STRIKTHET OCH SYND SIDA VID SIDA - KONTRASTERNAS JAPAN

- Artikel om Japan ur SLICE 2006 -

De är smartast i världen. Deras kultur är stöpt i tradition men har inslag som är djupt annorlunda allt som en västerlänning är van med. De attackerade alla länder i sin omgivning och mördade otaliga miljoner innan de till slut själva gick under i en lokal ragnarök under hundratals amerikanska bombplan som ödelade landet mot slutet av det andra världskriget. De finns därborta, isolerade av havet men som en reell spjutspets i den moderna världen. Sven Jerring kallade dem “japaner, japaner, japaner” och vi talar om en nation som har gått igenom mycket på kort tid och har formats därefter.

För att förstå Japan så måste man förstå deras historia. 1603 infördes en järnhård militärdiktatur som isolerade landet från omvärlden i 250 år. Bristen på signaler utifrån gjorde landet till ett för främlingar mycket udda ställe. På 1800-talet trängde omvärlden på och 1854 skrevs ett första handelsavtal med Amerika varpå en våldsam industriell revolution inleddes. Men politiskt hade militären alltjämt stort inflytande och det dröjde inte länge innan Japan i brist på egna råvaror började att se på sin omvärld med avundsamhet och girighet. Men de såg inte på andra på något annat sätt än vad Britter och Holländare och andra kolonialmakter gjorde det, och europeer och amerikaner hade lagt under sig i princip hela världen vid 1900-talets första år. Men det var en kaka man ville vara med om att dela på.

Japan bombades till kapitulation

Japan byggde upp en stark krigsmakt och i tur och ordning attackerade man Ryssland och andra länder i sin omgivning i dispyter om gränser. 1937 attackerades så Kina och ett enormt blodigt krig inleddes som snart inkluderade många länder, inklusive Indien där Britterna styrde. 1941 anföll man till sist även Amerika då man attackerade Pearl Harbor och sedan rasade ett av historiens värsta krig i hela regionen. Men USA var en för stor munsbit och Japan förlorade kriget efter en av historiens blodigaste bombkampanjer 1944 och 1945, toppad av två atombomber över Hiroshima och Nagasaki. Det koloniala Japan gick under därför att de förtjänade att göra det och landet ockuperades av USA. Den tredje maj 1947 fick de sin nuvarande konstitution med parlament och monarki. Den nuvarande monarken är kejsaren Akitho, född 1933. Nationaldagen infaller på hans födelsedag den 23 december, vilket är ett tecken på den vördnad till gamla traditioner som fortfarande upprätthålls i landet. Då kejsaren ej har en manlig arvinge så har dock frågan om kvinnlig succession uppkommit, och det tycks falla ut väl.  

Det moderna Japan tillhör civilisationens absoluta spjutspets. 87 miljoner japaner äger en mobiltelefon, landet har 211 tv-kanaler och 57 miljoner surfar regelbundet på Internet. Större delen av befolkningen är modern på de flesta plan, men de flesta är även konservativa på många plan. Invandring ses inte med blida ögon och 99% av befolkningen är inhemsk (den invandring som finns är arbetsrelaterad och de flesta som rest dit är koreaner). Brott tillhör ovanligheterna och deras statistik ser ljusår bättre ut än vår. De har dock en inhemsk maffia som är lika brutal som förhärdade psykopater också brukar vara på annat håll, Yakuza. Mannen bestämmer det mesta och där har endast mindre framgångar skett för jämställdheten. Samtidigt så undviker allt fler unga kvinnor att gänga sig överhuvudtaget, i sin jakt på frihet och framgång.

“Lip it off!”

I den Oscarsbelönade filmen “Lost In Translation” (2003) av Sofia Coppola kan vi se en del smakprov på skillnader i kulturer och det är den avdankade filmstjärnan Bob Harris (spelad av Bill Murray) och den övergivne hustrun Charlotte (spelad av Scarlett Johansson) som iaktar Tokyo med västerlandets ögon. Charlotte upptäcker att män bläddrar oblygt i porrtidningar på stan och Bob å sin sida får en lyxprostituerad uppskickad på rummet som gåva från de affärsansvariga som har hand om honom. Då hon uppmanar honom att slita av henne kläderna uppstår vissa språkförbistringar (“Lip it off!”) och då hon faller på rygg och fejkar att bli våldtagen blir Bob måttligt road. Han har just snubblat på den vanligaste japanska sexdrömmen - våldtäkt.  

Den japanska filmkulturen har varit ganska isolerad från omvärlden. Vi känner främst till de gamla Godzilla-filmerna och samuraifilmerna med Toshiro Mifune (1920-1997)  i huvudrollen. Dessa var banbrytande och de regisserades av mästaren Akira Kurosawa. Många i väst tog notis och många västernfilmer influerades rakt av av dessa filmer. En av dessa filmer var “The Magnificent Seven” från 1960. I den såg vi bland annat Charles Bronson (1921-2003) och denne och Toshiro Mifune gjorde en bra västern tillsammans också, “Red Sun” (1971) där de spelade revolverman respektive samurai på äventyr. Även Clint Eastwood har hyllat Akira Kurosawa. Dagens filmindustri i Japan roffar nu åt sig mer och mer uppmärksamhet. Man må ha sålt rättigheterna till Godzilla till Hollywood (vilket fick japanerna att gå i taket), men många filmer når nu ut till omvärlden. Främst då skräck och mangafilm.  

På sexfronten är japanerna... tja, japaner. De anser att sex är kul och kopplar inte ihop det med skam som fallet kan vara här i väst (ett arv från kristendomen för vår del). En japan tar för sig oblygt och sysslar gärna med vad vi skulle beskriva som rollspel. Man tar på sig olika roller och njuter utan skamkänslor av det mesta. Landet har 37 000 så kallade “love hotels”, eller fritt översatt, “kärlekshotel”. Det är hotel som har rum som är designade för att tillfredsställa besökarnas sexuella fantasier då de slinker in för en snabbis. En vanlig man på gatan kan när som helst gå fram till en dam/flicka och fråga om hon vill ha sex. De som säger ja och tar emot gåvor kallas för Kogals, det är tjejer som inte har nåt emot att ha sex med en främmande man för att de ska kunna shoppa mer och leva livet lite bättre. Något liknande existerar knappast i väst. Att företeelsen överhuvudtaget finns beror på att sex och skam inte kopplats samman. En Kogal ser sig inte, och ses inte, som en prostituerad.  

Isolerad porrindustri

Då japanen gör sexfilm är det ritualer det handlar om. Om deras psyke avslöjas så är det här. Flickorna bär nästan alltid någon form av uniform, de är flygvärdinnor, skolflickor, sjuksköterskor och pigor. Och de blir alltid våldtagna, eller snudd på alltid. Det är den japanska sexfantasin, och den verkar vara tämligen ohotad. Det är därför som distrubition av japansk porr knappt existerar i väst, våra lagar tillåter inte det som produceras därborta. Och det är extremt ovanligt att tjejer från väst åker dit och gör film, trots att pengarna är stora.

(Här lyfter vi ut en bit av artikeln som får förbli sedd endast i den tryckta versionen).

De svenska programledarna Filip Hammar och Fredrik Wikingsson har gång på gång återkommit till Japan i deras program på TV 5 (“100 Höjdare” och “Grattis Världen”) och de tycks ha en rejäl förkärlek för japanska tv-inslag. Många svenskar har chockerats av dessa glimtar ur den japanska tv-kulturen, men långt många fler har nästan skrattat ihjäl sig. I september 2005 visades deras tripp till Japan (i deras reseprogram), som dessa herrar naturligtvis bara var tvugna att åka till, och våra stigfinnare besökte bland annat ett glädjehus som specialiserar sig på bondage. De bad flickorna binda dem och köra hårt. Efter 30 minuter fick Filip panik och såg till att det avbröts. Filip prövade också på japansk speed-dating och fick napp med en japansk kvinna som han gick på date med (det slutade med att de gick upp på hans hotelrum, men vad som hände där fick tittarna lista ut själva - vi på SLICE gissar att ett visst kulturbyte utspelade sig). Tittaren fick även se prov på deras berömda kärlekshotel. Detta pionjärjobb inom svensk journalistik har inte gått förbi oss omärkt och dessa vardagshjältar har höjt ribban för alla framtida reseprogram åtskilligt med denna insats. De har också tagit strid med allt som kan anses vara politiskt korrekt, och det behöver det här landet mer av.  

Kulturkrockarnas paradis

Svensk näringsindustri har, liksom alla andra från väst, fått gå på specialkurser för att lära sig “läsa av” den japanske affärsmannen. De har nämligen en tendens att säga “Ja” till precis allting, men problemet är att det helt enkelt anses oartigt att säga “Nej”, så många har åkt hem med drömmar om stora kontrakt innan de förstått att de inte har med sig ett skvatt från besöket.  

Den japanske affärsmannen är väldigt inställsam. Om du är en potentiell kund så är det röda mattan som gäller, hela vägen till besök av lyxprostituerad på ditt hotelrum om du är viktig nog. Om du inte betyder något kan de ignorera dig på ett sätt som anses fruktansvärt obehagligt av en västerlänning. Herman Lindqvist har beskrivit sina intryck från Japan i mycket underhållande krönikor och böcker. Hans förvåning över hur oerhört oförskämd en japan kan vara i våra ögon är skojig läsning. Om en japan tycker att det är för vamt i tunnelbanekupén så tar han gladeligen och helt oblygt av sig byxorna framför sina medresenärer. Det är ju funktionellt och därmed helt korrekt, och sen ska ingen jävel säga nåt om det. Pröva det i Stockholm den som törs.  

Mannen bestämmer

Kvinnans frigörelse i Japan har låtit vänta på sig. Då familjen köper bil är det mannen som går in i bilaffären. Inbyggd intill varje sådan finns en shoppinglokal för kvinnor, dit dessa kan gå och spendera tid då mannen gör bilköpet. Kvinnan stannar oftast hemma då familjen fått barn och mannen förväntas spendera upp till 12-13 timmar per dag utanför hemmet för jobbet. Efter den ordinarie arbetstiden förväntas mannen ägna sig åt samkväm med kollegor och affärsbekanta på stan. Japanska barn ser därför knappt till sina fäder då de växer upp. Japaner bjuder aldrig hem andra till sina hem. Det är extremt ovanligt. Om du är på middag i ett hem i Japan så förvänta dig att mannen säger “Ursäkta att min fru är så ful och att maten smakar så illa”. Det är inte lätt för en västerlänning att veta vad man ska svara på det.  

För 20 år sedan lärde jag känna en japansk tjej som var hårdrockjournalist för några stora publikationer hemmavid. Hon tog sitt jobb på allvar och lärde sig svenska innan hon reste hit för att träffa och intervjua svenska band. Hon bodde hos mig och vi lärde känna varandra rätt bra. Något senare så fick jag veta att hon gift sig och sen var det slut med den vänskapen. Hennes make gillade inte att hon hade vänner i Sverige. Det är svårt att veta hur man ska reagera på sådant. Att sådan livsglädje och kreativitet kan kvävas som i ett nafs. Ni som sett tv-serien “Lost” har sett den japanska kvinnan i serien och hennes förhållande till sin man. Det är ingen schablon. Det är kanske inte så konstigt att allt fler kvinnor väljer att knulla män flyktigt som här i väst, och att giftermål och barnafödande droppar radikalt. Liksom i Europa är barnafödandet dåligt men i ett land som saknar invandring så betyder det problem av mått längre fram. Det som räddar dem ännu så länge är det faktum att så många dog under kriget. Så pensionärer, särskilt då män, är det inget enomt överflöd av. Japan har fem miljoner fler kvinnor i pensionsåldern. Men krisen är, liksom i Europa, på väg.  

Rockens högsäte

I rocksammanhang är Japan en metropol med gott rykte. Artister älskar att turnéra i Japan då effektiviteten är enorm, vida bättre än någon annanstans. Men reglerna finns och de har inte ändrats trots att japanerna älskat rock sedan The Beatles öppnade upp landet för musiken ifråga på 60-talet. Då Rainbow turnérade i Japan i mitten på 90-talet hade de en ny sångare med sig som hette Dougie White. Han kände inte till spelreglerna för hur en konsert ska genomföras korrekt och fick böta sedan han uppmanat den sittande publiken att “stå upp”. Det skulle han inte ha gjort. I Japan sitter man. Och man applåderar då man är säker på att en låt verkligen är slut, inte före. Tiderna för en konsert är också helt andra. Vanligtvis börjar en konsert i Japan klockan 18.00. Så en konsert är ofta över före 21.00 även om det varit både förband och huvudattraktion. För en rockartist är ett besök i Japan ett välorganiserat himmelrike, och pengarna är dessutom bra. Japan räknas ensamt som en av de stora skivmarknaderna i världen. Men deras topplistor är uppdelade på japansk musik och musik som kommer utifrån. Det finns folk som aldrig någonsin skulle köpa en skiva om den inte var gjord i Japan.  

David Coverdale sprang på en udda företeelse då han var där med Whitesnake. En ung kvinnlig beundrare som beslutat att ge honom sin oskuld dök upp på hotellet utklädd som en geisha i sällskap med eskort. Historien förtäljer inte om David tog för sig. Villiga kvinnor som vill ha sex med sina idoler är det förstås (där som här) gott om.

(Här lyfter vi ut en bit av artikeln som får förbli sedd endast i den tryckta versionen).

Men så lever man också i mångt och mycket för stunden. Med 1500 mindre jordbävningar per år så vet varenda japan att livet kan gå in i en vägg när som helst. Och med tsunamis och tyfoner som ett ständigt hot så har man också investerat miljarder i larmsystem och byggsäkerhet. Men man vet att Tokyo kommer att drabbas hårt en dag och strategin för den dag det sker är att finansiera katastrofinsatserna med att kräva in de lån man gett till andra stater. Det innebär att då Tokyo går åt helvete så blir bland annat Sverige skyldiga att snabbt betala tillbaka lånade pengar. Och då går priserna på allting upp i Sverige, och överallt i övrigt också.  

Japan är vad det är. En koloss med ena foten i det förflutna och den andra i framtiden. Det är ingen slump att Godzilla är deras favoritmonster. Och det är heller ingen slump att de gråter floder då de ser Audrey Hepburn på film. Det är mycket som är instängt om man är japan. Tur då att det lokala kärlekshotellet har öppet dygnet runt och att lite synd aldrig kan skada.  

Michael Eriksson (2006)

Den här artikeln har väckt starka känslor, kanske främst för det som inte ligger uppe i denna preview.