gitter dra mig till minnes, levde för icke länge sedan en av det slags adelsjunkrar, som äger en lans i dess ställ, en gammaldags lädersköld, ett ök och en vinthund.
CERVANTES: Don Quijote av La Mancha

Nathan Rubin died because he got brave. Not the sustained kind of thing which wins you a medal in a war, but the split-second kind of blurting outrage which gets you killed on the street.
LEE CHILD: Die Trying

I was arrested in Eno`s diner. At twelve o`clock. I was eating eggs and drinking coffie.
LEE CHILD: Killing Floor

The pebbled glass door panel is lettered in flaked black paint:`Philip Marlowe... Investigations.` It is a reasonably shabby door at the end of a reasonably shabby corridor in the sort of building that was new about the year the all-tile bathroom became the basis of civilization. The door is locked, but next to it is another door with the same legend which is not locked. Come on in - there's nobody in here but me and a big bluebottle fly. But not if you're from Manhattan, Kansas.
RAYMOND CHANDLER: The Little Sister

The voice on the telephone seemed to be sharp and peremptory, but I didn't hear too well what it said - partly because I was only half-awake and partly because I was holding the receiver upside down.
RAYMOND CHANDLER: Playback

It was one of the mixed blocks over on Central Avenue, the blocks that are not yet all negro. I had just come out of a three-chair barber shop where an agency thought a relief barber named Dimitrios Aleidis might be working.
RAYMOND CHANDLER: Farewell, My Lovely

It was about eleven o'clock in the morning, mid October, with the sun not shining and a look of hard wet rain in the clearness of the foothills. I was wearing my powder-blue suit, with dark blue shirt, tie and display handkerchief, black brogues, black wool socks with dark blue clocks on them. I was neat, clean, shaved and sober, and I didn't care who knew it. I was everything a well-dressed private detective ought to be. I was calling on four million dollars.
RAYMOND CHANDLER:The Big Sleep

The Treloar Building was, and is, on Olive Street, near Sixth, on the west side. The sidewalk in front of it had been built of black and white rubber blocks. They were taking them up now to give to the government, and a hatless pale man with a face like a building superintendent was watching the work and looking as if it was breaking his heart.
RAYMOND CHANDLER: The Lady in the Lake

The house was on Dresden Avenue in the Oak Knoll section of Pasadena, a big solid cool-looking house with burgundy brick walls, a terra-cotta tile roof, and a white stone trim. The front windows were leaded downstairs. Upstairs windows were of the cottage type and had a lot of rococo imitation stonework trimming around them.
RAYMOND CHANDLER: The High Window

The first time I laid eyes on Terry Lennox he was drunk in a Rolls Royce Silver Wraith outside the terrace of The Dancers.
RAYMOND CHANDLER: The Long Good-Bye

I går slog jag sönder den förbannade gamla pinnsoffan.
Mitt under Högmässan. Församlingen var halvvägs inne i Välsignelsen.
STIG CLAESSON: Henrietta ska du också glömma

Så sa Håkansson en söndagsmorgon vid halv tiotiden på järnvägsstationen Falköping Rantens kaffeservering:
Det är för att glömma vi måste minnas.
STIG CLAESSON: Flickor

Den dagen jag fick reda på att min syster hade dött sken solen.
STIG CLAESSON: Samtal på ett fjärrtåg

Madame!
I detta ögonblick slår jag mig alltså ner för att ge Er ett obestridligt bevis för att jag betraktar era önskemål som oeftergivliga befallningar. Hur otacksam uppgiften än må bli ämnar jag nu återkalla i minnet de skandalösa stadier i mitt liv varifrån jag dock till slut räddades till att njuta alla de välsignelser som det ligger i kärlekens, hälsans och lyckans makt att skänka en människa; medan jag alltfort befinner mig i blomman av min ungdom och det ännu inte är för sent att använda det tillfälle som genom mycken ledighet och rikedom skänkes mig att odla och utveckla en förmåga att förstå och besinna, givetvis icke en föraktlig och usel sådan, som till och med i den virvel av lösliga nöjen och fröjder som jag slungades in i halp mig att genomföra en noggrannare observation av världens karaktärer och seder än vad som vanligt är hos dem som utöver mitt olycksaliga yrke och som, betraktande all tanke eller reflexion såsom sin värsta och svåraste fiende, håller dem på så stort avstånd de alls kan eller nådelöst och utan barmhärtighet förintar och krossar dem.
JOHN CLELAND: Fanny Hill

Ska du gå och fiska,Vinca?
Med en högdragen nick svarade Pervenche Vinca, som hade ögon av samma färg som ett vårregn, att hon faktiskt skulle gå och fiska.
COLETTE: Tidig blomning

Det var ett drag som var utmärkande för Nordamerikas koloniala krig - att vildmarkens faror och svårigheter först måste övervinnas innan de fientliga makterna kunde drabba samman. En vid och tydligen ogenomtränglig gränstrakt av skogar åtskilde Frankrikes och Englands besittningar.
JAMES FENIMORE COOPER: Den siste mohikanen

At two-fourteen in the morning on the night they left one life to begin their next, the rain thundered down in a raging curtain that thrummed against the house and the porch and the plain white Econoline van that the United States Marshals had brought to whisk them away.
ROBERT CRAIS: Indigo Slam

'I´m sorry, Mr. Cole, this has nothing to do with you. Please excuse me.'
ROBERT CRAIS: The Monkey´s Raincoat

I met Jodi Taylor and her manager for lunch on the Coast Highway in Malibu, not far from Paradise Cove and the Malibu Colony.
ROBERT CRAIS: Woodoo River

Jennifer Sheridan stood in the door to my office as if she were Fay Wray and I was King Kong and a bunch of black guys in sagebrush tutus were going to tie her down so that I could have my way.
ROBERT CRAIS: Free Fall

Jonathan Green came to my office on a hazy June morning with an entourage of three attorneys, a videographer, and an intense young woman lugging eight hundred pounds of sound recording equipment.
ROBERT CRAIS: Sunset Express

Patricia Kyle said, 'Is this Elvis Cole, the world´s greatest detective?'
ROBERT CRAIS: Lullaby Town

Charlie Riggio stared at the cardboard box sitting beside the Dumpster.
ROBERT CRAIS: Demolition Angel

I was standing on my head in the middle of my office when the door opened and the best looking woman I´d seen in three weeks walked in.
ROBERT CRAIS: Stalking the Angel

Uniformed LAPD Officer Joe Pike could hear the banda music even with the engine idling, the a. c. jacked to meat locker, and the two-way crackling callout codes to other units.
ROBERT CRAIS: L. A. Requiem

It was one of those high-desert days in the suburban communities north of Los Angeles with the air so dry it was breathing sand; the sun licked their skin with fire.
ROBERT CRAIS: Hostage

Bill satt på kullens krön med händerna mot hakan - en liten, underlig och vårdslös figur. Han såg ut över ett vidsträckt land, som helt och hållet tillhörde honom. Ja, han ägde inte bara detta utan var hela Englands herre. Varför inte all världens härskare?
RICHMAL CROMPTON: Bill och De Laglösa

Jullovet var äntligen inne, och på olika sätt njöto medlemmarna i Brownska familjen av detsamma. Ethel och hennes flickvänner förberedde till julaftonen ett teaterstycke, fru Brown spelade kort, och Bill roade sig med att ha influensa.
RICHMAL CROMPTON: Bill den förträfflige

"De Laglösa", d. v. s. Bill,Douglas, Henry och Ginger, vandrade hemåt från skolan.Stor uppståndelse rådde i villastaden, där några arkeologer grävde i jorden och i en dalgång hittade rester av byggnader från romartiden.
RICHMAN CROMPTON:  Bill slår rekord

- Ni förstår, sa Jameson Jameson, vi är alla mänskliga varelser.   Det är en mycket viktig punkt. Ni måste väl medge att vi alla är mänskliga varelser?
RICHMAL CROMPTON: Bill den omöjlige

På det hela taget låg inte Bill åt det konstnärliga hållet. Han hade ingenting av den sanne konstnärens skygga ömtålighet och finstämda fantasi. Men faktum är att den här sommaren kände han en inre drivkraft att skriva ett skådespel.
RICHMAL CROMPTON: Bill i farten

Bill var grundligt uttråkad.Skolan tråkade alltid ut honom. Han tyckte illa om kunskaper och han tyckte illa om att tvingas gå in på detaljer. Och han tyckte illa om  att svara på frågor. Som politiker kunde han ha haft en lysande framtid.
RICHMAN  CROMPTON:Bill tar hämnd

Bills pappa placerade omsorgsfullt bågen och pilen längst bak i bokskåpet. Så låste han dörren under bister tystnad. Bills ögon - stora, förebrående och svårmodiga - följde varje rörelse.
- Tre fönsterrutor och mrs Clives katt på en och samma morgon, började mr Brown strängt.
- Men jag menade inte att träffa katten, sa Bill med känsla och övertygelse. På hedersord! Jag var inte ute för att skjuta katter. Katter blir galna om man skjuter på dem... den råkade bara komma i vägen. Jag hann inte stoppa pilen i tid... den bara gick av!
RICHMAL CROMPTON: Bill den otrolige

Bill vaknade och gnuggade ögonen. Det var juldagen! Den dag han sett fram emot med blandade känslor i sex månader.  Visst var det en kul dag: julklappar och kalkon och smällkarameller och att få stanna uppe sent. Å andra sidan var det vanligtvis alldeles för många släktingar omkring en och det väntades alldeles för mycket av en. Folk som gav en julklappar avslöjade dessutom ofta en så dålig smak att nöjet blev helt förstört.
RICHMAL CROMPTON: Bill på nya äventyr

På halva banan av vår levnads vandring
jag fann i dyster skog mig vilsekommen,
förty jag vikit av från rätta vägen.
DANTE ALIGHIERI: Den gudomliga komedin

Rune had walked past the movie theater and was three blocks away when the bomb went off.
JEFFERY DEAVER: Death of a Blue Movie Star

He believed he was safe.
JEFFERY DEAVER: Manhattan is My Beat

Crazy Megan parks the car.
JEFFERY DEAVER: Speaking in Tongues

Like a cradle, the hearse rocked him gently.
JEFFERY DEAVER: Praying for Sleep

With every passing mile her heart fled a little more.
JEFFERY DEAVER: The Lesson of Her Death

"Eight gray birds, sitting in dark.
Cold wind blows, it isn´t kind."
The small yellow school bus crested an abrupt rise on the highway and for a moment all she could see was a huge quilt of pale wheat, a thousand miles wide, waving, waving under the grey sky.
JEFFERY DEAVER: A Maiden´s Grave

She wanted only to sleep.
JEFFERY DEAVER: The Bone Collector

The Digger´s in town.
The Digger looks like you, the Digger looks like me. He walks down the wintry streets the way anybody would, shoulders drawn together against the damp, December air.
JEFFERY DEAVER: The Devil´s Teardrop

The battered white van had made her uneasy.
JEFFERY DEAVER: The Blue Nowhere

Jag är född år 1632 i staden York av aktade föräldrar, men min far var inte därifrån, han var utlänning, från Bremen, och hade först slagit sig ner i Hull. Efter att ha gjort sig en bra förmögenhet på köpenskap, drog han sig tillbaka från affärerna och flyttade till York, där han äktade min mor, som var född Robinson, en i trakten välaktad släkt, efter vilken jag fick mitt förnamn. Min far hette Kreutznaer, men på grund av den i England så vanliga förvanskningen av ord kallas vi nu, eller rättare kallar vi oss nu själva och skriver vårt namn Crusoe, och så kallade mig också alltid mina kamrater.
DANIEL DEFOE: Robinson Crusoe

I. Las Vegas.Elektronisk, polykrom mardröm, kanske drömd av Marshall McLuhan, sedan denne gudfruktige och sinnrike professor överlastat magen med korruptionsmiddag på TV-bolaget; frusen daiquiri, hummer Newburg, mangofrukt i maraschino, babyskär champagne.
SVEN DELBLANC:Åsnebrygga

Huruvida det skall visa sig att jag blir hjälten i min egen levnadshistoria eller om denna roll kommer att spelas av någon annan, får dessa blad avgöra. För att börja min levnadsbeskrivning från första början antecknar jag att jag föddes (efter vad jag har hört och har all anledning att tro) klockan tolv på natten en fredag. Det anmärktes att jag började skrika just som klockan slog det första slaget.
CHARLES DICKENS: David Copperfield

Marley was dead, to begin with. There is no doubt whatever about that. The register of his burial was signed by the clergyman, the clerk, the undertaker, and the chief mourner. Scrooge signed it. And Scrooge's name was good upon `Change for anything he choose to put his hand to. Old Marley was as dead as a door-nail.
CHARLES DICKENS: A Christmas Carol

I början av juli, en mycket het dag framåt kvällen, gick en ung man ut ur det lilla vindsrum, som han hyrde vid S-skijgränden, och ned på gatan och styrde långsamt, liksom obeslutsamt sina steg bort mot K-skijbron. Han undgick lyckligt att möta sin värdinna i trappan.
FJODOR DOSTOJEVSKIJ: Brott och straff

Thomas the Younger opened his eyes. September 18th, 1942, his eleventh birthday, had downed.
LOUP DURAND: Daddy

"An abandoned auto court in the San Berdoo foothills; Buzz Meeks checked in with ninety-four thousand dollars, eighteen pounds of high-grade heroin, a 10-gauge pump, a .38 special, a .45 automatic and a switchblade he´d bought off a pachuco at the border - right before he spotted the car parked across the line: Mickey Cohen goons in an LAPD unmarked, Tijuana cops standing by to bootjack a piece of his goodies, dump his body in the San Ysidro River."
JAMES ELLROY: L. A. Confidential

Jorden lär oss mycket mer om oss själva än alla böcker tillsammans. Ty den bjuder oss motstånd.
ANTOINE DE SAINT-EXUPÉRY: Flykten under stjärnorna

Already, beneath him, through the golden evening, the shadowed hills had dug their furrows and the plains grew luminous with long-enduring light.
ANTOINE DE SAINT-EXUPÉRY: Night Flight

Jewel och jag kommer upp från fältet och vi går efter varann längs stigen. Fast jag är fem meter framför honom kan var och en som tittar på oss från bomullsladan se Jewels fransiga och tillstukade halmhatt ett helt huvud ovanför mitt.
WILLIAM FAULKNER: Medan jag låg och dog

The low sun glowed dully red, filtered through the haze of a great city`s dirty air.
KEN FOLLETT: The Bear Raid

The waiter brought a fillet steak, covered in some kind of thick sauce, on a plate which was much too large for the food it had to hold. Peirs Roper ignored it and sipped his claret.
KEN FOLLETT: The Shakeout

The baker cratched his black moustache with a floury finger, turning the hairs gray and unintentionally marking himself look ten years older.
KEN FOLLETT: The Modigliani Scandal

It was the luckiest night of Tim Fitzpeterson`s life.
KEN FOLLETT: Paper Money

It was the coldest winter for forty-five years.
KEN FOLLETT: Eye of the Needle

The public-address system in Cairo airport made a noise like a doorbell, and then the arrivel of the Alitalia flight from Milan was announced in Arabic, Italien,French and English.
KEN FOLLETT: Triple

The last camel collapsed at noon.
KEN FOLLETT: The Key to Rebecca

It was a slow Sunday afternoon., the kind Walden loved
KEN FOLLETT: The Man from St Petersburg

The men who wanted tokill Ahmet Yilmaz were serious people.
KEN FOLLETT: Lie Down With Lions

It all started on 5 December 1978.
Jay Coburn, Director of Personnel for EDS Corporation Iran, sat in his office in uptown Tehran with a lot on his mind.
KEN FOLLETT: On Wings of Eagles

On the day of the tragedy, the boys of Windfield School had been confined to their rooms.
KEN FOLLETT: A dangerous Fortune

It was the most romantic plane ever made.
KEN FOLLETT: Night Over Water

I did a lot of gardening when I first moved into High Glen House, and that`s how I found the iron collar.
KEN FOLLETT: A Place Called Freedom

A heatwave lay over Baltimore like a shroud.
KEN FOLLETT: The Third Twin

A man called Priest pulled his cowboy hat down at the front and peered across the flat, dusty desert of south Texas.
KEN FOLLETT: The Hammer of Eden

He woke up scared.
KEN FOLLETT: Code to Zero

Strax efter gryningen kom kommendörkapten Hornblower upp på Lydias halvdäck. Bush, förste löjtnanten, som hade vakten, gjorde honnör men sade ingenting till sin chef. Under en resa, som nu varat sju månader utan förbindelse med land, hade han hunnit komma underfund med vad hans chef tyckte om och inte tyckte om. Under denna dagens första timme fick man inte tala med chefen, inte störa hans tankar.
C. S. FORESTER: Med flaggan i topp

It is cold at six-forty in the morning of a March day in Paris, and seems even colder when a man is about to be executed by firing squad. At that hour on 11th March 1963, in the main courtyard of the Fort d`Ivry, a French AirForce colonel stood before a stake driven into the chilly gravel as his hands were bound behind the post, and stared with slowly diminishing disbelief at the squad of soldiers facing him twenty metres away.
FREDRICK FORSYTH:The Day of the Jackal

There was a thin robin`s-egg-blue dawn coming up over Tel Aviv when the intelligence analyst finished typing his report.
FREDERICK FORSYTH: The Odessa File

Jack Mulrooney shifted his bulk on the canvas and frame cot beneth the mosquito netting and watched the slow lightening of the darkness above the trees to the east.
FREDERICK FORSYTH: The Dogs of War

Mark Sanderson liked women. For that matter he also liked Aberdeen Angus fillet steaks, medium rare with tossed heart-of-lettuce salad, and he consumed both with equal if passing enjoyment.
FREDERICK FORSYTH: No Comebacks

A gently warming sun shone down on Washington that middle of May, bringing the first shirt sleeves to the streets and the first rich red roses to the garden outside the French windows of the Oval Office in the White House.
FREDERICK FORSYTH: The Devil`s Alternative

It was the summer when the price of a small loaf of bread topped amillion rubles.
FREDERICK FORSYTH: Icon

My first aeroplane!What vivid memories of youth that recalls!
FREDERICK FORSYTH: H G Wells in Great Flying Stories

Winter had come early that year. Already by the end of the month the first forward scouts, borne on a bitter wind out of the north-eastern steppes, were racing across the rooftops to probe Moscow`s defences.
FREDERICK FORSYTH: The Negotiator

For a brief moment, while waiting for the control tower to clear me for takeoff, I glanced out through the Perspex cockpit canopy at the surrounding German countryside. It lay white and crisp beneath the crackling December moon.
FREDERICK FORSYTH: The Shepherd

The man with ten minutes to live was laughing.
FREDERICK FORSYTH: The Fist of God

The man in grey decided to take the Glen suite of diamonds at midnight.
FREDERICK FORSYTH: The Forth Protocol

The Russian colonel stepped out of the shadows slowly and carefully, even though he had seen and recognized the signal. All meetings with his British controller were dangerous and to be avoided if possible.
FREDERICK FORSYTH: The Deceiver

Innan hon fann den döda hade dagen varit full av sinnligheter.
MARIANNE FREDRIKSSON: Gåtan

I den grå dagningen vaknade förre soldaten From och tittade efter vanligheten upp mot åsarna i taket. Några ögonblick gick medan han funderade på vem eller vad han var, och sedan om han var gammal eller ung. Men snart stod det klart för honom att han var över åttio år och hade legat sjuk hela vintern. De sista dagarna hade det gått allt tyngre att draga andan men nu kändes det lättare i bröstet.
JAN FRIDEGÅRD: Torntuppen

I mitten av 1900-talet plågades Amerikas kvinnor av ett problem, som länge legat gömt och outtalat i deras hjärtan. De behärskades av en egendomlig oro, en känsla av missnöje och längtan. Varje förstadsfru kämpade ensam med detta problem. Dag och natt förföljdes hon av en tyst fråga: "Är detta allt?" Den fanns inom henne när hon bäddade, handlade, valde möbeltyg, åt smörgås med jordnötssmör med sina barn, körde vargungar och blåvingar och när hon låg vid sin mans sida om natten.
BETTY FRIEDAN: Den feminina mystiken

Nearly every beginning writer sooner or later asks (or wishes he dared ask) his creative writing teacher, or someone else he thinks might know, whether or not he really has what it takes to be a writer.  The honest answer is almost always, "God only knows."
JOHN GARDNER: On Becoming a Novelist

Straffångarnas dräkter är randade i rosa och vitt. Även om jag följde hjärtats krav vid valet av det universum som blivit mitt, har jag åtminstone makten att i det upptäcka alla de betydelser som jag vill: så finns det ett nära samband mellan blommorna och straffångarna.
JEAN GENET: Tjuvens dagbok

Den ljushåriga pojken hasade sig ner sista metern utför klippan och började försiktigt ta sig fram i riktning mot lagunen.
WILLIAM GOLDING: Flugornas herre

I went back to Cannes yesterday, wandered. It seemed the proper time. The film festival had been in May. The Miss America Contest was to be in September.
WILLIAM GOLDMAN: Hype & Glory

With one major exception, which will be dealt with in due course, as far as the filmmaking process is concerned, stars are essentially worthless - and absolutely essential.
WILLIAM GOLDMAN: Adventures in the Screentrade

The cabin-passenger wrote in his diary a parody of Descartes: "I feel discomfort, therefore I am alive," then sat pen in hand with no more to record.
GRAHAM GREENE: A Burnt-out Case

She might have been waiting for her lover.
GRAHAM GREENE: England Made Me

The gulls swept over Dover.
GRAHAM GREENE: The Confidential Agent

It was 1965. I had decided to do a little Liberal canvassing in a forthcoming by-election and I had chosen a country town called Horden.
GRAHAM GREENE: A World of My Own

Det var någonting i en sådan där basar som oemotståndligt drog Arthur Rowe till sig.
GRAHAM GREENE: Skräckens ministerium

After dinner i sat and waited for Pyle in my room over the rue Catinat: he had said, "I´ll be with you at latest by ten," and when midnight had struck I couldn´t stay quiet any longer and went down into the street.
GRAHAM GREENE: The Quiet American

Castle, ever since he had joined the firm as a young recruit more than thirty years ago, had taken his lunch in a public house behind St James´s Street, not far from the office.
GRAHEM GREENE: The Human Factor

It happened this way. Father Quixote had ordered his solitary lunch from his housekeeper and set off to buy wine at a local cooperative eight kilometres away from El Toboso on the main road to Valencia.
GRAHAM GREENE: Monsignor Quixote

When i think of all the grey memorials erected in London to equestrian generals, the heroes of old colonial wars, and to frock-coated politicians who are even more deeply forgotten, I can find no reason to mock the modest stone that commemorates Jones on the far side of the international road which he failed to cross in a country far from home, though I am not to this day absolutely sure of where, geographically speaking, Jones´s home lay.
GRAHAM GREENE: The Comedians

What a long road it has been. Half a century has passed since I wrote The Man Within, my first novel to find a publisher. I was twenty-two years old when I began it and I was on sick leave from The Times after an operation for appendicitis.
GRAHAM GREENE: Ways of Escape

In the winter of 1976 I was surprised and a little mystified to receive a telegram in Antibes from Panama signed by a certain Seņor V - a name strange to me - telling me that I had been invited by General Omar Torrijos Herrera to visit Panama as his guest and that a ticket would be sent to me at the flight bureau of my choice.
GRAHAM GREENE: Getting to Know the General

Kanske är det bara under barndomen som böcker har något djupt inflytande på vårt liv.
GRAHAM GREENE: Barn, präster och revolutionärer

Av de stora världsstäderna tillhör egentligen blott få världen. Genčve är en ibland dem; Rom, Paris, kanske New York, exempel på andra. I dem anar vi framtiden, som vi vill ha den, utan ras-, språk- och religionsförföljelse.
ÅKE GUSTAFSSON: Harmoni i atomåldern

Jag heter Kurt Hamrin och ingenting kunde vara enklare. Men redan i pojkåren undfick jag smeknamnet Kurre och det kommer jag väl alltid att få heta.
KURRE HAMRIN: Mina drömmars mål

- Victoria station, sir! Tre shilling sex pence, sir. Tack, sir. Ingenting tillbaka. Jag tackar er, sir.
- All right, cabby!
Två herrar hoppade ur en cab utanför Victoria-stationen i London efter att ha växlat dessa ord med kusken.
FRANK HELLER: Herr Collins sällsamma äventyr

Det var kärlek vid första ögonkastet.
Första gången Yossarian fick se fältprästen blev han vilt förälskad i honom.
JOSEPH HELLER: Moment 22

When people our age speak of the war it is not of Vietnam but of the one than broke out more than half a century ago and swept in almost all the world.
JOSEPH HELLER: Closing Time

The gold ring on the carousels was made of brass. Even as kids in Coney Island we didn`t believe it was the real thing.
JOSEPH HELLER: Now and Then, From Coney Island to Here

Abishag the Shunammite washes her hands, powders her arms, removes her robe, and approaches my bed to lie down on top of me.
JOSEPH HELLER: God Knows

Gold had been asked many times to write about the Jewish experience in America.
JOSEPH HELLER: Good as Gold

Jag får spader när jag ser stängda dörrar.
JOSEPH HELLER: Nånting har hänt

Aristotle contemplating the bust of Homer thought often of Socrates while Rembrandt dressed him with paint in a white Renaissance surplice and a medieval black robe and encased him in shadows.
JOSEPH HELLER: Picture This

In August of 1992 a twenty-six-year-old man in New Jersey wrote to tell me he had been on a respirator in the intensive care unit of a hospital for fifty-eight days and had not been able to talk all that time.
JOSEPH HELLER & SPEED VOGEL: No Laughing Matter

- Nu har de alltså slagit ihjäl Ferdinand för oss, sade städerskan till herr Švejk, som efter att ha lämnat militärtjänsten för flera år sedan, då han definitivt förklarats för sinnessvag av militärläkarkommissionen, livnärde sig genom att sälja hundar, avskyvärda odjur av blandras, vilkas stamträd han förfalskade.
JAROŠLAV HAŠEK: Den tappre soldaten Švejk

"Post nummer nittiosju," skrek utroparen. "En pojke."
Pojken kände sig virrig och svimfärdig av den ovana känslan av att ha fast mark under fötterna igen. Slavskeppet hade färdats mer än fyrtio ljusår, och i sina lastrum förde det med sig alla slavskepps gemensamma stank, odören av tätt sammanpackade otvättade kroppar, av fruktan och uppkastningar och gammal inpyrd rädsla.
ROBERT A. HEINLEIN: Vintergatans son

Mekong! Vilket sug redan i ordet!
Floden som salig Dumbok missade

"Min katt, min katt, varför har jag övergivit dig!"
Ciao Miau!

Jag gjorde - snabbt, säkert, världsvant - min beställning:
"Svinjetina kotlet, tack!"
När jag förlorade min oskuld

Det är uppe hos min oljetant, som det slår mig hur stora likheterna är, mellan två till synes så olika evenemang, år efter år i Sommareuropa:
Verona och Pamplona.
Likheten mellan bravo och olé

Det kan tyckas, att min undran var absurd, rent av frivol.
Jag hade kört in i Timisoara, staden med ett namn som triumferande som en trumpetstöt gått in i historien med ett blodigt uppror.
Mycket präst och lite Tarzan

En mening - en enda men en mycket speciell - placerade Hongkong på mina drömmars karta.
När piloten byter kalsonger

Två gånger i mitt liv har jag blivit refuserad.
Refuserad!
STAFFAN HEIMERSON: Vilsen i världen

He was an old man who fished alone in a skiff in the Gulf Stream and he had gone eighty-four days now without taking a fish.
ERNEST HEMINGWAY: The Old Man and the Sea

Robert Cohn var en gång i tiden mellanviksmästare i boxning vid Princeton.
ERNEST HEMINGWAY: Och solen har sin gång

At the first bullfight I ever went to I expected to be horrified and perhaps sickened by what I had been told would happen to the horses.
ERNEST HEMINGWAY: Death in the afternoon

We were sitting in the blind that Wanderobo hunters had built of twigs and branches at the edge of the salt-lick when we heard the truck coming. At first it was far away and no one could tell what the noise was. Then it was stopped and we hoped it had been nothing or perhaps only the wind. Then it moved slowly nearer, unmistakable now, louder and louder until, agonizing in a clank of loud irregular explosions, it passed close behind us to go on up the road.
ERNEST HEMINGWAY: Green Hills of Africa

Så var det det dåliga vädret. Det brukade komma på en dag när hösten var över. Då måste vi stänga fönstren om natten för regnets skull, och den kalla vinden slet bladen från träden på Place Contrescarpe.
ERNEST HEMINGWAY: En fest för livet

It was strange going back to Spain again: I had never expected to be allowed to return to the country that I loved more than any other except my own and I would not return so long as any of my friends there were in jail.
ERNEST HEMINGWAY: The Dangerous Summer

They were living at le Grau du Roi then and the hotel was on a canal that ran from the walled city of Aigues Mortes straight down to the sea. They could see the towers of Aigues Mortes across the low plain of the Camargue and they rode there on their bicycles at some time of nearly every day along the white road that bordered the canal.
ERNEST HEMINGWAY: The Garden of Eden

The door of Henry´s lunch-room opened and two men came in. They sat down at the counter.
"What´s yours?" George asked them.
"I don´t know," one of the men said. "What do you want to eat, Al?"
"I don´t  know," said Al. "I don´t know what I want to eat."
ERNEST HEMINGWAY: The Killers, from Men Without Women

Dörren till Henrys lunchbar gick upp och två män kom in. De satte sig vid bardisken.
- Vad får det vara? frågade George.
- Jag vet inte, sa den ena.Vad ska du ha för något, Al?
- Jag vet inte, sa Al. Jag vet inte vad man ska hitta på.
ERNEST HEMINGWAY: Henrys lunchbar ur Snön på Kilimandjaro

I husets skugga, i flodstrandens solsken bland båtarna, i videskogens skugga, i fikonträdets skugga uppväxte Siddhartha, bramanens sköne son, den unge falken, tillsammans med sin vän Govinda, bramansonen.
HERMANN HESSE: Siddhartha

Dagen hade gått, som dagar i allmänhet går; jag hade gjort slut på den, sakta gjort slut på den med min egen primitiva och skygga levnadskonst; jag hade arbetat några timmar, plöjt igenom gamla böcker, hade lidit av mina krämpor i ett par timmar så som gammalt folk gör, hade tagit ett pulver och glatt mig åt att det onda lät sig överlistas, hade legat i ett varmt bad och sugit in den goda värmen, hade fått post i tre omgångar och sett igenom alla de onödiga breven och trycksakerna, hade gjort mina andningsövningar men i dag av lättja hoppat över mina vanliga tankeövningar, hade tagit en timmes promenad och funnit vackra, fina och underbara fjädermolnsmönster på himlen.
HERMANN HESSE: Steppvargen

I början av nittiotalet måste vår vän Knulp en gång ligga flera veckor på sjukhus, och när han blev utskriven var det mitt i februari och så avskyvärt väder att han redan efter några vandringsdagar åter fick feber och måste tänka på att komma under tak.
HERMANN HESSE: Knulp

Dillinger lay on his bunk in one corner of the cell, his head pillowed on a hand, staring up at the ceiling.
JACK HIGGINS/HARRY PATTERSON:

Just after midnight it started to rain, and the Portuguese policeman brought a cape from his sentry box and placed it around her shouldrs without a word.
JACK HIGGINS/HARRY PATTERSON: To Catch a King

On the Day of the Dead in Bolivia children take food and presents to the cemetery to leave on the graves of the departed.
JACK HIGGINS/HARRY PATTERSON: The Valhalla Exchange

Fallon awakened suddenly and completely and lay staring blindly into the darkness.
JACK HIGGINS/HARRY PATTERSON: Cry of the Hunter

When Hagen emerged from the gambling casino at the back of Charlie Beale´s café he was drunk.
JACK HIGGINS/HARRY PATTERSON: Sad Wind from the Sea

The dream always ended in exactly the same way - with me sitting bolt upright in bed, screaming like any child frightened in the dark, St. Claire´s laughter ringing in my ears which was the most disturbing thing of all.
JACK HIGGINS: Toll for the Brave

Somewhere across the moor gunfire rumbled menacingly, strangely subdued in the heat of the afternoon, and below in the quarry where the prisoners laboured stripped to the waist there was a sudden stir of interest.
JACK HIGGINS: Dark Side of the Street

The moment he pushed open the door and paused on the edge of darkness, Chavasse knew that he had made a bad mistake.
JACK HIGGINS: Midnight Never Comes

Chavasse lay with his head pillowed on one arm and stared up at the ceiling through the darkness.
JACK HIGGINS: The Testament of Caspar Schultz

When major Tony Villiers entered the officer´s mess of the Grenadier Guards at Chelsea Barracks, there was no one there.
JACK HIGGINS: Confessional

There were bodies all around, clear in the moonlight, some in lifejackets, some not.
JACK HIGGINS: Cold Harbour

I brought the plane in low over the sea and took her up to three thousand as land appeared and beyond, through the harsh white moonlight, the Greenland ice-cap gleamed like a string of pearls.
JACK HIGGINS: East of Desolation

Lomax lay on the narrow bunk in the airless cabin, stripped to the waist, his body drenched in sweat, and stared up at the stained and peeling ceiling.
JACK HIGGINS: The Dark Side of the Island

A cold wind blew in from Belfast Lough, driving rain across the city. Sean Dillon moved along a narrow street between tall warehouses, relics of the Victorian era, mostly boarded up now.
JACK HIGGINS: Angel of Death

They were closer now; he could hear the savage barking of the dogs, the voices of his pursuers calling to each other, firing at random as he ran headlong through the trees.
JACK HIGGINS: Year of the Tiger

On the crest of a tor where the moor lifted to meet the blue sky in a sharply defined ege, Vanbrugh paused to catch his breath, sat on a stone and took out an old briar pipe and a tobacco pouch.
JACK HIGGINS: The Violent Enemy

As the yellow Telecom truck turned the corner, Grosvenor Place was quiet in the rain.
JACK HIGGINS: Exocet

They were getting ready to shoot somebody in the inner courtyard, which meant it was Monday because Monday was execution day.
JACK HIGGINS: The Savage Day

The Medevac helicopter drifted across the delta at a thousand feet, her escort a Huey Cobra unship keeping station to the left. Rain thretened, the clouds over the jungle in the far distance heavy with it, and thunder rumbled on the distant horizon.
JACK HIGGINS: Touch the Devil

Rain swept in from Belfast Lough, and as he turned the corner there was the rattle of smll-arms fire somewhere in the darkness of the city center followed by the crump of an explosion.
JACK HIGGINS: Drink with the Devil

Just after four as first light started to seep through the bamboo slats above his head, it rained again, slowly at first, developing into a solid drenching downpour from which there was no escape.
JACK HIGGINS: Season in Hell

As rain drifted across Berlin in a great curtain on the final evening of march a black Mercedes limousine moved along Wilhelmstasse towards the new Reich Chancellery which had only opened in January.
JACK HIGGINS: Sheba

Just before midnight it started to rain as Dillon pulled in the Mercedes at the side of the road, switched on the interior light and checked his map.
JACK HIGGINS: Thunder Point

Manhattan, with an east wind driving rain mixed with a little sleet along Park Avenue, was as bleak and uninviting as most great cities after midnight, especially in March.
JACK HIGGINS: The White House Connection

Jake Cazalet was twenty-six years old when it happened, the incident that was to have such profound effect on the rest of his life.
JACK HIGGINS: The President´s Daughter

It was the rat, in a way, which brought Blake Johnson not only awake, but back to life.
JACK HIGGINS: Day of Reckoning

… and so I decided to devote myself exclusively to the pursuit of women.
JACK HIGGINS: Memoirs of a Dance Hall Romeo

As Prager turned the corner, thunder rumbled far out to sea and lightning flashed across the sky, giving for one bright moment a clear view of the harbor.
JACK HIGGINS: Storm Warning

It was just before dark as Dillon emerged from the alley and paused on the corner. Rain drifted across the Seine in a flurry of snow, sleet mixed with it, and it was cold, even for January in Paris.
JACK HIGGINS: Eye of the Storm

It had started to rain in the late evening, lightly at first, but increasing to a heavy, drenching downpour as darkness fell.
JACK HIGGINS: Hell is Always Today

Some forty sea miles south from Athens and less than five from the coast of the Peloponnese, lies the island of Hydra, once one of the most formidable maritime powers in the Mediterranean.
JACK HIGGINS: Solo

The Romans used to think that the souls of the departed stayed near their tombs. It was easy to believe that on a cold March morning, with a sky so black that it was as if night was about to fall.
JACK HIGGINS: Night of the Fox

It was just before evening, when the jeep carrying Harry Carter turned in through the gates of the great Moorish villa called dar el Ouad outside Algiers, and braked to a halt at the ornate, arched entrance.
JACK HIGGINS: Luciano´s Luck

As Meyer turned the corner in the old hearse he reduced speed, his hands slippery with sweat as they gripped the wheel, his stomach tightening as he drove towards the checkpoint, clear in the night under the hars white light of the arc lamps.
JACK HIGGINS: Day of Judgment

Someone was digging a grave in one corner of the cemetery as i went in through the lychgate.
JACK HIGGINS: The Eagle has Landed

There was an Angel of Death on top of an ornate mausoleum in one corner, arms extended.
JACK HIGGINS: The Eagle has Flown

Sångmö, sjung om den man, som länge i skiftande öden
irrade kring, när han Troja förstört, den heliga staden.
HOMEROS: Odysséen

Sjung, o gudinna, om vreden, som brann hos Peliden Akilles
olycksdiger, till tusende kval för akajernas söner,
och som till Hades en mängd av tappra krigares själar
störtade ned, men lät dem själva för hundar och fåglar
ligga på marken till rov - Zeus` vilja det var som så skedde -,
allt från den stund, då de började först sig söndra i tvedräkt,
Atreus´ son, härskarornas drott, och den ädle Akilles.
HOMEROS: Iliaden

En abc-bok kan vara löjlig i den läskunniges ögon.
På samma sätt kan en bok i etikett bli löjlig i den invigdes ögon. Och ändå utgiva vi en sådan bok och fylla den till yttermera visso med minutiösa detaljer, så att den, likt Husmoderns föregående praktiska handböcker, blir så praktisk som möjligt, fast därigenom kanske ändå löjligare för den som redan känner alla etikettens regler. Och vi göra det i den förvissningen, att just en sådan bok behöves.
HUSMODERN: Etikett och god ton

I det följande skall jag försöka skriva om mitt innersta liv.
RUDOLF HÖSS: Kommendant i Auschwitz

"Perpignan!" Vi smakade på det, min kamrat och jag, där vi satt hukade på underslafens knöliga halmmadrass i logementet på A 8 i Boden.
FOLKE ISAKSSON: "De fjärran ländernas närhet."

I provinsstaden N. fanns det så många frisersalonger och begravningsbyråer, att det föreföll som om invånarna föddes bara för att raka och klippa sig, svalka huvudet med hårvatten och dö.
ILJA ILF OCH JEVGENIIJ PETROV: Tolv stolar

Ulv hette en man, son till Bjalve och Hallbera, dotter till Ulv orädde. Hallbera var syster till Hallbjörn halvtroll i Hravnista, fader till Kettil häing. Ulv var så storväxt och stark, att han inte hade sin like. I sina unga år låg han i viking och härjade. I vapenbrödraskap med honom var  Berdla-Kare, en storättad man och frejdad för styrka och mannamod.  Han var bärsärk. Ulv och Kare ägde allt genensamt och mellan dem rådde fast vänskap.
ISLÄNDSKA SAGOR: Egil Skallagrimssons saga

Mård hette en man och kallades giga. Han var son till Sigvat röde och bodde på Vall på Rangåvallarna. Han var en mäkting hövding, bistod gärna i rättssaker och var så lagkunnig, att ingen dom hölls för laglig, om inte han varit med. Han hade en dotter, som hette Unn. Hon var vacker och dugande, visste att väl skicka sig och ansågs för det bästa giftet på Rangåvallarna.
ISLÄNDSKA SAGOR: Njals saga

I konung Harald hårfagres dagar kom en man, som hette Hallfred, på sitt skepp till Island, till Breiddalen, som ligger nedanför Fljotsdalsbygden. Med på skeppet var hans hustru och hans son, som hette Hravnkel. Denne var då femton år gammal, manhaftig och mycket lovande.
ISLÄNDSKA  SAGOR: Hravnkel Freysgodes saga

Denna saga börjar, då konung Hakon Adalsteinsfostre rådde över Norge, och mot slutet av hans dagar.
ISLÄNDSKA SAGOR: Gisle Surssons saga

Kettil flatnäsa hette en namnkunnig herse i Norge. Han var son till Björn buna, som var son till Grim herse från Sogn. Kettil var gift med Yngvild, dotter till Kettil vädur, herse i Raumarike. Björn och Helge hette deras söner; deras döttrar voro Aud den djuptänkta, Torunn hyrna och Jorunn mannavettsbräcka. Kettils son Björn blev uppfostrad öster ut, i Jamtaland, hos en jarl, som hette Kjallak, en klok och namnkunnig man. Jarlen hade en son, som också hette Björn, och en dotter, som hette Gjavlaug.
ISLÄNDSKA SAGOR: Eyrbyggarnas saga

Att tala om modärn kokkonst är oegentligt, enär denna konst ej följer moderna i vanlig mening. Dock förändras och förädlas kökets alster jämsides med kulturen, resurserna ökas med den stigande produktionen och de fulländade kommunikationerna, hvilket gör att äfven genomsnittsmänniskan nu kan njuta af ett godt bord och utan att ruinera sig erhålla läckerheter, som för ett århundrade sedan endast vid stora fester kommo på bordet i mycket rika hus.
J. N.  JACOBSSON, köksmästare: Modärn kokkonst

Min morfar var präst och brukade predika för kungen.En gång innan hans barn och barnbarn och barnbarnsbarn uppfyllde jorden kom morfar till en lång grön äng som var kantad av skog och berg så att den liknade paradisets dal.  Bara i ena ändan var den öppen i en havsvik för efterkommande att bada i.
Då tänkte morfar, här ska jag bo och föröka mig för detta är sannerligen Kanaans land.
TOVE JANSSON: Bildhuggarens dotter

En lugn och molnfri kväll i slutet av april kom Snusmumriken så långt norrut att snöfläckarna låg kvar på nordsidan.
TOVE JANSSON: Det osynliga barnet

Moster Gerda var femtiofem när det började och den första varningen om förändring visade sig i hennes brev. De blev opersonliga.
TOVE JANSSON:  Lyssnerskan

En obestämd eftermiddag i slutet av augusti gick en pappa omkring i sin trädgård och kände sig onödig. Han visste inte var han skulle göra av sig, för allt som fanns att göra var redan gjort eller också var det nån annan som höll på med det.
TOVE JANSSON: Pappan och havet

Det var en tidig mycket varm morgon i juli och det hade regnat på natten. Det nakna berget ångade men mossan och skrevorna var dränkta av fukt och alla färger hade fördjupats. Nedanför verandan var växtligheten en regnskog, ännu i morgonskugga, täta elaka blad och blommor och hon måste akta sig för att bryta dem medan hon  letade, med handen för munnen och hela tiden rädd att tappa balansen.
TOVE JANSSON: Sommarboken

Far Ubu Rövelen!
Mor Ubu Så rart sagt, Far Ubu, du est en mäkta stor buse.
Far Ubu Att jag inte slår ihjäl dig, Mor Ubu!
ALFRED JARRY: Kung Ubu

There were three of us - George, and William Samuel Harris, and myself, and Montmorency. We were sitting in my room, smoking, and talking about how bad we were - bad from a medical point of view I mean, of course.
JEROME K. JEROME: Three Men in a Boat

En författares arbetsmetod beror mycket på hans modeller, hans motiv.
IVAR LO-JOHANSSON: Att skriva en roman

Att kvinnor öppet berättar om sitt sexualliv betraktas fortfarande som något fult. Varför skulle inte en kvinna kunna ta sig samma språkliga friheter som Henry Miller eller en Philip Roth? Gång på gång råkar jag på män som trots sin ytliga frigjordhet släpar på den gamla fördomen om Madonnan och Horan. En kvinnlig författare förväntas antingen vara en intellektuell nunna som sedan anklagas för sin könlöshet, eller en lösaktig jordemoder.
ERICA JONG: Rädd att flyga

I fruktansvärd maskintriumf pressade sig pansarkryssaren den gyttjiga ån framåt Grusviken, Vassilij, en matros med fladdrande mössband, stod på däck och spanade.
MOLLY JOHNSON: Pansarkryssaren

Högtidligt trädde den satte Buck Mulligan fram från det översta trappsteget, bärande en skål med lödder på vilken en spegel och en rakkniv låg. En gul morgonrock utan knuten snodd lyftes lätt bakom honom i den milda morgonvinden. Han höll upp skålen och intonerade:
- Introibo ad altare Dei.
JAMES JOYCE: Odysseus

They´re out there.
Black boys in white suits up before me to commit sex acts in the hall and get it mopped up before I can catch them.
KEN KESEY:  One Flew Over the Cuckoo´s Nest

Denna bok, som har fått underrubriken "En bok om det oväsentliga" skall varken betraktas som roman eller "Självbekännelser".
Vilken kan då avsikten vara att från rent personliga utgångspunkter ge en mer eller mindre systematisk redogörelse för upplevelser av alkoholism, homosexualitet och ett splittrat konfliktfyllt äktenskap, alltså mänskliga förhållanden som vi i allmänhet tvärtom så omsorgsfullt som möjligt försöker förtiga och hemlighålla och som vi skyddar mot närgången insyn med repliker som "det angår ingen annan än mig själv"?
CHRISTER KIHLMAN: Människan som skalv

The two things Sarah remembered about that night later was his run of luck at the wheel of fortune and the mask. But as time passed, years of it, it was the mask she thought about - when she could bring herself to think about that horrible night at all.
STEPHEN KING: The Dead Zone

I was stunned by Mary Karr´s memoir, The Liar´s Club. Not just by its ferocity, its beauty, and by her delightful grasp of the vernacular, but by its totality - she is a woman who remembers everything about her early years.
STEPHEN KING: On Writing

Det är inte alltid roligt att vara liten.
OLE LUND KIRKEGAARD: Gusten  Grodslukare

Jukola gård, i södra Tavastland, står på en nordlig backsluttning, nära Toukola by. Dess närmaste omgivning är ett stenigt fält, men nedanför det börjar åkrarna, på vilka, innan gården ännu råkat i förfall, en frodig gröda böljade.
ALEKSIS KIVI: Sju bröder

Vad sker när vi läser? Ögat följer svarta bokstavstecken på det vita papperet från vänster till höger, åter och åter. Och varelser, natur eller tankar, som en annan tänkt, nyss eller för tusen år sen, stiger fram i vår inbillning. Det är ett underverk större än att ett sädeskorn ur faraonernas gravar förmåtts att gro. Och det sker var stund.
OLOF LAGERCRANTZ: Om konsten att läsa och skriva

Det  är kallt i dag, åtta grader och på gravarna utanför våra fönster ligger ett tunt snötäcke. De som är ute på vägarna får frysa. Jag har spelat Beethovens ciss-mollkvartett på grammofon på morgonen.
OLOF LAGERCRANTZ: Dagbok

Han står tillsammans med en strandskata och en skärsnäppa på strandremsan nedanför gården och ser på hur vågorna sugs in och ut. Kanske har han skolkat från arbetet. Han är ett sockenbarn och därför är livet i hans bröst en särskild värld, ett annat blod, utan släktskap med de andra, han är inte en del av något, han står utanför; och det är ofta tomt omkring honom, och länge sedan han började längta efter en oförklarlig tröst. Denna smala vik med lätta vågor över sanden och små blåa snäckskal, och klippor på ena sidan och ett grönt näs på den andra, det var hans vän. Den hette Ljosavik.
HALLDOR KILJAN LAXNESS: Olafur Karason

Det var en tid, heter det i skrifterna, då det isländska folket hade blott en enda gemensam ägodel som kunde värderas i pengar.  Det var en klocka. Denna klocka hängde på gaveln av Lagrättens hus på tingvalla vid Öxarå, fäst vid en bjälke under takåsen. I henne ringdes det till doms och före avrättningar.
HALLDOR KILJAN LAXNESS: Islands klocka

När Islands nationalhjälte och storskald Egil skallagrimsson en tid hade legat i sin hög i Mosfellsdal intill stora vägen på den plats som heter Tjaldanes därför att vägfarande tältar där, då kom kristendomen till landet.
HALLDOR KILJAN LAXNESS: Sockenkrönika

Sommaren är vackrast strax före hösten. Därför börjar de vackra berättelserna medan det ännu är sommar och fåglarna sjunger och solen låter sina strålar flöda över land och hav. Så börjar också berättelsen om den goda fröken, prostdottern Rannveig, som nu till slut hade bestämt sig för att resa utomlands och denna sensommardag gick omkring i sitt fiskeläge för att ta avsked, medan skären hägrade över havets spegel ståtliga som borgar.
HALLDOR KILJAN LAXNESS: Den goda fröken och Huset

En vis man har sagt att näst efter att förlora sin mor finns det ingenting nyttigare för små barn än att förlora sin far. Fastän jag långt ifrån kan instämma fullt och helt i detta, vare det mig fjärran att förneka det alldeles. För min del skulle jag vilja uttala denna tanke utan agg mot världen - eller rättare sagt utan den bitterhet, som talar ur orden då man säger dem just så.
HALLDOR KILJAN LAXNESS: Tidens gång i Backstugan

Två kämpar ha framför andra blivit namnkunniga på Västfjordarna. Det är fosterbröderna Thorgeir Havarsson och Thormod Bessason, och som man kan vänta finns många sägner om dem vid Djup, där de växte upp, likaså i Jökulfjordarna och på Hornstränderna; de ha ock på alla dessa ställen utfört frejdade dåd.
HALLDOR KILJAN LAXNESS: Gerpla

Kunniga människor har talat om för mig att jag inte är född i trähuset som ligger inne på tomten vid Laugavegur 32 där flickan tappade mig ut genom fönstret, utan att det skedde i stenhuset alldeles invid gatan där katten hoppade upp i vaggan och högg klorna i ansiktet på barnet medan det låg och sov. Av andra berömliga gärningar från den tiden vill jag inte förtiga att den dagen jag föddes kastade jag mitt vatten rakt upp i ansiktet på barnmorskan. Hon hette Ūorbjörg Sveinsdķttir och hon var den yppersta kvinnan på Island. Det gjorde dock inget starkare intryck på henne, utan hon sade leende: "Han kommer att bli en hedersman i sin socken." Denna kvinna var en så framstående politiker att hon en gång vid ett alltingsval sade om sin motkandidat: "Jag vill hellre se ett nattkärl fyllt till brädden föras in på alltinget än den där satans Jķnassen."
HALLDOR KILJAN LAXNESS: På tunet därhemma

Biskopen kallade undertecknad till sig i går kväll. Han bjöd mig på en pris. Tack jag nyser av det, sa jag.
HALLDOR KILJAN LAXNESS: Själavård vid jökeln

I slutet av Kristian Vilhelmssons tid,  vilken som den näst näst siste av utländska konungar regerade här i landet, bodde på sin gård Hlídar i den bygd som heter Steinahlídar en bonde vid namn Steinar.
HALLDOR KILJAN LAXNESS: Det återvunna paradiset

Isländska böcker berätta, att det här i landet tidigt funnits män västerifrån, som lämnat efter sig kors, klockor och andra dylika klenoder, som begagnas till trolldom.
HALLDOR KILJAN LAXNESS: Fria män

En kväll för några veckor sen blev jag uppehållen av oväder i en stuga på Jökuldalsheiđi. Jag hade gett mig av från bygden tidigt på morgonen och ämnat mig ända till Möđrudalur, men på grund av snöfallet hade man ingen nytta av månen om kvällen, skidföret var klent, det gick långsamt.
HALLDOR KILJAN LAXNESS: Utsaga

Kustbåten letar sig fram i alla slags väder, smyger sig in mellan fjällen midfjords, tar märke på stjärnor och fjälltoppar och kommer punktligt fram till Oseyri vid Axlarfjord och blåser genom snöyran.
HALLDOR KILJAN LAXNESS: Salka Valka

Jag har stundom förr berättat om en gammal kvinna som jag kände på sin tid och som hade levat hela sitt liv som gift östanfjälls.
HALLDOR KILJAN LAXNESS: Sju tecken

Hon sitter tyst utanför sin balkongdörr, hängande med huvudet som en vinranka.
HALLDOR KILJAN LAXNESS: Piplekaren

"Bönesamfund som vår helige fader nämnd påve Pius den tionde grundade den 8 mars 1910 i klostret Saint Maurice de Clervaux i syfte att bedja för de nordiska folkens, Danmarks,  Sveriges och Norges, återvändande till den katolska tron:
Monsieur Kilian Gudjonsson Laxness har antagits som medlem den 21 mars 1923.
Å föreståndarens, abboten Dom Alardos, vägnar (signerat med stämpel) fr. H. Claus O. S. B."
HALLDOR KILJAN LAXNESS: Skaldetid

Våren 1920, nära äggläggningstiden, vid den tidpunkt då danskarna funderade på att avsätta sin kung, då hade jag lite annat att fundera över; jag hade just kommit till Köpenhamn en morgon från Jämtland och Tröndelagen, där jag hade varit på studieresa för att sätta mig in i fågelhandel; för även om jag otvivelaktigt var diktare liksom mina övriga landsmän, så var jag tidigt klar över nödvändigheten av att handla med fåglar.
HALLDOR KILJAN LAXNESS: Gudsgåva

Gång efter annan frågas det på skilda håll: Hur är det att vara författare på Island? Är det möjligt?
HALLDOR KILJAN LAXNESS: Hemma på Island

"Ska jag gå in med den här soppan?" säger jag.
"Ja, i Jesu namn," svarar den lomhörda kokerskan, en av vår tids största synderskor; hon har hängt en kolorerad bild av frälsaren över stålvasken. Herrskapets yngsta dotter, en sexårig stumpa, som heter Thorgunnur men kallas Didi, viker inte från hennes sida, stirrar på henne gudfruktigt, ibland med knäppta händer, äter med henne ute i köket, sover hos henne om natten. Då och då ser barnet med en förebrående, nästan anklagande min på mig, det nya hembiträdet.
HALLDOR KILJAN LAXNESS: Land till salu

Each day in this country, twenty-three hundred children are reported missing.
DENNIS LEHANE: Gone, Baby, Gone

This is the news story that appeared the next day, in the Sunday edition of the Detrois Free Press, page one:
Four Tourists die in Israeli Hotel fire
ELMORE LEONARD: The Hunted

The war began the first Saturday in June 1931, when Mr. Baylor sent a boy up to Son Martin`s place to tell him they were coming to raid his still.
ELMORE LEONARD: The Moonshine War

A friend of Ryan's said to him one time, "Yeah, but at least you don't take any shit from anybody."
Ryan said to his friend, "I don't know, the way things've been going, maybe it's about time I started taking some."
ELMORE LEONARD: Unknown Man No. 89

"He's been taking pictures three years, look at the work," Maurice said. "Here, this guy. Look at the pose, the expression. Who's he remind you of?"
ELMORE LEONARD: LaBrava

Moran's first impression of Nolen Tyner: He looked like a high risk, the kind of guy who falls asleep smoking in bed. No luggage except for a six-pack of beer on the counter and the Miami Herald folded under his arm.
ELMORE LEONARD: Cat Chaser

In the winter of 1981 a multimillionaire by the name of Robinson Daniels shot a Haitian refugee who hade broken into his home in Palm Beach. The Haitian had walked to the ocean from Belle Glade, fifty miles, to find work or a place to rob, to steal something he could sell. The Haitian's name was Louverture Damien.
ELMORE LEONARD: Split Images

One day Karen DiCilia put a few observations together and realized her husband, Frank, was sleeping with a real estate woman in Boca.
ELMORE LEONARD: Gold Coast

Frank Sinatra, Jr., was saying, "I don't have to take this," getting up out of the guest chair, walking out. Howard Hart was grinning at him with his capped teeth.
ELMORE LEONARD: Touch

In the matter of Alvin B. Guy, Judge of Recorder's Court, City of Detroit:
The investigation of the Judicial Tenure Commission found the respondent guilty of misconduct in office and conduct clearly prejudicial to the administration of justice.
ELMORE LEONARD: City Primeval

The night Vincent was shot he saw it coming. The guy approached out of the streetlight on the corner of Meridian and Sixteenth, South Beach, and reached Vincent as he was walking from his car to his apartment building. It was early, a few minutes past nine.
ELMORE LEONARD: Glitz

There was a photograph of Frank in an ad that ran in the Detroit Free Press and showed all the friendly salesmen at Red Bowers Chevrolet.
ELMORE LEONARD: $wag

Stick said he wasn't going if they had to pick up anything. Rainy said no, there wasn't any product in the deal; all they had to do was drop a bag. Stick said, "And the guy's giving you five grand?"
ELMORE LEONARD: Stick

Every time they got a call from the leper hospital to pick up a body Jack Delaney would feel himself coming down with the flu or something.
ELMORE LEONARD: Bandits

This morning they were here for the melons: about sixty of them waiting patiently by the two stake trucks and the old blue-painted school bus.
ELMORE LEONARD: Mr Majestyk

He could not get used to going to the girl's apartment.
ELMORE LEONARD: 52 Pick-Up

Chris Mankowski's last day on the job, two in the afternoon, two hours to go, he got a call to dispose of a bomb.
ELMORE LEONARD: freaky deaky

The Blackbird told himself he was drinking too much because he lived in this hotel and the Silver Dollar was close by, right downstairs. Try to walk out the door past it.
ELMORE LEONARD: Killshot

When Chili first came to Miami Beach twelve years ago they were having one of their off-and-on cold winters: thirty-four degrees the day he met Tommy Carlo for lunch at Vesuvio`s on South Collins and had his leather jacket ripped off.
ELMORE LEONARD: Get Shorty

Dave Flynn stretched his boots over the footrest and his body eased lower into the barber chair.
ELMORE LEONARD: The Bounty Hunters

Picture the ground rising on the east side of the pasture with scrub trees thick on the slope and pines higher up.This is where everybody was.
ELMORE LEONARD: Valdez is Coming

At first I wasn´t sure at all where to begin. When I asked advice, this man from the Florence Enterprise said begin at the beginning, the day the coach departed from Sweetmary with everybody onboard.
ELMORE LEONARD: Hombre

Paul Cable sat hunched forward at the edge of the pine shade, his boots crossed and his elbows supported on his knees.
ELMORE LEONARD: Last Stand at Saber river

The war began the first  Saturday in June 1931, when Mr. Baylor sent a boy up to Son Marin´s place to tell him they were coming to raid his still.
ELMORE LEONARD: The Moonshine War

Ocala Police picked up Dale Crowe Junior for weaving, two o´clock in the morning, crossing the center line and having a busted taillight.
ELMORE LEONARD: Riding the Rap

Dale Crowe Junior told Kathy Baker, his probation officer, he didn´t see where he had done anything wrong. He had gone to the go-go bar to meet a buddy of his, had one beer, that´s all, while he was waiting, minding his own business and this go-go whore came up to his table and started giving him a private dance he never asked for.
ELMORE LEONARD: Maximum bob

Foley had never seen a prison where you could walk right up to the fence without getting shot.
ELMORE LEONARD: Out of Sight

Sunday morning, Ordell took Louis to watch the white-power demonstration in downtown Palm Beach.
ELMORE LEONARD: Rum  Punch

They were watching Ryan beat up the Mexican crew leader on 16mm Commercial Ektachrome.
ELMORE LEONARD: The Big Bounce

One evening, it was toward the end of October, Harry Arno said to the woman he´d been seeing on and off the past few years, "I´ve made a decision. I´m going to tell you something I´ve never told anyone before in my life."
ELMORE LEONARD: Pronto

Tyler arrived with the horses February eighteenth, three days after the battleship Maine blew up in Havana harbour.
ELMORE LEONARD:Cuba Libre

They sat at one of the sidewalk tables at Swingers, on the side of the coffee shop along Beverly Boulevard: Chili Palmer with the Cobb salad and iced tea, Tommy Athens the grilled pesto chicken and a bottle of Evian.
ELMORE LEONARD: Be Cool

The church had become a tomb where forty-seven bodies turned to leather and stains had been lying on the concrete floor the past five years, though not lying where they had been shot with Kalashnikovs or hacked to death with machetes.
ELMORE LEONARD: Pagan Babies

Först ser man bara skog. Massor med tallqar och granar och lite stenar och myrstackar och gamla barr och tallkottar från förra året.
Men så ser man lite hus. Ett två tre elva tjugu stycken. Nej, det är bara sju om man räknar garaget och vedboden, och det är klart man gör.
BARBRO LINDGREN: Loranga, Masarin & Dartanjang

Bilaga till sekreterarens årsrapport till Västerbottens läns Hushållningssällskap 1882.
I samband med min resa i Vindelälvens dalgång sistlidne oktober besökte jag under en dag den plats nära gränsen mellan Lycksele och Norsjö socknar, Kullmyrliden, där vid medio av föregående decennium en smärre naturkatastrof säges ha inträffat.
TORGNY LINDGREN: Ormens väg på hälleberget

Det var senhöst då Jaspar bar Sjukdomen till Kadis. Han hade gått till Nordingrå för att leta sig en kvinna men han fann ingen. Hon skulle ha nära mellan ögonen. Och näsan skulle vara smal vid roten och hög och hon skulle vara något kobent och ha ett födelsemärke på högra kinden och ett litet mellanrum mellan framtänderna, och vad hon än hade kristnats till skulle han kalla henne Maria.
TORGNY LINDGREN: Ljuset

När Frö fick sin första tand var alla gudarna och gudasläktingarna där, de följde tandens framväxt dag för dag och timma för timma, de trängdes runt vaggan och spärrade upp hans lilla mun för att med fingertopparna få erfara undret som höll på att ske, de utbringade leven och skålar för tanden och berättade otaliga sägner om tänder i det förgångna, nyskapade tänder och förlorade, och de bar fram den ofantliga släkttanden, den enda kroppsdel som i ursprungligt skick fanns bevarad efter Ymer urfadern, och höll upp den som en manande och uppmuntrande förebild framförFrös ögon medan han födde sin tand.
TORGNY LINDGREN: Kärleksguden Frö

Jag såg henne genast då jag kom in i auktionshallen i Ryda. Hon hängde tillsammans med ett tiotal pasteller och oljemålade landskap och flygfotograferade lantgårdar på den innersta kortväggen.
TORGNY LINDGREN: Till sanningens lov

De hade inte trott att familjerådgivaren skulle ha något väntrum.
TORGNY LINDGREN: Skrämmer dig minuten

Molin hade lärt sig skrädderiet i Jörn.
Men det han sydde vart icke bra.
En ytterrock åt Nylundius, predikanten, han som nog var far åt Isabella Stenlunds oäktpojken, och rocken var oppå tok för smal däri midjan och ohyggligt bred över axlarna, han var omöjlig att predika i. Och en kappa åt Sabina i Avabäck, men hon vart så liten att Sabina icke kunde knäppa henne. Och svartkostymen åt Konrad Israelsson i Lakaberg, han var så sned att han bara kunde hava honom däri kyrkan, där syntes det ju inte.
Så sedan var det ingen som ville hava något sytt.
TORGNY LINDGREN: Merabs skönhet

Safan var kammartjänare hos kung David. Han var liten till växten men bred över axlarna och en snabb löpare, hans hår var långt och han brukade spela på kinnor för kungen.
TORGNY LINDGREN: Bat Seba

Efter föredraget skulle hon sova på något litet pensionat, nästa dag skulle hon resa vidare.  I den stora väskan med axelrem hade hon kläderna, i portföljen bar hon allt sitt lösöre: böckerna, kollegieblocken och pennorna.
TORGNY LINDGREN: Hummelhonung

Att finna Prazalanz är hart när omöjligt. Man vet bara att det ligger någonstans vid vägen från Bludenz till Lorüns i Montavon, det är en väldig gräsbevuxen äng vänd mot söder, fylld av djupa svarta källor och genomströmmad av små bäckar med grönt vatten, de enstaka granarna är höga som kyrkspiror.
TORGNY LINDGREN: Legender

Once upon a time, many years ago - when our grandfathers were little children -there was a doctor; and his name was Dolittle - John Dolittle, M. D. "M. D." means that he was a proper doctor and knew a lot.
He lived in a little town called Puddleby-on-the-Marsh.
HUGH LOFTING: The Story of Doctor Dolittle

All that i have written so far about Doctor Dolittle I heard long after it happened from those who had known him - indeed a great deal of it took place before I was born.
HUGH LOFTING: The Voyages of Doctor Dolittle

The one opened the door with a latch-key and went in, followed by a young fellow who awkwardly removed his cap.
JACK LONDON: Martin Eden

Den kinesiske konstnären Wu Tao-tzu stod en dag under Tangdynastien och betraktade en väggmålning som han just hade slutfört. Plötsligt klappade han i händerna och tempelporten öppnade sig. Han gick in i sitt verk och portarna stängdes åter.
Det talas ofta om "inlevelse" i konsten men nästan aldrig på ett fullt konkret sätt. Bara riktigt små barn brukar förstå vad det gäller. Jag tror att man inte har "trängt in" i ett konstverk förrän men gjort sig skyldig till det banala misstaget att förväxla fiction och verklighet.
SVEN LINDQVIST: Myten om Wu Tao-tzu

Once upon a time, many years ago - when our grandfathers were little children - there was a doctor; and his name was Dolittle - John Dolittle, M.D. "M.D." means that he was a proper doctor and knew a lot.
He lived in a little town called Puddleby-on-the-Marsh.
HUGH LOFTING: The Story of Doctor Dolittle

All that i have written so far about Doctor Dolittle I heard long after it happened from those who had known him - indeed a great deal of it took place before I was born.
HUGH LOFTING: The Voyages of Doctor Dolittle

Klockorna ringa, klockorna klinga supra urbem, över staden, hela luften dallrar av toner. Klockor, klockor - de svänga och svinga, de dåna och döna, de stiga och falla som vågor i sina bjälkar, i sina stolar, i en hundrastämmig babylonisk förbistring.
THOMAS MANN: Den helige syndaren

När han vaknade var fönstren överdragna med rimfrost och det var bitande kallt i rummet.
ED MCBAIN: Dröjaren

Barnet Anna satt tätt intill väggen och lekte med sin docka, talade till den, lyssnade. Genom den tunna mellanväggen hörde hon de vredgade rösterna från sin mors sovrum, men hon sysselsatte sig med dockan och försökte låta bli att vara rädd. Mannen i hennes mors sovrum skrek högt nu. Hon försökte undvika att höra vad han sa. Hon tryckte dockan mot sitt ansikte, kysste dess plastkinder, talade åter till den och lyssnade.
I sovrummet på andra sidan väggen höll hennes mor just på att bli mördad.
ED  MCBAIN: Dockan

Gosse, vilken vecka.
Fjorton rån, tre våldtäkter, en knivskärning på Culver Avenue, trettiosex olika inbrott och dessutom en vaktlokal som höll på att målas.
ED MCBAIN: Deckarna

Blod luktar inte.
ED MCBAIN: Dråpet

Steve Carella blinkade mot solen denna tidiga söndagsmorgon, förbannade i tysthet sig själv för att inte ha fällt ner persiennerna kvällen innan och rullade över på vänster sida.
ED MCBAIN: Hatet

Det stora välvda panoramafönstret vette mot River Harb med dess täta sena eftermiddagstrafik av bogserbåtar och pråmar på väg från den ena staten till den andra.
ED MCBAIN: Hotet

Det kunde ha varit 1937.
En kväll i slutet av juni, med det fina duggregnet svepande längs trottoarerna och neonljusens röda och gröna reflexer glimmande i blanksvart asfalt.
ED MCBAIN: Hämnden

Det regnade.
Det hade regnat i tre dagar,ett trist marsregn som fördunkladestämningen av tidig vår och obevekligt svepte in allt i samma enformiga grå töcken.
ED MCBAIN: Handen

The five-year old, unmarked sedan Steve  Carella was driving to the scene was fitted with an air conditioner that had been repaired last summer and that now - when it was desperately needed - had perversely decided to malfunction.
ED MCBAIN: Heat

July.
Heat.
ED MCBAIN: See Them Die

Patterns.
ED MCBAIN: Lady, Lady, I did it!

The water in the oblong swimming pool of the Skylight Motel was that brilliant blue-green color Bingo Riggs had seen pictured in magazines,  but had never quite believed.
ED MCBAIN and CRAIG RICE: The April Robin Murders

They boarded the ferry together at Woods Hole, the tall man with the brown hair and eyes, and the nine-year, old blonde who was his daughter.
ED MCBAIN: Even the Wicked

They found the bodies in an open ditch on the northernmost extreme of the 87th Precinct.
ED MCBAIN: Hail to the Chief

Detective Steve Carella wasn´t sure he had heard the man correctly. This was not what a bereaved husband was supposed to say when his wife lay disemboweled on the bedroom floor in a pool of her own blood.
ED MCBAIN: Sadie When She Died

The lady was extraordinarily naked.
That is to say, she looked extraordinarily naked because she was so very white. There are, after all, no degrees of nakedness. You are either clothed or you are unclothed. The lady was very definitely unclothed, but all the detectives gathered around her agreed that she looked more naked than any naked person they had ever seen in their collective lives.
"It's because she's so white," Monoghan said.
"Looks like an albino," Monroe said.
ED McBAIN: Eight Black Horses

She`d been brutally stabbed and slashed more times than Carella choose to imagine.
ED McBAIN: Widows

It was his custom to reflect upon worldly problems during evening prayers, reciting the litany by rote, the prayers a mumbled counterpoint to his silent thoughts.
The Priest.
ED McBAIN: Vespers

He had not seen Teddy Franklin since Mike took the slugs.
ED McBAIN: Ladies

The pair of them came down the street streeming blood.
No one paid any attention to them.
This was the city.
ED McBAIN: Tricks

It was still snowing hard when she came out of the theater.
ED McBAIN: Ice

Detective Richard Genero did not like to go out on night calls.
ED McBAIN: Lightning

"This is some mess in here," Monoghan said.
"This is some stink in here," Monroe said.
ED McBAIN: Poison

The morning hours of the night come imperceptibly here.
EX MCBAIN: Hail, Hail the gang´s all Here!

The photographer´s name was Alexander Pike, and he was doing the job free of charge because Augusta Blair was a good friend of his and this was Augusta´s wedding day.
ED MCBAIN: So Long as You Both Shall Live

He thought of the city as a galaxy.
ED MCBAIN: Long Time No See

They were sitting at a table in the back room of Henry´s jewelry shop in the Bronx.
ED MCBAIN: Doors

She came running through the rain shoeless, neon signs and traffic signals splintering in liquid reflection beneath her flying feet. She fled like misjoined Siamese twins, feet touching mirrored feet on the slick black asphalt, puddles of red and green, orange and blue splashing up tintlessly to stain her legs with gutter filth of the city.
She was bleeding.
ED MCBAIN: Blood Relatives

They thought that she was colored at first.
ED MCBAIN: The Empty Hours

Fat balmy breezes wafted in off the park across the street, puffing lazily through the wide-open windows of the squad-room.
ED MCBAIN: Let´s Hear it for the Deaf Man

Nobody thinks about death on a nice spring day.
ED MCBAIN: Ten Plus One

Detective Bert Kling went outside to throw up.
ED MCBAIN: Shotgun

Detective Arthur Brown did not like being called brown.
ED MCBAIN: Jigsaw

The man was sitting on a bench in the reception room when MilesVollner came back from lunch that Wednesday afternoon.
ED MCBAIN: Eighty Million Eyes

A crank is a person who calls Frederick 7-8024 and says, "I don´t want to have to tell you about that Chinese llaundry downstairs again. The owner uses a steam iron, and the hissing keeps me awake. Now, will you please arrest him?"
ED MCBAIN: Lady Killer

It was raining.
ED MCBAIN: Give the Boys a Great Big Hand

It could have been 1937.
ED MCBAIN: Killer´s Payoff

The liquor store reeked.
ED MCBAIN:Killer´s Choice

The woman on the ledge was wearing a nightgown. It was only three-thirty in the afternoon, but she was dressed for sleep, and the brisk spring breezes flattened the sheer nylon fabric against her body so that she looked like a legendary Greek figure sculptured in stone, immobile on the ledge twelve storeys above the city street.
ED MCBAIN: Like Love

She came in like a lady, that April.
ED MCBAIN: The Heckler

It was a normal everyday afternoon at the beginning of October.
ED MCBAIN: Killer´s Wedge

Winter came in like an anarchist with a bomb.
ED MCBAIN: The Pusher

They might have been ghostis themselves, the detectives who stood in the falling snow around the body of the woman on the sidewalk.
ED MCBAIN: Ghosts

Everybody has a right to earn a living.
ED MCBAIN: The Con Man

The city could be nothing but a woman, and that´s good because your business is women.
ED MCBAIN: The Mugger

It was Jobbo first told me about the car snatches.
ED MCBAIN: Big Man

I picked Ann up at nine o´clock.
ED MCBAIN:Vanishing Ladies

He sat on the port side of the ship, just outside the radar shack and the ladder leading up to the bridge. He sat on an ammunition box, and he rested one hand on the 20-millimeter antiaircraft gun, whick was uncovered now because the ship had visitors.
ED MCBAIN: Death of a Nurse

My name is Benjamin Smoke.
ED MCBAIN: Where There´s Smoke

The state of Florida is a Luger.
ED MCBAIN: Downpour, a selection of stories

Going to be a cold one tonight, Sadie thought.
ED MCBAIN: Another Part of the City

It was still raining.
ED MCBAIN: The Sentries

He sat in the police van with the collar of his leather jacket turned up, the bright silver studs sharp against the otherwise unrelieved black. He was seventeen years old, and he wore his hair in a high black crown.
ED MCBAIN: The McBain Brief, stories

Both detectives had children of their own.
The teenage baby-sitter was about as old as Meyer´s daughter. The infant in the crib recalled for Carella those years long ago when his twins were themselves babies.
ED MCBAIN: Lullaby

She was standing at the center of the subway platform, waiting for the uptown train to come in, when the man stepped up to her and punched her.
ED MCBAIN: Kiss

The luminous dial of his watch showed ten minutes past two in the morning. The rain had tapered off at about midnight.
ED MCBAIN: Mischief

Kling made his call from an outside phone because he didn´t want to be turned down in a place as public as the squadroom.
ED MCBAIN: Romance

The phone was ringing as Carella came into the squadroom. The clock on the wall read 11:45 P. M.
ED MCBAIN: Nocturne

There was a white patrol car parked at the curb outside the house.
ED MCBAIN: Goldilocks

Japanese lanterns festooned the the outdoor gardens of the Ca D´Ped.
ED MCBAIN:Jack and the Bean-stalk

I have it on good authority that a certain type of man, upon getting diverced, will run out to buy himself a motorcycle and will then begin dating nineteen-year-old girls.
ED MCBAIN: Rumpelstiltskin

She was in her late fifties, I guessed, a tall slender woman with gray hair and eyes the color of cobalt, wearing a pale blue smock stenciled above the breast pocket with the words CALUSA COUNTY JAIL.
ED MCBAIN: Mary, Mary

In the state of Florida, it doesn´t matter if it´s day or night as concerns the burglary statutes. You can go in at any hour, it doesn´t affect the punishment.
ED MCBAIN: Gladly the Cross-Eyed Bear

Occasionally, Florida could be glorious in January.
ED MCBAIN: The Last Best Hope

"He had heart trouble," the woman was telling Carella.
ED MCBAIN: The Last Dance

The phone was ringing as Carella came into the squadroom. The clock on the wall read 11:45 P.M.
ED MCBAIN: Nocturne

Kling made his call from an outside phone because he didn´t want to be turned down in a place as public as the squadroom.
ED MCBAIN: Romance

The luminous dial of his watch showed ten minutes past two in the morning.

ED MCBAIN: Mischief

She was standing at the center of the subway platform, waiting for the uptown train to come in, when the man stepped up to her and punched her.

ED MCBAIN: Kiss

The detectives hadn´t even known the two men were acquainted.

ED MCBAIN: The Big Bad City

The rom was long and furnished with anonymity, a carbon copy of every other furnished room in New York City.
EVAN HUNTER: Second Ending

It was a gorgeous Wednesday in August, of which there had not been too many in New York this summer. It reminded Benny Napkins of the good old days in Chicago, back in the sixties, when he had been in the garbage and linen profession.
EVAN HUNTER: Every Little Crook and Nanny

Sandy was in the lead.
EVAN HUNTER: Come Winter

I am here to perform a delicate piece of surgery. i am here to commit a murder. Take your choice.
EVAN HUNTER: Nobody Knew They Were There

Luretta Barnes was the smartest girl Sarah taught. Rap as poetry, poetry as rap was a good concept. Luretta disagreed with it.
"Ice-T ain´t Allen Ginsberg," she told Sarah. "No way you gonna compare Soul on Ice to Howl. No way, Mrs. Welles."
EVAN HUNTER: Criminal Conversation

He has eight patients in all, evenly divided between those in analysis and those in therapy - the "Couches" and the "Chairs", as he often refers to them in private to Helen.
EVAN HUNTER: Privileged Conversation

The brunette is telling Ben that what he´s done with the space is truly remarkable.
EVAN HUNTER/ED MCBAIN: Candyland

As the car moved through the wet streets of Berlin in the hour after dawn, Horst Bülow fussed with his briefcase.
CHARLES MCCARRY: The Secret Lovers

To Mr. Khan
The Polish Ambassador has requested, in a conversation with me today, that we not renew the contract of Mr. Tadeusz Miernik when it expires next month.
CHARLES MCCARRY: The Miernik Dossier

Paul Christopher had been loved by two women who could not understand why he had stopped writing poetry.
CHARLES MCCARRY: The Tears of Autumn

In his dream, Paul Christopher, thirteen years old, wore a thick woolen sweater with three bone buttons on the left shoulder.
CHARLES MCCARRY: The Last Supper

Patrick Graham, as he chose his necktie, called out a  piece of gossip to his wife. One of their friends had detected her husband in adultery and was suing him for divorce. 'Damn!' said  Charlotte Graham.  'That means we`ll be two short for dinner Wednesday week. Stella might at least have rung me up.'
CHARLES MCCARRY: The Better Angels

Sent på eftermiddagen den 21 april 1918 träffades tre män på ett obemärkt kafé i stadsdelen Kensington i Johannesburg.
HENNING MANKELL: Den vita lejoninnan

Strax efter klockan tio på förmiddagen kom snön.
HENNING MANKELL: Hundarna i Riga

Nånting har han glömt, det vet han med säkerhet när han vaknar.
HENNING MANKELL: Mördare utan ansikte

Många år senare, inför exekutionsplutonen, skulle överste Aureliano Buendía påminna sig den avlägsna eftermiddag då hans far tog honom med för att visa honom isen.
GABRIEL GARCIA MARQUEZ: Hundra år av ensamhet

José Palacios, his oldest servant, found him floating naked with his eyes open in the purifying waters of his bath and thought he had drowned.
GABRIEL GARCIA MARQUEZ:The General in His Labyrinth

Det var oundvikligt: lukten av bittermandel fick honom alltid att tänka på hur det brukar gå med olycklig kärlek.
GABRIEL GARCIA MARQUEZ: Kärlek i kolerans tid

Den dag då de skulle döda honom steg Santiago Nasar upp halv sex på morgonen för att gå och möta fartyget som biskopen skulle komma med.
GABRIEL GARCIA MARQUEZ: Krönika om ett förebådat dödsfall

Under veckoslutet tog sig gamarna via balkongerna in i presidentpalatset, de hackade sönder ståltrådsmaskorna i fönstren och rörde med vingarna upp den stillastående tiden där inne och i gryningen på måndagen vaknade staden upp ur sin sekler gamla dvala med en ljum och mjuk bris av stor död och rutten storhet.
GABRIEL GARCIA MARQUEZ: Patriarkens höst

Fader Angel reste sig upp med tunga och avmätta rörelser. Han gned sig i ögonen med de beniga händerna, drog moskitnätet åt sidan och blev sittande, tankfull ett ögonblick, på den tunnslitna sävmattan så länge han behövde för att känna efter att han levde och för att erinra sig dagens datum och dess motsvarighet i helgonboken.
GABRIEL GARCIA MARQUEZ: Den onda timmen

En askgrå hund med stjärna i pannan rusade fram genom marknadsträngseln den första söndagen i december, välte flottyrkök, rörde om bland indianhantverk och slog omkull lotteristånd, och i förbifarten bet den fyra personer som kom i dess väg. Tre var svarta slavar. Den fjärde var Sierva Maria de Todos los Angeles, enda dotter till markisen av Casalduero, som gått ut tillsammans med en mulattpiga för att köpa en knippa bjällror till sitt tolvårskalas.
GABRIEL GARCIA MARQUEZ: Om kärlek

She looked over her shoulder before getting into the car to be sure no one was following her. It was 7:05 in the evening in Bogotá.
GABRIEL GARCIA MARQUEZ: News of a Kidnapping

He sat on a wooden bench under the yellow leaves in the deserted park, contemplating the dusty swans with both his hands resting on the silver handle of his cane, and thinking about death.
GABRIEL GARCIA MARQUEZ: Strange Pilgrims

- Mitt livligaste och bäst bevarade minne är inte av människorna utan av själva huset i Aracataca där jag bodde hos mina morföräldrar. Det är en återkommande dröm som fortfarande finns kvar.
PLINIO A MENDOZA: Lukten av guayaba, Samtal med Gabriel Garcia Marquez

It was in the middle of a bright tropical afternoon that we made good our escape from the bay. The vessel we sought lay with her main-topsail aback about a league from the land, and was the only object that broke the broad expanse of the ocean.
HERMAN MELVILLE: Omoo

Call me Ishmael. Some years ago - never mind how long precisely - having little or no money in my purse, and nothing particular to interest me on shore, I thought I would sail about a little and see the watery part of the world.
HERMAN MELVILLE: Moby Dick

Det finns många exempel på att bortträngning av egen smärta kan utplåna ens medkänsla med andras smärta.
ALICE MILLER: Den bannlysta vetskapen

Givetvis är det inte bara inom den klassiska psykoanalysen som frågan om hur föräldrar medvetet och oftast omedvetet umgås med sina barn sopas under mattan, utan det är utmärkande för alla vetenskaper om människan som jag känner till, även dem som fritt och dagligen har tillgång till relevanta fakta, nämligen psykiatrin, psykologin och de olika riktningarna av psykoterapi.
ALICE MILLER: Du skall icke märka, Variationer över paradistemat

Varje förälder som inte lever i en fullständig förljugenhet vet av egen erfarenhet hur svårt det kan te sig för en människa att tolerera vissa sidor hos sitt barn.
ALICE MILLER: I begynnelsen var uppfostran

Sanningen omden barndom många av oss har måst genomlida är ofattbar, upprörande, smärtsam, ofta ohygglig och alltid bortträngd.
ALICE MILLER: Riv tigandets mur

"Om en dåre kastar en sten i vattnet", säger ett gammalt ordspråk, "så kan inte hundra kloka ta upp den." Ordspråket vill spegla den klokes förtvivlan inför dumheten. Men ett frimodigt barn som ännu har kvar sin förmåga att tänka i bilder, skulle kunna fråga: Varför måste de hundra kloka slita så för att hämta upp denna enda sten, när det finns så mycket stenar i världen?
ALICE MILLER: Det självutplånande barnet

Var gång jag bläddrar i biografier över skapande människor hittar jag på de första sidorna informationer som lämnas i förbigående men som är till stor hjälp för mig i mitt arbete. De rör någon eller några händelser i barndomen som lämnat påvisbara spår i vederbörandes verk och oftast går som en röd tråd genom allt de gjort.
ALICE MILLER: Den dolda nyckeln

Här har vi Teddy Björn. Han kommer nerför trapporna - duns, duns, duns, med huvudet före - efter Christoffer Robin. Detta är det enda sätt han vet att komma nerför trapporna, men ibland känner han på sig, att det måste finnas något annat sätt också, om han bara kunde sluta upp att dunsa ett enda ögonblick och tänka efter - men för resten kanske det inte finns det.  Nu är han i alla fall nere och klar att bli presenterad för dig. Nalle Puh.
A. A. MILNE: Nalle Puh

Jag hade prövat skilda vägar att lära mig måla, t ex att ta extralektioner i skolan, kvällskurser i modellteckning, att göra landskapsskisser på min fritid och att gå på konstgallerier på luncher och på lördagar. Men både modellstudierna och skisserna var på ett obestämt sätt nedslående, de gav inte något intryck av att vara nya skapelser i kraft av sig själva, de tycktes vara enbart acceptabla imitationer av något annat; i själva verket såg de ut som förfalskningar.
MARION MILNER: Om att inte kunna måla

Postbåten från Sorrento firade ner sitt latinska segel och jag sprang upp på stranden. Svärmar av nakna pojkar badade sina glänsande bronskroppar i vågsvallet, och bland de uppdragna båtarna satt gamla fiskare i röda frygiska ylleluvor och lagade nät.
AXEL MUNTHE: Boken om San Michele

Lolita, mitt livs ljus, mina länders eld. Min synd, min själ. Lo-li-ta - tungspetsen gör ett trestegshopp från gommen och hamnar vid tre mot tandraden. Lo. Li. Ta.
VLADIMIR NABOKOV: Lolita

Lovad vare Allah som har anbragt källan till mannens största glädje i kvinnans naturliga delar och källan till kvinnans största glädje i mannens naturliga delar!
SHEJK NEFZAOUI: Den doftande trädgården

Det ska handla om Det Fruktansvärda, detta som jag nu ger mig in på, det ska det naturligtvis, men också om annat.
HÅKAN NESSER: Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö

Då Zarathustra var trettio år gammal, lämnade han sin hembygd och sin hembygds sjö och gick upp i bergen. Här njöt han sin ande och sin ensamhet och blev i tio år icke trött därpå.
FRIEDRICH NIETZSCHE: Så talade Zarathustra

Det är höst. Stormande häver sig havets bröst.
Nya läseboken Aa
Att jag här avslöjar mina intima relationer till Selma Lagerlöf beror icke på sensationslystnad eller penningbegär.
Mina memoarer 1
God dag, alla barn, säger fröken Lind. Ett sådant underbart väder vi hafva.
Nya läseboken Bb
Det var som facklig ledare jag kom att göra mina största insatser i och med skapandet av Sico, som omfattade de människor i vårt land som haft förmånen att få studera vid internatskolor sådana som dem i Sigtuna, Lundsberg m fl.
Mina memoarer 2
Skolan där fröken Lind undervisar är stängd. Barnen har jullov. Men både fröken Lind och barnen träffas i alla fall, ty den by där de bor är inte så stor. Den heter Sverige.
Nya läseboken Cc
Då jag slutat skolan önskade jag bli präst, men min fader kyrkoherden tvang mig att bli konstnär - ett yrke osm jag vantrivdes med.
Mina memoarer 3
Ett riktigt gott nytt år å eder allesammans, säger fröken Lind och avskjuter en blågul raket från skolhusets balkong.
Nya läseboken Dd
Konsten genomgår i stort sett en tråkig period just nu, och det enda roliga är att försöka förstå konstrecensionerna, vilket inte är så lätt för den som bara har vanligt universitet bakom sig.
Konstrevyn
Svensk Människoprovning har nu utkommit med sin intressanta rapport om begagnade människor.
Rapport
LENNART NYBLOM (RED TOP): Mina samlade liv

It was a bad time. Billy Boy Watkins was dead, and so was Frenchie Tucker. Billy Boy had died of fright, scared to death on the field of battle, and Frenchie Tucker had been shot through the nose, Bernie Lynn and Lieutenant Sidney Martin had died in tunnels, Pederson was dead and Rudy Chassler was dead. Buff was dead. Ready Mix was dead. They were all among the dead. The rain fed fungus that grew in the men´s boots and socks, and their socks rotted, and their feet turned white and soft so that the skin could  be scraped off with a fingernail, and Stink Harris woke up screaming one night with a leech on his tongue.
TIM O´BRIEN: Going After Cacciato

Ljuvers föddes och växte upp i Perm. Liksom hennes båtar och dockor gjorde en gång, drunknade senare också hennes minnen bland de raggiga björnskinn som fyllde huset.
BORIS PASTERNAK: Ljuvers barndom

There came death hurtling along the Boulevard in waning sepia light.
JOYCE CAROL OATES: Blonde

Fraser adjusted his spectacles to the angle which he knew would produce the effect of prim stupidity he favoured most. Running a finger down his nose, he stared obtusely at the open dossier in his hands.
"I would suppose, sir," he said cautiously, "that Modesty Blaise might be a person awfully difficult for us - er - actually to get."
PETER O´DONNELL: Modesty Blaise

"Unfortunate that it should be this one," said Liebman. "His report-sheet shows that he was a good man."
Sarrat shrugged and ran a hand over his heavy chin. "He is still a good man. The Twins will not have an easy kill."
PETER O´DONNELL: Sabre-Tooth

I expect my people to be prompt in making their reports," Seff said musingly.
PETER O´DONNELL: I, Lucifer

As a cautious man, Willie Garvin felt he had a right to be annoyed.
PETER O´DONNELL: A Taste for Death

Quinn wondered vaguely if he was going to die for the miserable reason that he had no particular wish to continue living.
PETER O´DONNELL: The Silver  Mistress

The Reverend Leonard Jimson twisted his long fingers together and tried not to let his hatred encompass the darkhaired young woman who sat beside him. "The curse of this world," he said with passion, "is violence. And you are an apostle and advocate of violence."
"Never an apostle and rarely an advocate, Mr Jimson. I always try very hard to avoid it." Modesty Blaise spoke absently.
PETER O´DONNELL: Pieces of Modesty

They brought Barboza to the place of execution at a few minutes before nine in the morning, loaded his own revolver with a single cartridge, showed him that it was in the correct chamber, and placed the gun in the holster at his hip. He stood blinking in the sunlight, trying to control his fear.
PETER O´DONNELL: Dragon´s Claw

Garcia was adjustning his tie when he heard the expected peep of the Mercedes horn.
PETER O´DONNELL: The Night of Morningstar

Temptation came to Novikov as suddenly, as unexpectedly, as an assassin´s bullet.
PETER O´DONNELL: The Impossible Virgin

The Frenchman huddled  beside her was unconcious again.
PETER O´DONNELL: The Xanadu Talisman

Her name was Molly Chen, she was nineteen, and she was frightened.
PETER O´DONNELL: Dead Man´s Handle

For two days now they had seen no sign of human life, except for the incongrous helicopter which had clattered along the river line as they were beaching the canoes on the sandy strip which hemmed the small creek.
PETER O´DONNELL: Last Day in Limbo

Den av vårt romerska folk, som ej än lärt konsten att älska,
läse min diktning och sen älske, av läsningen lärd!
OVIDIUS: Konsten att älska

I was sitting in my office above the bank with my tie loose and my feet up, reading a book called Play of Double Senses: Spenser's Faerie Queene. Susan Silverman had given it to me, claiming it was my biography. But it wasn't. It turned out to be about the sixteen-century English poet who spelled his name like mine.
ROBERT B. PARKER: A Savage place

It was nearly midnight and I was just getting home from detecting. I had followed an embezzler around on a warm day in early summer trying to observe him spending his ill-gotten gain. The best I'd been able to do was catch him eating a veal cutlet sandwich in a sub shop in Danvers Square across from Security National Bank. It wasn't much, but it was as close as you could get to sin in Danvers.
ROBERT B. PARKER: A Catskill Eagle

The gentle-eyed, horsefaced maid let me into the long gray and white upstairs sitting room with the ivory drapes tumbled extravagantly on the floor and the white carpet from wall to wall. A screen star´s boudoir, a place of charm and seduction, artificial as a wooden leg.
ROBERT B. PARKER´s sequel to
RAYMOND CHANDLER´s The Big Sleep:
Perchance to Dream

Linda stopped the Fleetwood convertible in front of the house without turning into the driveway. She leaned back and lookaed at the house and then looked at me.
"It´s a new section of the Springs, darling. I rented the house for the season. It´s at bit on the chi-chi side, but so is Poodle Springs."
ROBERT B. PARKER and RAYMOND CHANDLER:
Poodle Springs

When you walk across the Common from the Beacon Street side, coming up from Charles Street and angling toward Park Street, you are walking up one of those low urban hills that no one notices, unless they are running.
ROBERT B. PARKER: Stardust

I was hitting the heavy bag in Henry Cimoli´s Harbor Health Club. The fact that there was a heavy bag to hit was largely out of loyalty to me, and to Hawk, and to Henry past. He has owned the place since it was an ugly gym where fighters trained, having once been a ranked lightweight until Willie Pep urged him into the health club business by knocking him out in the first round of both their fights. It was a lesson in the difference between good and great. Joe Walcott had once taught me the same lesson when I was very young, though it took me longer to learn it.
ROBERT B. PARKER: Thin air

I was bucks up.
I had just collected a very large fee from a very large insurance company, which could easily afford it, for solving a very large insurance scam. i was sitting in my office on a warm fall afternoon with the window open behind me, looking at my checkbook, admiring my bank balance, and thinking about whether I should retire or buy a new gun, when an important thug named Julius Ventura came in with a sullen-looking young blonde woman.
"How you doing," Ventura said.
"I´m bucks up," I said.
ROBERT B. PARKER: Chance

The last time I´d worked in Port City had been in 1989 when an important software tycoon had hired me toretrieve his wife, who had run off with a fisherman named Costa. Her name was, incredibly, Minerva, and I found her okay.
ROBERT B. PARKER: Walking Shadow

It was Wednesday and the sky was a flat acrylic blue when Aaron Newman saw the murder. He was jogging home from the health club along the railroad tracks. His biceps were pumped up from forty-five curls, his pectorals swollen from forty-five bench presses, his latissimus dorsi engorged from forty-five pull downs. His legs felt loose and easy and the sweat seemed to oil the hinges of his body as he ran. His breathing was easy and spring was still left in his calves. Ahead of him, where the road looped in close to the tracks, he saw a tall gaunt man with black hair slicked back fire three shots into the head of a kneeling woman. The gun was short and gray, and after the third shot the man slipped it under his coat and got into a blue Lincoln with an orange vinyl roof and drove away.
ROBERT B. PARKER:Wilderness

I was nursing a bottle of Murphy's Irish Whiskey, drinking it from the neck of the bottle sparingly, and looking down from the window of my office at Berkeley Street where it crosses Boylston.
ROBERT B. PARKER: The Widening Gyre

Vince Haller invited me to lunch at the Clarendon Club on Commonwealth Avenue with the Chairman of the Board of Trustees of Taft University, Haller's alma mater. "No sneakers," Haller told me. "No jeans, no open shirts with that idiotic gold chain you wear that's at least six years out of fashion." "Susan gave it to me," I said. "Sure," Haller said and gave me a look I'd seen him give witnesses during cross examination. It was a look that said you are a bigger simp than Michael Jackson.
ROBERT B. PARKER: Playmates

If you leaned way back in the chair and cranked your neck hard over, you could see the sky from my office window, delft-blue and cloudless and so bright it looked solid. It was September after Labor Day, and somewhere the corn was probably as high as an elephants eye, the kind of weather when a wino could sleep warm in a doorway.
ROBERT B. PARKER : God Save the Child

"She´s a goddamned whore," Harry Kyle said. "And I don´t want her in this house again."
ROBERT B. PARKER: Ceremony

In memory it seems someone else, a boy in a glen plaid suit and a lime green shirt chewing gum with a cigarette behind his ear while he danced awkwardly with a girl who made his stomach buzz, and Frankie Laine sang "Black Lace" on the record player.
ROBERT B. PARKER: Love and Glory

It was summertime, and the living was easy for the Red Sox because Marty Rabb was throwing the ball past the New York Yankees in a style to which he'd become accustomed. I was there. In the skyview seats, drinking Miller High Life from a big paper cup, eating peanuts and having a very nice time. I wasn't supposed to be having a nice time. I was supposed to be working. But now and then you can do both.
ROBERT B. PARKER: Mortal Stakes

The office of the University president looked like the front parlour of a successful Victorian whorehouse. It was panelled in big squares of dark walnut, with ornately figured maroon drapes at the long windows. There was maroon carpeting and the furniture was black leather with brass studs. The office was much nicer than the classrooms; maybe i should have worn a tie.
ROBERT B. PARKER: The Godwulf Manuscript

LOCKE-OBER'S RESTAURANT is on Winter Place, which is an alley off Winter Street just down from the Common. It is Old Boston the way the Custom House tower is Old Boston. The decor is plain. The waiters wear tuxedos. There are private dining rooms. Downstairs is a room which used to be the Men's Bar until it was liberated one lunchtime by a group of humorless women who got into a shouting match with a priest. Now anybody can go in there and do what they want. They take Master Charge.
ROBERT B. PARKER: Looking for Rachel Wallace

I had been urban-renewed right out of my office and had to move uptown. My new place was on the second floor of a two-story round turret that stuck out over the corner of Mass Ave and Boylston Street above a cigar store.
ROBERT B. PARKER: Promised Land

Hugh Dixon´s home sat on a hill in Weston and looked out over the low Massachusetts hills as if asphalt had not been invented yet.
ROBERT B. PARKER: The Judas Goat

There were at least three kinds of cops in Harvard Yard: a scattering of Cambridge cops, gray-haired mostly, with faces out of County Mayo; portly old men in brown uniforms and no sidearms who guarded the gates; and squadrons of Harvard University Police who wore tailored blue uniforms and expensive black gun belts, and looked like graduates of the Los Angeles Police Academy.
ROBERT B. PARKER: Valediction

Sheridan Street in Jamaica Plain goes uphill from Center Street for about two hundred yards, crests, and heads down toward Chestnut Avenue. It´s a narrow street, lined with two-and three-family clapboard houses.
ROBERT B. PARKER: Crimson Joy

I hadn´t had lunch with Patricia Utley since the last time the Red sox won the pennant. That seems like another way to say never, but in fact it had been ten years. We were looking at the menu and sipping margaritas (on the rocks, salt) in a restaurant called Bogie´s on West 26th Street in Manhattan.
"Veal´s awfully good here," Patricia said.
"So are the margaritas, "I said.
She smiled. "Margaritas are good everywhere."
ROBERT B. PARKER: Taming a Sea-horse

The sun that brief December day shone weakly through the west-facing window of Garrett Kingsley´s office. It made a thin yellow oblong splash on his Persian carpet and gave up.
ROBERT B. PARKER: Pale Kings and Princes

The urban renewers had struck again.They´d evicted me, a fortune-teller, and a bookie from the corner of Mass. Ave and Boylston, moved in with sandblasters and bleached oak and plant hangers, and last I looked appeared to be turning the place into a Marin County whorehouse.
ROBERT B. PARKER:Early Autumn

The dog was a pointer, a solid chocolateGerman Shorthair, three years old and smallish for her breed. She sat bolt upright on the couch in Susan Silverman´s office and stared at me with her head vigilantly erect in case I might be a partridge.
"Shouldn´t she be lying on the couch?" I said.
"She´s not in analysis," Susan said.
ROBERT B. PARKER: Pastime

Hawk and I were running along the river i April. It was early, before the Spandex-Walkman group was awake. The sunshine was a little thin where it reflected off the water, but it had promise, and the plantings along the Esplanade were beginning to revive.
"Winter´s first green is gold," I said to Hawk.
"Sure," he said.
He ran as he did everything, as if he´d been born to do it, designed for the task by a clever and symmetrical god.
ROBERT B. PARKER: Double Deuce

Loudon Tripp, wearing a seersucker suit and a Harvard tie, sat in my office on a very nice day in September and told med he´d looked into my background and might hire me.
"Oh boy," I said.
ROBERT B. PARKER: Paper Doll

The last time I saw Rita Fiore she´d been an assistant DA with red hair, first-rate hips, and more attitude than an armadillo.
ROBERT B. PARKER: Small Vices

We were at the Four Seasons Hotel, in the Bristol Lounge.
ROBERT B. PARKER: Sudden Mischief

Outside my window a mixture of rain and snow was settling into slush on Berkeley Street.
ROBERT B. PARKER: Hush Money

I was at my desk, in my office, with my feet up on the windowsill, and a yellow pad in my lap, thinking about baseboll. It´s what I always think about when I´m not thinking about sex.
ROBERT B. PARKER: Hugger Mugger

At the end of the continent, near the foot of Wilshire Boulevard, Jesse Stone stood and leaned on the railing in the darkness above the Santa Monica beach and stared at nothing, while below him the black ocean rolled away toward Japan.
ROBERT B. PARKER: Night Passage

When he was sleepless, which was less often than it used to be, Jesse Stone, would get into the black Explorer he´d driven from L. A. and cruise around Paradise, Massachusetts, where he was chief of police.
ROBERT B. PARKER: Trouble in Paradise

One of the good things about being a woman in my profession is that there´s not many of us, so there´s a lot of work available. One of the bad things is figuring out where to carry the gun.
ROBERT B. PARKER: Family Honor

My sister Elizabeth came to see me.
ROBERT B. PARKER: Perish Twice

Blessed be God, at the end of the last year I was in very good health,  without any sense of my old pain, but upon taking of cold. I lived in Axe Yard, having my wife and servant Jane, and no more in family than us three.
SAMUEL PEPYS: The Diary of Samuel Pepys 1660 - 1669

Atenare! Landsmän! Vad i han fått för intryck av mina åklagare, det vet jag icke. För egen del höll jag verkligen nästan på att rent glömma mig själv under intrycket av deras ord; så övertygande var deras framställning. Men skall jag vara ärlig, måste jag säga, att de knappast talat ett enda sant ord.
PLATON: Sokrates´ försvarstal

Det är sant som ni säger: jag var nervös, fruktansvärt nervös, och hade alltid varit det, men varför påstår ni att jag är vansinnig? Sjukdomen hade skärpt mina sinnen, inte avtrubbat, inte förstört dem. Framför allt hade min hörsel den yttersta skärpa; jag hörde allt i himlen och på jorden och mycket av vad som försiggick i helvetet. Hur kunde jag då vara vansinnig? Märk nu hur lugnt och normalt jag berättar hela historien!
EDGAR ALLAN POE: Det förrädiska hjärtat

Det bör ha varit år 1907.
Den trinda, småväxta Jules, som var främling i Paris, hade bett den långa gängliga Jim, som han knappt kände, att styra om att han fick komma med på konstnärernas kostymbal och Jim hade  skaffat honom inträdeskort och tagit honom till en kostymateljé.
HENRI PIERRE ROCHÉ: Jules och Jim

Det är vid tvåtiden en vissen tisdagsmorron, och jag sitter på Mindys hak vid Broadway tillsammans med Ånger, totospelarn, och dillar om ditt och datt, när vem stolpar in om inte Ambrose Hammer, murveln, och vad har han i ena nypan om inte en stor fågelbur, och vad sitter i fågelburen om inte en grön papegoja.
DAMON RUNYON: Runyon ā la Carte

One evening along about seven o´clock I am sitting in Mindy´s restaurant puttong on the gefillte fish,which is a dish I amvery fond of, when in comes three parties fromBrooklyn wearing caps as follows: Harry the Horse, Little Isadore and Spanish John.
DAMON RUNYON: Butch Minds the Baby

Jag är ledsen men ni kom för sent. Jag är redan död.
CARINA RYDBERG: Osalig ande

Nu är jag framme, tillsammans med Bijou och Websters Third New International Dictionary, som följer mig på alla mina resor.
PENTTI SAARIKOSKI: Tiden i Prag

Jag har varit här förut. Det känns trevligt att vara på ett ställe där man har varit förut. Kaféets namn är Wimpy House. Jag beställde te och en ostsmörgås. Det är grädde i teet. I natt sover jag ensam, i ett hotell med namnet Lincoln, hur ska det månne kännas efter så lång tid, att bara sova och inte knulla alls. Nåja. Vi har ju knullat så mycket det här året så vi har knullat ihop ett litet reservlager att ta av.
PENTTI SAARIKOSKI: Brev till min hustru

Vi sitter vid Hafnarstraet i en snackbar
där man får heitar pylsur och hamborgarar.
Räknar pengarna. Vi får leva mycket anspråkslöst
om vi tänker stanna här så länge som vi tänker.
PENTTI SAARIKOSKI: Jag blickar ut över huvudet på Stalin

If you really want to hear about it, the first thing you'll probably want to know is where I was born, and what my lousy childhood was like, and how my parents were occupied and all before they had me, and all that David Copperfield kind of crap, but I don't feel like going into it, if you want to know the truth.
J. D. SALINGER: The Catcher in the Rye

En natt för ungefär tjugo år sedan, under påssjukans härjningar i vår väldiga familj, flyttades min lillasyster Franny med babysäng och det hela in i det av allt att döma bacillfria rum, som jag delade med min äldsta bror Seymor.
J. D. SALINGER: Res takbjälken högt, timmermän och Seymour, en presentation

Though brillantly sunny, Saturday morning was overcoat weather again, not just topcoat weather, as it had been all week and as everyone had hoped it would stay for the big weekend - the weekend of the Yale game.
J. D. SALINGER: Franny and Zooey

Nu vil jeg fortelle alt. Og jeg får begynne med avslutningen. Ellers våger jeg mig aldri frem til den siden.  Det kan også være nødvendig for dig som en orientering.
Jeg slo engang et menneske ihjel. Han het John Wakefield og jeg drepte ham en natt for sytten år siden i Misery Harbor.
AKSEL SANDEMOSE: En flyktning krysser sitt spor

Valdemar Atterdag, far till drottning Margareta, införde fridlysningstid för människor sex veckor om året. Brott mot denna första jaktlag i Norden straffades med fredlöshet.
AKSEL SANDEMOSE: Felicias bröllop

Innan Eva blev sjuk hade hon läst Knuth Beckers jätte-epos om pojken Kai, ett klart självbiografiskt verk, skrivet av en stor konstnär och en stor historiker som kanske inte har riktigt klart för sig att han också är det senare. Jag har aldrig sett henne leva med så intensivt i ett litterärt verk som hon gjorde den gången.
AKSEL SANDEMOSE: Murarna kring Jeriko

Felicia Venhaug blev en morgon i början av augusti uppringd av Erling Vik. Han skulle komma till Venhaug samma dag.
AKSEL SANDEMOSE: Varulven

Vara död.
Inte se. Inte höra. Inte kunna lyfta händerna, inte flytta fötterna. Veta att kroppen finns där omkring en - men inte längre kunna få kontakt med den, inte få den att lyda. Inte ens märka den, ingen förnimmelse, ingen rörelse i den. Bara veta att den sitter där, snett hopsjunken på bänken utanför sommarstugan.
EVA SEEBERG: Tre dagar in i döden

Klockan var lite över ett på natten när ljuset släcktes i Maigrets tjänsterum. Kommissarien, vars ögon var svullna av trötthet, öppnade dörren till jouravdelningen där unge Lapointe och Bonfils hade vakten.
- God natt, pojkar, muttrade han.
GEORGES SIMENON: Maigret och spöket

Det var en majmånad av det sällsynta slag som man bara får uppleva ett par tre gånger i livet och som har samma skimmer och smak och doft som ett barndomsminne. En hymnernas maj, sade Maigret, för den påminde honom både om hans första nattvardsgång och om hans första år i Paris när allt var nytt och underbart.
GEORGES SIMENON: Maigret i fina världen

It`s been four days - from the twenty-first - since I finished a novel, my hundred-eightieth-and-some, which I`d wanted to be easy. But the first day that I began to write it, towards the ninth or tenth page, I had the feeling that it was useless to try to go on to the end, that I wouldn`t be able to make it come to life.
GEORGE SIMENON: When I Was Old

Dear Mama,
It has been close to three and a half years since you died, at the age of ninety-one, and perhaps it´s only now that I´m beginning to understand you.  Throughout my childhood and adolescence I lived under one roof with you, I lived with you, but when I left for Paris at the age of nineteen, you were still a stranger to me.
GEORGES SIMENON: Letter to my mother

-  Gjorde jag dig illa?
- Nej.
- Är du ond på mig?
- Nej.
GEORGES SIMENON: Det blå rummet

Bob hade stigit upp klockan sju, som vanligt. Han behövde ingen väckarklocka.  Två av dem som bodde i huset var regelbundna i sina tider som urverk.
GEORGES SIMENON: Odile försvinner

Han steg plötsligt upp fast han var dödstrött och klockan var tre på morgonen, han klädde på sig och var nära att gå ut utan slips, i tofflorna, med uppslagen rockkrage, som en del människor när de går ut med hunden tidigt på morgonen eller sent på kvällen.
GEORGES SIMENON: Tre rum på Manhattan

Till och med det häftiga marsregnet som föll sedan en timme tillbaka kändes behagligt, för det gav en intimare atmosfär åt ateljén. Paris tak glänste blåsvarta i regnet och himlen hade en grå färg som fortfarande hade en viss lyskraft.
GEORGES SIMENON: De oskuldsfulla

Jag kan inte minnas att jag har varit med om något liknande förut. Det var andra  fredagen i november, den nionde november närmare bestämt. Vi satt och åt middag alla fyra kring det runda bordet som alla andra kvällar. Manuela hade just tagit bort sopptallrikarna och bjudit runt en omelett med kryddörter som min mor hade varit ute i köket och gjort i ordning.
GEORGES SIMENON: November

Den här gången började det då han utan särskild anledning och utan att egentligen tänka på det satte in numret med den magiska klockan mellan fakirens ringar och den vandrande tärningen. Det fanns inte med i programmet men han brukade alltid ha några extranummer i bakfickan, också för enklare underhållingar som i kväll,  som han lade in så att det passade publiken.
GEORGES SIMENON: Antoine och Julie

Hur många månader, hur många år tar det för ett barn att bli yngling, för en yngling att bli en vuxen man? Hur kan man slå fast i vilket ögonblick förvandlingen har skett?
GEORGES SIMENON: Fängelset

Det var andra natten. Han hade hållit sig vaken så länge han kunde och undvikit att blunda i det längsta. Mellan metallspjälorna i persiennerna slapp lite av det grälla ljuset in från de bägge lyktorna som lyste upp gatan på andra sidan om gräsremsan.
GEORGES SIMENON: Flyttningen

- Vad ska du ha?
- Vad ska du ha själv?
GEORGES SIMENON: Biktfadern

Min son!
Får du lust att le åt de två orden? Är de nog för att du skall förstå hur besvärad jag känner mig? Jag är inte van att skriva till dig.
GEORGES SIMENON: Sonen

Jag satt på bänken i ladan. Jag var inte bara medveten om att jag satt där framför den glappa dörren som var gång den slog släppte in en snöby, utan jag såg mig själv lika tydligt som i en spegel och insåg det olämpliga i min situation.
GEORGES SIMENON: Det som göms i snö

Varför var hans dotter centrum i bilden? Det irriterade honom en smula, men egentligen kom han inte att tänka på det förrän senare, när tåget väl hade satt igång.
GEORGES SIMENON: Tåget från Venedig

Från kassan där hon satt, oberörd och lätt småleende, såg Fernande paret komma in.
GEORGES SIMENON: Augustes död

Han hade aldrig behövt någon väckarklocka, och nu hade han redan legat vaken en lång stund. Utan att slå upp ögonen visste han att solen sken in genom de två smala springorna i fönsterluckorna, när han äntligen hörde en dov ringning från rummet däruppe.
GEORGES SIMENON: På söndag

Klockan är åtta på kvällen.För miljoner människor, var och en i sin stad, i den lilla värld som de har skapat åt sig eller där de hankar sig fram lider en alldeles bestämd dag mot sitt slut, kall och dimmig. Det är onsdagen den tredje februari.
För René Maugras finns det varken dag eller timme, och det är först senare som frågan om tidens flykt kommer att oroa honom. Han är kvar längst nere på bottnen av ett hål lika mörkt som oceanens djup, avskuren från yttervärlden. Men utan att han själv vet om det börjar det rycka spasmodigt i högerarmen, och ena kinden sväller komiskt vid varje andetag.
GEORGES SIMENON: Klockorna i Bicętre

Han hade släppt tidningen, som första hade vecklat ut sig över hans knän ochsedan långsamt glidit ner på golvet.
GEORGES SIMENON: Katten

Det var en majmånad av det sällsynta slag som man bara får uppleva ett par tre gånger i livet och som har samma skimmer och smak och doft som ett barndomsminne. En hymnernas maj, sade Maigret, för den påminde honom både om hans första nattvardsgång och om hans första vår i Paris när allt var nytt och underbart.
GEORGES SIMENON: Maigret i fina världen

Madame Maigret som spritade ärtor i den varma skuggan där hennes blåa förkläde och de gröna ärtskidorna bildade praktfulla färgfläckar, madame Maigret vars händer aldrig var sysslolösa, inte ens klockan två på eftermiddagen under den varmaste dagen i denna tryckande augustimånad, madame Maigret som vakade över sin man som över ett lindebarn lät orolig:
- Jag kan slå vad om att du inte tänker sitta stilla längre…
GEORGES SIMENON: Maigret blir upprörd

Det började med en känsla av sommarlov. När Maigret steg av tåget badade halva stationen i antibes i ett solsken som var så blänande att man bara uppfattade människorna som skuggor som rörde sig.
GEORGES SIMENON: Liberty Bar

"De mest komplicerade fallen är de som först ser så banala ut att man inte fäster någon vikt vid dem. Det är ungefär som sjukdomar som börjar med ett dovt, obestämbart illabefinnande. När man till sist tar dem på allvar är det ofta för sent."
Det var Maigret som hade sagt det en natt för länge sedan då han och konstapel Janvier gick över Pont-Neuf på väg till Quai des Orfčvres.
GEORGES SIMENON: Maigret på resa

Ingen märkte vad som försiggick! Ingen anade, att det var början till ett drama, som utspelades i den lilla stationens väntsal, där bara sex dystra och duvna resenärer satt och kurade i en tryckande atmosfär av tobak, kaffe och öl.
GEORGES SIMENON: Den hängde i Liége

Till och med pipan som Maigret tände utanför porten till sin bostad vid boulevard Richard-Lenoir smakade bättre än andra morgnar. Den första dimman var en lika angenäm överraskning som första snön för barnen, en dimma som inte var den otäcka, gula midvinterdimman utan snarare en mjölkaktig vattenånga där ljusen från gatlyktorna skymtade fram omgivna av strålkransar. Det var kyligt. Frosten nöp i fingertoppar och näsa och hans fotsteg  ekade mot stenläggningen.
GEORGES SIMENON: Maigret och oskulden

C`était curieux: l`obscurité qui l`entourait n`était pas l`obscurité immobile, immatérielle, négative ā laquelle on est habitué.
GEORGES SIMENON: Les volets verts

Des cris d`enfants éclatčrent dans la cour de l`ecole d`en face et Élie sut qu`il était dix heures moins le quart.
GEORGES SIMENON: Crime impuni

Il eut le tort de mentir.
GEORGES SIMENON: Le petit homme d`Arkhangelsk

Il arrive qu`un homme, chez lui, aille et vienne, fasse les gestes familiers, les gestes de tous les jours, les traits détendus pour lui seul, et que, levant soudain les yeux, il s`aperįoive que les rideaux n`ont pas été tirés et que des gens l`observent du dehors.
GEORGES SIMENON: La mort de belle

- Allô! Rogissart?
Le procureur de la Républiqu était debout, en chemise, prčs du lit d`oų émergeait le regard étonné de sa femme.
GEORGES SIMENON: Les inconnus dans la maison

Comme tous les autres jours, c`étaient les merles, les premiers, qui l`avaient réveillé.
GEORGES SIMENON: Les frčres Rico

Il ne s`était pas réveillé de mauvaise humeur.
GEORGES SIMENON: La jument perdue

Ce fut brutal, instantané. Et pourtant il resta sans étonnement et sans révolte comme s`il s`y attendait depuis toujours. D`une seconde ā l`utre, dčs le moment oų le klaxon se mit ā hurler derričre lui, il sut que la catastrophe était inéluctable et que c`était sa faute.
GEORGES SIMENON: Les complices

Je n`étais pas ā Tilly ce dimanche-lā, car profitant de ce que les enfants étaient chez leur grandmčre, nous avions accepté, ma femme et moi, une invitations ā passer le week-end chez des amis qui possčdent une propriété en bordure de la forL t de Rambouillet.
GEORGES SIMENON: Le grand Bob

Le petit moteur de la tondeuse ā gazon communiquait sa trépidation au bras de Higgins et, par son bras, ā son corps entier, de sorte qu`il n`avait plus l`impression de virvre au rythme de son propre ceur mais ā celui de la machine.
GEORGES SIMENON: La boule noire

Il y a deux heures ā peine, aprčs le déjeuner, dans le salon oų nous venions de passer pour prendre le café, je me tenais debout devant la fenetre, assez prčs de la vitre pour en sentir l`humidité froide, quand j`ai entendu derričre moi ma femme prononcer:
- Tu comptes sortir cet aprčs-midi?

GEORGES SIMENON: En cas de malheur

 I över en timme hade han suttit orörlig i den gamla Louis-Philippe-stolen med den slitna svarta läderklädseln och det nästan raka ryggstödet som han under fyrti år hade släpat med sig från ministerium till ministerium och som hade blivit legendarisk.
GEORGES SIMENON: Konseljpresidenten

Då jag vaknade silade ett  välbekant gulaktigt ljus in i rummet genom de oblekta linnegardinerna. Det finns inga luckor för våra fönster i övervåningen. Det finns det inte i något av husen vid gatan.
GEORGES SIMENON: Tåget

Det var den 3 december och det regnade fortfarande. Trean avtecknade sig - enorm, svart och svällande som en stor mage - mot väggalmanackans vita yta. Den hängde till höger om kassan, på den låga, mörka väggen av ek som skilde affären från skyltfönstret. Det var för exakt tjugo dagar sedan, den 13 november - ännu en tjock trea på väggalmanackan - som den första gamla kvinnan hade blivit mördad, i närheten av Saint-Sauveur-kyrkan, några steg från kanalen.
GEORGES SIMENON: Hattmakaren i La  Rochelle

On était le 3 décembre et il pleuvait toujours.
GEORGES SIMENON: Les fantômes du chapelier

Han var mellan fyra och fem år när världen började ta form omkring honom, när han började bli medveten om att verkliga händelser utspelades bland verkliga människor som han kunde särskilja och placera i rummet i en bestämd omgivning.
GEORGES SIMENON: Det lilla helgonet

Han stannade lastbilen som var full med musselkorgar mitt för baren, vars namn, "Chez Mimile", var målat med gula bokstäver på fasaden.
GEORGES SIMENON: Den rike mannen

- Pardon, madame…
Aprčs des minutes de patients efforts, Maigret parvenait enfin ā interrompre sa visiteuse…
GEORGES SIMENON: Maigret et son mort

Le bateau avait df attaindre la Quarantaine vers quatre heures du matin et la plupart des passagers dormaient.
GEORGES SIMENON: Maigret ā New York

Le petit vieux ā barbichette sortait ā nouveau de l`ombre de l`entrepôt, ā reculons, regardait ā gauche et ā droite, avec un geste des deux mains comme pour attirer vers lui le lourd camion dont il dirigeait la manoeuvre.
GEORGES SIMENON: Maigret s`amuse

Le jeune homme déplaįa légčrement le casque d`écoute sur ses oreilles.
GEORGES SIMENON: Maigret et l`Inspecteur Malgracieux

Comme toujours quand il rentrait chez lui le soir, au mL me endroit du trottoir, un peu aprčs le bec de gaz, Maigret leva la tęte vers les fenętre éclairées de son appartement.
GEORGES SIMENON: Maigret chez le Ministre

Le ciel commencait seulment ā pâlir quand Jules, l`ané des deux frčres Naud, apparut sur le pont de la péniche, sa tęte d`abord, puis ses époaules, puis son grand corps dégingandé.
GEORGES SIMENON: Maigret et le corps sans tęte

Pour l`agent Jusiaume, que son service de nuit conduisait quotidiennement, ā quelques minutes prčs, aux mL me endroits, desallées etvenues comme celle-lā s`intégraient tellement ā la routine qu`il les enregistrait machinalement, un peu comme les voisins d`une grare enregistrent les départset les arrivées des trains.
GEORGES SIMENON: Maigret au Picratt`s

Pour Maigret, la date était facile ā retenir, ā cause de l`anniversaire de sa belle-soeur, le 19 octobre.
GEORGES SIMENON: Maigret et l`homme du banc

La poule était au feu, avec une belle carotte rouge, un gros oignon et un bouquet de persil dont les queues dépassaint.
GEORGES SIMENON: L`amie de Madame Maigret

Il y a des images qu`on enregistre inconsciemment, avec la minutie d`un appareil photographique, et il arrive que, plus tard, quand on les retrouve dans sa mémoire, on se creuse la tęte pour savoir oų on les a vues.
GEORGES SIMENON: Maigret ā l`école

Etait-il venu ici deux cents, trois cents fois?
GEORGES SIMENON: Maigret aux Assises

La bonne venait de poser le gateau de riz au milieu de la table ronde et Maigret était obligé de faire un effort pour prendre un air ā la fois surpris et béat, tandis que Mme Pardon, rougissante, lui lanįait un coup d`æil malicieux.
GEORGES SIMENON: Une confidence de Maigret

Maigret bailla, poussa les papiers vers le bout du bureau.
- Signez įa, les enfants, et vous pour rezaller vous coucher.
GEORGES SIMENON: Maigret et la Jeune Morte

Entendu… Entendu… Oui, monsieur… Mais oui… Mais oui… Je vous promets de faire tout mon possible…
GEORGES SIMENON: Maigret – Lognon et les gangsters

Herman  Broder vände på sig och öppnade ena ögat. I sitt halvvakna tillstånd undrade han om han var i Amerika, i  Tsivkev eller i ett tyskt läger. Han inbillade sig till och med att han låg gömd på höskullen i Lipsk.
ISAAC BASHEVIS SINGER: Fiender

Ulv hette en man, son till Bjalve och Hallbera, dotter till Ulf orädde. Hallbera var syster till Hallbjörn halvtroll i Hravnista, fader till Kettil häing. Ulv var så storväxt och stark, att han inte hade sin like. I sina unga år låg han i viking och härjade. I vapenbrödraskap med honom var Berdla-Kare, en storättad man och frejdad för styrka och mannamod. Han var bärsärk. Ulv och Kare ägde allt gemensamt och mellan dem rådde fast vänskap.
EGIL SKALLAGRIMSSONS SAGA

Mård hette en man och kallades giga. Han var son till Sigvat röde och bodde på Vall på rangvallarna. Han var en mäktig hövding, bistod gärna i rättssaker och var så lagkunnig, att ingen dom hölls för laglig, om inte han varit med. Han hade en dotter, som hette Unn. Hon var vacker och dugande, visste att väl skicka sig och ansågs för det bästa giftet på Rangåvallarna.
NJALS SAGA

I konung Harald hårfagres dagar kom en man, som hette Hallfred, på sitt skepp till Island, till Breiddalen, som ligger nedanför Fljotsdalsbygden. Med på skeppet var hans hustru och hans son, som hette Hravnkel. Denne var då femton år gammal, manhaftig och mycket lovande.
HRAVNKEL  FREYSGODES SAGA

Denna saga börjar, då konung Hakon Adalsteinsfostre rådde över Norge, och mot slutet av hans dagar.
Torkel hette en man, kallad skerauke. Han bodde i Surnadalen och hade herserang. Han hade en hustru, som hette Isgerd, och tre söner. En hette Are, en annan Gisle, den tredje Torbjörn. Denne var yngst och alla tre växte upp hemma hos fadern.
GISLE SURSSONS SAGA

Kettil flatnäsa hette en namnkunnig herse i Norge. Han var son till Björn buna, som var son till Grim herese från Sogn. Kettil var gift med Yngvild, dotter till Kettil vädur, herse i Raumarike. Björn och Helge hette deras söner; deras döttrar voro Aud den djuptänkta,Torunn hyrna och Jorunn mannavettsbräcka.
EYRBYGGARNAS SAGA

When you sit at home comfortably folded up in a chair beside a fire, have you ever thought what goes on outside there? Probably not. You pick up a book and read about things and stuff, getting a  vicarious kick from people and events that never happened. You´re doing it now, getting ready to fill in a normal life with the details of someone else´s experiences. Fun, isn´t it?
MICKEY SPILLANE: My Gun is Quick

Lorsque j'avais six ans j'ai vu, une fois, une magnifique image, dans un livre sur la Foręt Vierge qui s'appelait "Histoires Vécues". Įa représentait un serpent boa qui avalait un fauve.
ANTOINE DE SAINT-EXUPÉRY: Le Petit Prince

Som alltid klockan fem på morgonen slog man revelj vid stabsbaracken - med hammare mot räls. Den korthuggna klangen trängde vagt genom fönsterrutorna, som täcktes av tumstjock is, och tonade genast bort - det var kallt och fångvaktaren hade inte lust att stå där och slå en lång stund.
ALEXANDER SOLSJENITSYN: En dag i Ivan Denisovitjs liv

In the centre of the pine wood called Coilla Doraca there lived not long ago two Philosophers. They were wiser than anything else in the world except the Salmon who lies in the pool of Glyn Cagny into which the nuts of knowledge fall from the hazel bush on its bank.
JAMES STEPHENS: The Crock of Gold

Squire Trelawney, Dr. Livesey, and the rest of these gentlemen having asked me to write down the whole particulars about Treasure Island, from the beginning to the end, keeping nothing back but the bearings of the island, and that only because there is still treasure not yet lifted, I take up my pen in the year of grace 17 -, and go back to the time when my father kept the Admiral Benbow inn, and the brown old seaman, with the sabre cut, first took up his lodging under our roof.
R. L. STEVENSON: Treasure Island

Ovanför mitt huvud hänger en lampa som petar mig på ögonbrynen.
Jag vill inte bli petad på ögonbrynen, så jag flyttar på mig.
ANNAKARIN SVEDBERG: Vårvinterdagbok

Författaren ger några upplysningar om sig själv och sin familj och om anledningen till att han började resa. Han lider skeppsbrott och simmar för livet; tar sig välbehållen i land på kusten av landet Lilliput, blir tillfångatagen och förd inåt landet.
JONATHAN SWIFT: Gullivers resor

That early morning, in January 1933, only one person was awake in the street, and he was the quietest. Call him  Samuel Bennet. He wore a trilby hat that had been lying by his bedside in case the two house-breakers, a man and a woman, came back for the bag they had left.
DYLAN THOMAS: Adventures in the Skin Trade and Other Stories

A young lady, Miss E. H. of Oklahoma City, has written me asking if there are any standing rules for writing humour. I am naturally flattered to have been selected as an official spokesman in this matter, and I hope I will not intone as I go along, or become too pontifical, or turn surly.
JAMES THURBER:  Thurber Country

Tova Randers arbetar på stadsbibliotekets låneexpedition. Hon har varit där nästan tre år, hon får alltså sitt först ålderstillägg nångång i höst.
MÄRTA TIKKANEN: Män kan inte våldtas

Det var ännu mörkt men här och var i huset lyste redan ljus och i slutet av gatan, bortom kasernen, började en blek måne stiga upp. Laptjev satt på en liten bänk invid porten och väntade att aftongudstjänsten i Peter-Paulskyrkan skulle ta slut.
ANTON TJECHOV: Tre år och andra noveller

Från N., distriktsstad i guvernementet Z., körde tidigt en julmorgon en skamfilad trilla utan fjädrar skramlande ut på postvägen, en av dessa förhistoriska trillor, som numera i Ryssland bara användes av bodbetjänter, kreaturshandlare och fattiga präster.
ANTON TJECHOV:  Noveller

När Hans nåd Bilbo Bagger till Baggershus tillkännagav, att han inom kort ämnade fira sin elftiförsta födelsedag med en fest av alldeles särskild storslagenhet, väckte detta mycket prat och stor uppståndelse i Hobsala by.
J. R. R. TOLKIEN: Sagan om ringen

I en håla under jorden bodde en hobbit. Inte en otäck, smutsig, fuktig håla full med maskar och kryp och däven lukt, inte heller en torr, kal, sandig håla utan något att sitta på eller äta. Det var en hobbithåla, och alltså var den hemtrevlig.
J. R. R. TOLKIEN: Bilbo, en hobbits äventyr

A green hunting cap squeezed the top of the fleshy balloon of a head. The green earflaps, full of large ears and uncut hair and the fine bristles that grew in the ears themselves, stuck out on either side like turn signals indicating two directions at once. Full, pursed lips protruded beneath the bushy black moustache and, at their corners, sank into little folds filled with disapproval and potato chip crumbs. In the shadow under the green visor of the cap Ignatius J. Reilly's supercilious blue and yellow eyes looked down upon the other people waiting under the clock at the D. H. Holmes department store, studying the crowd of people for signs of bad taste in dress.
JOHN KENNEDY TOOLE: A Confederacy of Dunces

These are my New Year´s resolutions:
1. I will help the blind across the road.
2. I will hang my trousers up.
3. I will put the sleeves back on my records.
4. I will not start smoking.
5. I will stop squeezing my spots.
6. I will be kind to the dog.
7. I will help the poor and ignorant.
8. After hearing the disgusting noises from downstairs last night, I have also vowed                              never to drink alcohol.
SUE TOWNSEND: The Secret Diary of  Adrian Mole, aged 13Ŋ

Something dead strange has happened to Christmas. It´s just not the same as it used to be when I was a kid. In fact I´ve never really got over the trauma of finding out that my parents had been lying to me annually about the existence of Santa Claus.
SUE TOWNSEND: True Confessions of Adrian Albert Mole

My father has sent a telegram to the War Office. He wants to take part in the war with Argentina.
SUE TOWNSEND: The Growing Pains of Adrian Mole

I start the year with a throbbing head and shaking limbs, owing to the excessive amounts of alcohol I was forced to drink at my mother´s party last night.
SUE TOWNSEND: Adrian Mole: The Wilderness Years

Earlier that night, rain had fallen on Boulevard St. Laurent, and there were still triangular pools on the uneven sidewalk.
TREVANIAN: The Eiger Sanction

His pain was vast.
TREVANIAN: The Loo Sanction

The screen flashed 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3... then the projector was switched off, and lights come up in recessed sconces along the walls of the private viewing room.
TREVANIAN: Shibumi

Evening on the Main, and the shops are closing.
TREVANIAN: The Main

Every writer who has dealt with that last summer before the Great War has felt compelled to comment on the uncommon perfection of the weather: the endless days of ardent blue skies across which fair-weather clouds toiled lazily, the long lavender evenings freshened by soft breezes, the early mornings of birdsong and slanting yellow sunlight.
TREVANIAN: The summer of Katya

Det första jag gjorde på Hotellet, var att ringa hem för att säga att jag kommit fram.
GÖRAN TUNSTRÖM: Juloratoriet

Fredrik Jonson Lök hade aldrig gjort en enda ohederlig sak eftersom han aldrig gjort någonting alls. Av börd ansåg han sig förbjuden att arbeta.
GÖRAN TUNSTRÖM: Tjuven

Det händer i Lissabon att en stor blomma slår ut i min bröstkorg. Dess namn är Infarkt.
GÖRAN TUNSTRÖM: Under tiden

Det första minnet: filbunksskålen i Stöpafors.
GÖRAN TUNSTRÖM: Prästungen

Ni vet ingenting om mig om ni inte har läst en bok som heter "Tom Sawyers äventyr", men det gör ingenting. Boken skrevs av herr Mark Twain, och han höll sig till sanningen i huvudsak.
MARK TWAIN: Huckleberry Finn

Jensen fick brevet med morgonposten.
PER WAHLÖÖ: STÅLSPRÅNGET

Bilen var en åttacylindrig Packard av 1937 års moderll. Den var svart, liksom soldaternas uniformer och de amerikanska motorcyklarna i eskorten.
PER WAHLÖÖ:Uppdraget

Willi Mohr blev arresterad den sjunde oktober vid tvåtiden på dagen, mitt under siestan.
PER WAHLÖÖ: Lastbilen

Larmet gick exakt klockan 13.02. Polischefen telefonerade personligen in ordern till sextonde vaktdistriktet och nittio sekunder senare började klockorna ringa i orderrummen och expeditionslokalerna på nedre botten.

PER WAHLÖÖ: Mord på 31: våningen

Löjtnant Brown: Är ledamöterna beredda att inleda den interna delen av sessionen?
PER WAHLÖÖ: Generalerna

När alltsammans var över och bilen hade rullat bort längs gatan och det pipande ljudet av dåligt pumpade gummidäck mot stenläggningen hade tystnat och det inte fanns några gröna uniformer kvar utanför och inget annat heller stod teoretikern fortfarande kvar i hörnet bakom det galvaniserade tvättfatet.
PER WAHLÖÖ: VINDEN OCH REGNET

Man fick upp liket den åttonde juli, strax efter klockan tre på eftermiddagen. Det var tämligen intakt och kunde inte ha legat i vattnet särskilt länge.
PER WAHLÖÖ & MAJ SJÖWALL: Roseanna

Mannen som låg död på den prydligt bäddade sängen hade först tagit av sig kavaj och slips och hängt dem över stolen bredvid dörren. Han hade snört av sig skorna, ställt dem under stolen och stuckit fötterna i ett par svarta skinntofflor. Han hade rökt tre filtercigarretter och fimpat dem i askfatet på nattygsbordet. Sen hade han lagt sig på rygg på sängen och skjutit sig genom munnen.
PER WAHLÖÖ & MAJ SJÖWALL: Brandbilen som försvann

Dagen hade varit het och kvalmig, utan en vindpust och med dallrande soldis i luften.
PER WAHLÖÖ & MAJ SJÖWALL: Polis, polis, potatismos!

Klockorna i Maria slog två när hon kom ut från tunnelbanestationen vid Wollmar Yxkullsgatan. Hon stannade och tände en cigarrett innan hon med snabba steg fortsatte mot Maria-torget.
PER WAHLÖÖ & MAJ SJÖWALL: Det slutna rummet

Kvällen den trettonde november ösregnade det i Stockholm. Martin Beck och Kollberg satt inbegripna i ett parti schack i den senares lägenhet inte långt från tunnelbanestationen Skärmarbrink i de södra förorterna.
PER WAHLÖÖ & MAJ SJÖWALL: Den skrattande polisen

Rummet var litet och sjabbigt. Fönstret saknade gardiner och utanför syntes en grå brandgavel med några rostiga armeringsjärn och en förbleknad reklam för Pellerins margarin.
PER WAHLÖÖ & MAJ SJÖWALL: Mannen som gick upp i rök

Strax efter midnatt upphörde han att tänka.
PER WAHLÖÖ & MAJ SJÖWALL: Den vedervärdige mannen från Säffle

En kvart i tre gick solen upp.
PER WAHLÖÖ & MAJ SJÖWALL: Mannen på balkongen

Hon kom till hållplatsen i god tid.
PER WAHLÖÖ & MAJ SJÖWALL: Polismördaren

Rikspolischefen log.
PER WAHLÖÖ & MAJ SJÖWALL: Terroristerna

Kåre skulle ut och hoppa längst med flickorna och riktigt visa sig på styva linan. Nu stod han dubbelböjd över tvättfatet, ty mor hade kommenderat honom att tvätta sig i hela ansiktet. Man måste ju vara ren när man skulle ut till de där.
Ut till Lina och Tippen.
TARJEI VESAAS:  En vacker dag

De två modersuggorna låg långa och tunga i sina kättar, gråa av torkad smuts.
TARJEI VESAAS: Grodden

Hans hem var stort och låg på solsidan av en granbacke. Bakom stodmörk skog, men på sydsidan var det öppet mot solen. Stacken var anlagd av en som kunde sina saker.en som hade siktat lite och lagt de två första pinnarna i kors. Nu fanns här sjunhundra portar som förde ut i solskenet.
TARJEI VESAAS: Vindarna

En ung vit panna borrade sig fram genom mörkret. En elvaårig flicka. siss.
TARJEI VESAAS: Isslottet

Den vita tvätten på strecken stiger ur sommarmörkret av egen kraft. Självlysande liksom.Uthängd åt daggen i natt och åt solen i morron tida.
TARJEI VESAAS: Blekplatsen

Mattis såg efter om himlen var klar och molnfri i kväll, och det var den. Så sa han till Hege, systern, för att liva upp henne:
- Du är som en blixt du, sa han.
Han rös en smula när han tog det ordet i sin mun, men han kände sig ändå lugn eftersom himlen faktiskt såg fin ut.
- Med stickorna dina, menar jag, la han till.
Hege nickade likgiltigt och stickade vidare på den stora tröjan. Stickorna blixtrade. Hon stickade på en stor åttabladig ros, som snart skulle sitta mellan axlarna på en karl.
- Ja jag vet det, sa Hege rättframt.
- Ja jag förstår mej på det jag, Hege.
TARJEI VESAAS: Fåglarna

Frågar någon vad det är: detta som är så stort, och bråkar och knakar i mörkret, så är det ett förhäxat hus.
TARJEI VESAAS: Huset i mörkret

För en gångs skulle var både far och mor bortresta på samma gång och hela huset kändes annorlunda. De hade rest tidigt på dagen och liksom tagit med sig sin egen vikt. Visst var de bra att ha, men man andades i alla ut ett tag när man blev ensam.
TARJEI VESAAS: Vårnatt

Kjell står i dag också och jagar bort alla slags flugor och bromsar från hästarna som kommer in på stallgården vid Förnäs. Klask! där fick du ditt! Småpojkhänderna smäller till bromsarna som sitter på hästbringan. Så låter du bli att suga blod från stackars pållen! Takkas Pålle då! E dom tygga mot Bussi -
TARJEI VESAAS: De svarta hästarna

Den viskande vinden från fjärran och den stora gamla stenbron över älven. Där landsvägen går fram. Bron mörk i murverket, stenarna frätta av långa tiders regn, sol och vind, hög och härskande i landskapet. Fjällstupet på den ena stranden hindrar inte bron från att synas och göra sig gällande. Djärvt byggd, i långa spann.
TARJEI VESAAS: Broarna

It started out as kind of a joke, and then it wasn´t funny anymore because money became involved. Deep down, nothing about money is funny.
CHARLES WILLEFORD: The Shark-infested Custard

See the fat man. See him run.
TIM WILLOCKS: Blood Stained Kings

An hour before the 0700 first lock and count Dr Ray Klein opened his eyes and thought about the seagulls wheeling high above the outside walls.
TIM WILLOCKS: Green River Rising

En skugga hade fallit över min väg. Ingen djup skugga men fullt märkbar. Den lätta sorglösheten hade flytt. Där jag satt i min lilla våning och lekande lät fingrarna fara över strängarna på min banjolele, ett instrument som jag på sista tiden blivit alltmer fängslad av, skulle man  måhända inte med bestämdhet ha kunnat säga, att pannan var fårad av bekymmer, men man skulle å andra sidan inte ha kunnat definitivt fastslå, att den icke var sålunda fårad.
P G WODEHOUSE: Tack, Jeeves!

The letter arrived on the morning of the sixteenth. I was pushing a bit of breakfast into the Wooster face at the moment; and, feeling fairly well fortified with coffee and kippers, I decided to break the news to Jeeves without delay. As Shakespeare says, if you´re going to do a thing you might just as well pop right at it and get it over.
P G WODEHOUSE: The Best of Wodehouse

The train of events leading up to the publication of the novel Cocktail Time, a volume which, priced at twelve shillings and  sixpence, was destined to create considerably more than twelve and a half bobsworth of alarm and despondency in one quarter and another, was set in motion in the smoking room of the Drones Club in the early afternoon of a Friday in July. An Egg and a Bean were digesting their lunch there over a pot of coffee, when they were joined by Pongo Twistleton and a tall, slim, Guards-officer-looking man some thirty years his senior, who walked with a jaunty step and bore his cigar as if it had been a banner with the strange device Excelsior.
P G WODEHOUSE: Cocktailtime

Två herrar satt i baren på Metarens Hvila när jag steg in.
P G WODEHOUSE: Får jag föreställa mr Mulliner?

Samtalet i baren på Metarens Hvila hade som alltid fram emot stängningsdags blivit djupsinnigt.
P G WODEHOUSE: Mr Mulliner har ordet

Stämningen i baren på Metarens Hvila var allvarlig.
P G WODEHOUSE: Kvällar med Mr Mulliner

Il y avait en Vestphalie, dans le château de monsieur le baron de Thunder-ten-tronckh, un jeune garįon ā qui la nature avait donné les moeurs les plus douces.
VOLTAIRE: Candide ou L'Optimisme

Allt detta har hänt, mer eller mindre. Det som har med kriget att göra är i varje fall ganska sant. En karl som jag kände blev verkligen skjuten i Dresden därför att han hade tagit en tekanna som inte var hans.
KURT VONNEGUT: Slakthus 5

Anna-Clara kom sist av tre. Och hennes moder blev mycket glad då hon äntligen kom. Hennes fader blev också mycket glad, men han visade det icke fullt så mycket, ty han var en man.
HASSE Z: Anna-Clara och hennes bröder

Mina egna böcker ģ