30 SEPTEMBER

Se foton från dagen på http://remo.pixbox.se och http://KieronsKungarike.pixbox.se
(Ska lägga in några foton här därifrån. Bl.a så tog Sara gruppbild. Lägger in den en annan dag =) )
Thea, Julie och Kierons hemsidor hittar man via Remo och Roofers länksida).

Idag har vi haft dvärgpinscherträff i Boden. Efter en del funderingar och mail och samtal tidigare i veckan hit och dit, om ev väderförbistringar, blev det så att vi valde att träffas hemma hos Sara och hennes kille som har dp-killen Kieron, ett litet black&tan-knyte på 5 månader. Vi, jag och Anders och grabbarna samåkte dit tillsammans med Anki och Thea. Lemon "Löptik", 7 månader, fick stanna hemma för man parar faktiskt inte valpar. Särskilt inte på dp-träffar! =)

Efter en stund kom även Julie åkande från Piteå. Och kommer Julie kommer såklar även Harry. det är så skojigt att se hur Remo genast håller upp benet för Harry så han får lukta och han visar faktiskt inte alls nån slags dominans. Remo inser att Harry är kungen, så är det bara. Skulle vara bra ifall han insåg det i fler fall.

Alla lekte som attan i vanlig ordning såg Thea till att alla skötte sig men sen när Julie dök upp backade Thea (bakom en fåtölj, herregu´ vad söt hon såg ut!!!)och lät Julie hålla reda på grabbarna. Det blev en hel del skäll.(Roofer är en GÄLL-skällig DP, men även andra ligger bra till på skällfronten...)Till slut började även den tyste finnen Kieron skälla och det tror jag är enbart Remos förtjänst.;-) Kieron sprang lite så där och kollade in vad Remo gjorde och Remo hade en extra skällig dag idag. Det vet ju inte Kieron, utan HAN kopierade en manlig förebild ju, och skällde som bara den då Julie kom och såg dp-manlig ut. Matte Sara stod häpen inför den lilles ljudliga hälsning till sin nya gäst.

Så efter idag är Kieron som en riktig dvärgpinscher, skäller och tigger och sånt. Eller tigga kan han kanske. Det vore väl konstigt annars! Fast jag tror han kommer att bli lite busigare ett tag, jag minns att Remo alltid tog till sig en massa olater så fort vi hade varit på nån träff. Och på nåt sätt utvecklades han ifrån andra hundar som han fick träffa. Det var spännande att se.

När vi tvåbenta fått världens godaste fika och alla dvärgar sprungit sig kissnödiga gick vi ut. Kieron bor i samma hus som djuraffären i Boden så då gick vi dit. Det är ju även bra social träning och det var säkert nyttigt för Bodenborna med. Jag och Anki blev helt förtjusta! Man skulle nästan kunna tro att man inte tar ut oss på affärer särskilt ofta. Men den här affärn hade tom en liten myshörna när man gick in där man kunde ta en kopp kaffe. Som gjord för att shoppa i en hel dag. Vi har planerat att åka och hälsa på Kieron ofta. ;-) Särskilt vid lön.

Jag köpte en sele till Remo. En grön "Combat". 189:-. Billigt och bra. Vi har inte testat sele förut. Han drar ju en hel del och går på bakbenen när han vill fram riktgt mycket, och enligt Anki blir inte dragandet mindre men man slipper ljudet. Ni vet, det förfärliga skräckfilmssoundet av en flåsande mördare som släpar sig framåt på ett blodigt ben, i hasorna på den stackars dumma!!! tonårsflickan i bara en vit t-shirt (typiskt va?!) som springer ensam i den blåsiga svarta regniga skogen(vad gör hon DÄR över huvud taget?)för att undkomma en säker, slaskig död. DET slipper man. Men inget mer. Fast jag tänkte att en sele verkar va rätt bra att kunna hänga reflexer i nu när det börjar mörkna, för selen har nåt slags ringar på sidorna som man kan kroka fast nånting att släpa. Kanske skulle han kunna dra nåt för att jobba upp lite muskler till vintern. Då håller han ju värmen också. Fast det kanske de inte ska göra, såna här raser. Inte vet jag. (jaha, se vad DIN pojk har gjort, sa Anders för nån sekund sen, och visar upp den nyinköpta selen som ligger på soffan. Jag tittar och ser att Remo har bitit sönder den svarta hållaren i plast i två delar som man stoppar ned den andra grejen i, ni vet låset. det är bara hela baksidan som är av, så kanske den håller ifall man tejpar lite svarttejp. Typiskt! Fast MATTES pojk gör inte sånt. Det måste vara husses.)

Roofer fick ingen sele. Det fanns ingen så liten storlek i rätt sele. (Remo har 1) Den svarta hon tog fram i storlek 0 är inte snygg, så vi provade inte ens. Inte till Roofer. Han kräver nåt annat än svart tycker jag. Jag tänkte att han skulle ha en brun-beige"combat" för att grabbarna kunde matcha, men näe. Fast egentligen tycker jag mest om halsband. Fast det ska va snyggt. Kierons matte kan visst göra halsband och jag har en idé om att jag skulle vilja ha tennsydda. Tror det skulle vara snyggt på killarna och vi bor ju faktiskt i Norrbotten. Eller så kan man ju kanske göra lite sameinspirerat. Jag gillar samiskt hantverk. Poggats har kanske nån egen hundhalsbands-design?

I allafall... så fortsatte vi till en fotbollsplan utanför tätorten och där släppte vi stollarna och de kutade runt som de tok de är. Julie utmärkte sig genom att apportera och lill-Kieron kan massor och även rulla runt. Thea tyckte att Kierons matte skulle bli hennes nya instruktör. Uppmärksamt förljde hon Saras minsta rörelse och försökte ställa sig in med att hon kan "runt". Vilket går ut på att hon går runt och sätter sig bredvid på höger sida. Och ibland fick hon faktiskt lite godis. Thea var i sjunde himlen! Remo försökte hänga på Julie ett tag men hon var inte så värst intresserad av honom fastän han envist hävdade att han förtjänade att få hennes uppmärksamhet för att han är snygg, svart och singel. Julie bet av honom med att hon föredrar den flygande bollen som är blå, blommig och piper!

Harry drog iväg ett par varv med de andra efter sig. Men det var bara Julie som kunde hänga på. Och jäklar vad han kan kuta. Saras rumpa kom i vägen för en snärt av Harrys svans när han sprang förbi i 190. AJ AJ!

Allt som allt var det en jättetrevlig dag. Vi hoppas att vi kan göra om det om tre fyra veckor. Fast då blir det i Luleå vad jag vet =)
Och förhoppningsvis blir vi riktigt många.

Vi har börjat på vardagslydnad med klicker jag och Roofer. Det är jättekul att gå kurs men jag är dålig på att träna varje dag. Det är så struligt även om jag faktiskt får till det ibland, bara inte så där i reklampauserna. Jag tror att jag har för dåligt samvete för den andra stackaren som sitter och ylar medan vi andra går iväg. Jag har verkligen gjort grabbarna en björntjänst genom att inte vänja dem vid att kunna ta att de blir lämnade ensamma. MÅSTE försöka ta tag i mig om det.

Till sist: Ni vet de där yorkshireterrierna som de omhändertagit på Hundstallet i stockholm? De där 146 hundarna (10 taxar & 136 yorkisar) som polisen tagit från en uppfödare som inte haft nån koll på sin alltför stora verksamhet? I alla fall så väntar man nu på att de juridiskt ska tillfalla hundstallet. När de gör det (vilket är troligt) så ska vi försöka få hem en av de yorkiekillarna. Att ta en omplacering är ju lite av ett lotteri, och det krävs mycket tid. Men jag tror att det skulle gå att integrera en liten yorkiepojke i vår familj.Bara han inte är hanhundsilsken så. Fast de måste godkänna oss också. Så vi får se, kanske de bara vill omplacera hos stockholmare som inte har hundar sen tidigare. Och sånt. Ja, ni vet! =)

Nä hörninini, det var allt för idag. Kolla alltså in foton från dagen på remo.pixbox.se och ha det så bra hela hundsverige, till nästa gång.

10 SEPTEMBER

Jag håller på med en ny stripserie. Arbetsnamnet är Typiskt dvärgpinscher och idag har jag försökt skriva klart en text på Typiskt DPlänken här bredvid som jag började med för flera månader sedan och sedan glömde bort.
Det som hänt sedan sist är att vi har hälsat på våra favvotjejer Thea och Lemon. Okey då, Anki med. =) De lekte som attan och vis tog inte ett endaste foto. Och så har jag anmält Roofer till inoffutställnig i Boden den 14 oktober.

Jag, Lene, gör bild och Anki Hagel skriver text

Man skulle ju kunna tro att Roofer med sina numera TVÅ stående öron skulle vara mycket lyhörd för andras behov, kommandon och tillsägelsen. men icke det. Jag tror inte ens Remo var så döv i samma ålder. Det här har även Remo uppmärksammat och man ser hur trött han blir ibland på sin "lillebror" som är den evige entusiasten och tillika den som inte lyssnar på nån annan än sig själv numera. *suck*

Som det här med att pussas och kramas tex. Roofer vill gärna visa sin stora kärlek gör det också. Och när han sätter igång får man försöka värja sig så gott det går. Han kör nån slags "stöt"-teknik som är både kittlig, påträngande och våt. Glasögonen blir som slajmo och kan få sig repor och bett och näsvingarna är evigt småsåriga av kärleksbetten, själv har jag inte skägg, men på dem som har det eller har yviga ögonbryn, gnager han loss bitar om han kan. Allt detta sker till ackompanjemanget nej Roofer Nej nej hahahahaha nej *tjut* NEEEEJ och sker så kvickt att man inte hinner med.

Roofer är väldigt glad, fattar kvickt och är alltid med på bus. Däremot är han inte lika mycket med om man säger ifrån. Jag tror, nej vet, att jag tränar dem för lite. Har gjort en Targetstick av antennen som jag tyckte att jag behövde mer än min gamla skrotbil som ändå inte har nån stereo. Jag har lite svårt för att ta mig för att träna bara en i taget, men å andra sidan har vi mycket trevliga promenader med massor av luktställen och nya vägar så ofta som möjligt. Jag ska ta mig för . Jag ska.

Pojkarna får käk två gånger per dag numera. De får Klass-foder sedan lång tid tillbaka och det funkar bra. Vi varvar med lite torrfoder ibland, och de tuggar ju mycket pinnar och ben så Klass får det bli. Eller så byter vi när Sussi får hem sin frys på 25:an hund och katt, här i Luleå. Hon skulle ta hem Bravo? eller vad det var.

Roofer är rumsren även om det är vissa grejer som är lite... och han säger till oss med råge då han ska ut. Han dansar och sjunger, kan man säga =) Han gör ordentliga piruetter framför en och skäller som attan, högt gällt och uppfodrande!!!! tills man går ut med honom. Remo däremot står ju och stirrar ut en. Roofer kan kissa vid trappen om han vaknar och är kissnödig på morgonen, men vaknar man vid lilla pipet så blir det inget kiss inne. Vi har inte behövt använda pinklapp som vi gjorde till Remo. Lillgubben markerar inte inne lika snabbt, även om det händer hos riktigt markeringsvänliga människor. =)

Nånting som jag har tänkt på är att Remo inte riktigt hinns med numera. Han kommer ju och vill goas och sitter och ser så klok och gammelförståndig ut som bara en dvärgpincher på 1½ år kan, men då tränger sig Roofer före med all sin kraft och gläfsande glädje och Remo kan faktiskt backa såna gånger även om det inte behövs. Det är som att han väntar. Och jag får så dåligt samvete. Hur gör man? Ska man bry sig? Går det över? Han vaktar inte oss, utan accepterar lillpojkens ruffel. Men gud anåda ifall nån hund vi träffar på gatan går på Roofer, då minsann blir Remo ond och ryter.

PS: Nu har det varit länge sedan vi hade en dvärgpinscherträff här i området. Jag har fått lite mail från nyblivna dpägare bl.a, som frågar om det blir nån träff eller? Och såklart det blir! Eller hur? Ska bara.. :-) Jag tänkte att det kunde vara skojigt att träffas så här innan vintern sätter in här uppe och det får bli en helgdag här framöver. Nån här uppe som vill delta på dvärgpinscherträff som har förslag på en plats eller?