Det är kul att träffa ungdomar som är intresserade i media i alla dess former och jag har via mina vänner Staffan Eriksson (en gång i tiden skribent för DEEP PURPLE FOREVER, men även långvarigt behjälplig på layoutsidan vad det gäller mina fanzines) och Lennart Samor (som tecknat en serie för SLICE) - två alerta lärare för esteter här i Östersund - haft förmånen att vid tre tillfällen (hittills) få tala om media och rockjournalistik inför några klasser.
Det ingår nämligen i deras kursplan att sätta ihop en tidning och då har mina vänner tyckt att ett litet pepp från undertecknad kunnat vara på sin plats. Och det har varit kul. Jäkligt kul. Jag är ingen talare. Det gör andra bättre, men jag kan i alla fall hjälpligt ta mig igenom ett par timmar genom gammal hederlig improvisation (lite som mina intervjuer!) och lite planering (kvällen före!). Ungefär så här har jag lagt upp det de här första tre gångerna...
1. Visar en konsertvideo (en låt) med ett band som är relaterat till det som komma skall (två gånger har det blivit Nightwish med Tarja Turunen från Low Land Festival i Holland 2005 och nu senast en låt med Heaven & Hell).
2. Drar ner soundet och låter bilderna rulla på i bakgrunden. Inleder så med en första del av föredraget som tar upp lite svensk mediahistorik (visar upp tidningsomslag - serier och veckopress - och berättar om hur det sett ut och visar också hur vissa tidningar förändrats genom åren). Se bilden här ovan. Tar särskilt upp 40-50-60-70-talen (inklusive lite snack om pulpscenen på tidnings och pocketboksidan). Visar även upp några fanzines och berättar vad som hände med skaparna sedan (det sistnämnda glömde jag dock nu senast, attan också...).
3. Går så över till att tala en stund om hur jag snubblade in på banan och lite om min karriär i mediabruset sedan slutet på 70-talet (inklusive fanzinebiten). Övergår efter en stund till lite tips om hur saker och ting går till, hur man får tag på intervjuer, hur att bäst närma sig rockstjärnor när man talar med dem etc.
4. Visar en filmad intervju som typexempel. Två gånger har det blivit en grej som Michael Johansson och undertecknad gjorde med Ronnie James Dio 2001, då han var i Sverige och pushade skivan "Magica", en gång har vi kört en intervju vi gjorde med David Coverdale i samma veva, då denne var aktuell med sin skiva "Into The Light".
5. Avslutar med frågestund.
Vid det senaste tillfället, i december 2008, tyckte jag att det var läge att filma föredraget så att jag själv kunde kolla in vad jag möjligtvis kan förbättra och så vidare. Så Lennart placerade en kamera lite strategiskt och lät den gå. Det var lärorikt. Dels så upptäckte jag att jag glömde bort en bit av det tänkta föredraget (åtgärd, skriv ner stolpar för helvete!), dels så har jag kunnat se vad som kan trimmas ned och vad som kan läggas till. Det var nyttigt och jag tror att det blir bättre framöver. Det är lite som med artister, det är nyttigt för dem att se sig själva uppträda på film, det brukar resultera i att de trimmar sina framträdanden, sitt scenspråk, sina rörelser, och helt enkelt blir bättre på kuppen. Det visste jag, därav kameran den här gången.
Jag tycker att det är viktigt att bjussa lite på sig själv, så några gamla rövarhistorier får slinka in, även om de inte nödvändigtvis är vackra eller politiskt korrekta (vi talar om rocksvängen här...), så lite sånt får vara med. Fast visst kan man sitta där och tänka, "Ska jag dra den där historien?" för att sekunden senare tänka "Nej, den handlar inte bara om mig...", så lite självcensur kryper in. Men som sagt, det har varit ganska så improviserat och en och annan story (lite mer rumsren, men rolig ändå) har slunkit in.
Sen kanske någon tycker att den där gamla stofilen pladdrar på i det oändliga om saker som inte är intressant? Vad vet jag. Alla är vi olika. Men poängen med föredrag är väl att det ska ge inspiration och förhoppningsvis ge åtminstonde några en liten kick. Och att dessa ungdomar får greja på med vad som i realiteten är fanzineskapande på skoltid, det är en fantastisk ynnest som inte fanns på min tid. Och de kan nog tacka sina coola lärare för att det finns överhuvudtaget.
Det är i alla fall trevligt att träffa dessa unga förmågor och jag önskar dem alla lycka till i deras vägval framöver, oavsett vad de ger sig in på. Och har jag påverkat en enda av dem på ett sätt som leder nån vart, då skulle det onekligen vara underbart bortom alla ord. Det är kul att kunna ge något i alla fall, det känns som en ynnest det med.
Nästa gång jag filmar så blir det kanske lite bättre. Vi får se.
Michael Eriksson (januari 2009)
