NIGHTWISH - TRYGG FINSK HÅRDROCK

- Artikel ur SLICE 2003 -

Platsen är Arenan på Fryshuset den 16 november 2002. Klockan har slagit 21.00 och jag ser hur Nightwish samlas för att gå på scenen bakanför högtalarna på vänster sida sett från den 3 000 man starka publiken. Klockan 21.03 drar introtapen igång och publiken jublar då medlemmarna en efter en dyker upp i röken. Sist ut är sångerskan Tarja Turunen och taket lyfter nästan då hon kliver på och bandet drar igång med öppningspåret "Bless The Child" från den nya skivan "Century Child". Nightwish har i lönndom lyckats med konststycket att slå igenom i Sverige och det här är deras belöning. Bitarna faller på sin plats och de är på god väg att etablera sig som ett av de mest fanatiskt älskade banden vi sett på länge. Som skribent för Slice och Codex var jag på plats och kan rapportera exakt vad som hände. Vi talade också med Tarja och mannen bakom bandets framgångar, keyboardisten Tuomas Holopainen.

Nightwish har slagit igenom på klassiskt hårdrocksmanér i Sverige. Utan radio och tv, helt via ryktesspridning. Själv så upptäckte jag Nightwish för ungefär ett år sedan då en av mina vänner tittade förbi med en kopia av deras då nysläppta live video/DVD "From Wishes To Eternity - Live" och spelade upp den för mig. Jag föll som en fura och jag kunde inte begripa att ett sådant utvecklat band, som redan tydligen släppt tre skivor, inte fått sitt erkännande via media i Sverige. Så jag kollade upp det. Då jag grävde i mina tidningar så lös mycket riktigt gruppen med sin frånvaro, förutom en artikel i Close-Up Magazine. Jag misstänker att det faktum att Nightwish kom från Finland kan ha haft något med det att göra, det är nämligen inte första gången som vår inhemska media haft svårt att ta till sig band från våra norra breddgrader. Så var det då Europe, 220 Volt och de andra åttiotalsbanden slog igenom också. Folk var helt enkelt vana vid att stirra sig blinda på vad som hände på annat håll. Idrottens självklara lag, den att vi kan vara bäst också, fanns liksom inte riktigt då det gällde musik. Detta öde tycks uppenbarligen även ha drabbat våra Finska vänner i Nightwish i nutid.

Topp 5 i Tyskland

Jag köpte upp mig på deras skivor och i juli kunde jag för första gången känna glädjen av att tillhöra dem som rusade ut i butiken samma dag som den senaste skivan, "Century Child", släpptes. Jag noterade att Universal nu plockat upp rätten för dem i Sverige och snart nog så dök deras gamla album upp igen också och för första gången var deras musik lättillgänglig för skivköparna i Sverige. "Century Child" var ett mästerverk och hemma i Finland slog plattan ett antal svårslagna rekord. Nightwish har nämligen lyckats med konststycket att faktiskt bli profeter hemmavid. Men jag noterade också att plattan blev Topp 5 i Tyskland och det är ett stort genombrott för vilket hårdrocksband som helst. I Sverige fortsatte tystnaden.

Media i Sverige vaknar

Men i det tysta tycks något ha skett. "Century Child" gör ringar på vattnet och vanligt folk har börjat att tala hängivet om dem. Och på bokningsbolaget Skrikhult Production satt Olof Wikström och önskade att han kunde få hem bandet till Sverige, om än bara för en mindre klubbspelning på Fryshuset. Men hans mail till bandet bar inte frukt med en gång, dels därför att gruppen var upptagna med att turnéra i Europa och på annat håll under sommaren, dels för att sångerskan Tarja nu inlett sina operastudier i Tyskland. Men bandets policy har varit att försöka hålla igång saker och ting även under hennes studier så då man väl såg att "Century Child" sålde bättre än de tidigare albumen i Sverige så blev ett första besök hit intressantare ur deras vinkel. Så Olof fick sin chans och 700 biljetter för en spelning på Klubben i Fryshuset släpptes, snudd på i lönndom, i oktober. Och de gick åt som smör i solsken. Några dagar senare fick Olof klartecken att lägga till en konsert till och förvåningen hos bandet måste ha varit stor då även den tycktes sälja ut mycket snabbt. Så man flyttade den första konserten till Arenan en trappa upp och vips så hade bandet sålt 3 500 biljetter.

Ingen i media i Sverige, utom möjligtvis vi på Slice som efterlyst ett jobb om besöket tidigt, hade trott på en sådan här reaktion för Nightwish. Ola Bergman skrev om bandets överraskande framgångar i Metro två dagar före den första konserten och enligt Olof Wikström på Skrikhult Production så var det då som övrig media vaknade till. Jag hörde bandet hypas på en radiostation i Stockholm och de kallade skivan och gruppen "ny" vilket säger en del. Då bandet väl landade i Sverige gick reklam för skivan på MTV i Norden och kvällspress var på plats för att rapportera om gruppens besök. Inom loppet av några få veckor så hade Nightwish tack vare sitt första besök bevisat att de har en stark fanbase i det här landet. En fanbase som byggts upp utan hype och som vuxit till sig underifrån. Nightwish gjorde det med bevarad cred.

Tarja vill se drömsk ut

Då undertecknad och fotografen Michael Johansson anländer till Arenan vid femsnåret på eftermiddagen så pågår en soundcheck där hela bandet medverkar. Den skulle komma att pågå så pass länge att jag senare frågade om det var så de brukade jobba. Vi slank i alla fall ner till deras backstageområde och Micke Johansson satte upp sina grejer för en rejäl fotosession i Klubben lokalen, där bandet skulle uppträda dagen efter. En stund senare hör vi hur soundchecken är över och en kvart senare dyker Nightwish upp för att bli fotograferade. Micke gör två sessions med varierad bakgrund med hela bandet samt sessions med var och en i bandet. Stämningen är uppsluppen och det märks att medlemmarna i bandet är goda vänner, att det är en familj som är ute och jobbar. Tarja föredrar att se drömsk ut på bild och naturligtvis så försöker de andra att få henne att skratta. Hon får anstränga sig hårt för att inte ryckas med men kan inte hjälpa att några leenden och skratt bryter igenom ytan. Hon har för övrigt ett leende och ett skratt som inte går av för hackor och jag kommer på mig själv med att undra varför hon inte vill släppa fram även den sidan mer? Men det är naturligtvis hennes sak. Jag noterar också att bandets turnéledare ständigt går omkring med en kamera i högsta hugg och senare på kvällen så bekräftar han för mig att han filmar för en ny DVD som ska ligga ute i juni 2003 i affärerna. Jag ser honom filma både backstage och under konserten så besöket i Stockholm kommer säkert att synas på den här utgåvan, bara så att ni vet.

Intervjun

Intervjun närmar sig och själv så är jag lovad en halvtimme med bandet men av olika anledningar så krymper tiden till 20 minuter, så jag väljer att tjuvstarta intervjun med keyboardisten Tuomas Tolopainen så snart hans individuella bilder är klara. Tarja får order att följa efter så snart hon är klar av deras turnéledare. Tuomas letar reda på ett tomt rum och vi bänkar oss. Jag noterar att jag sitter i Tarjas loge och att bordet framför mig är proppfullt med olika shades av makeup. Tuomas flyttar det åt sidan och samtalet tar sin början. Jag börjar med att veckla upp innerkonvolutet på "Over The Hills And Far Away" som består av en världskarta med små inlagda teckningar på saker som representerar olika länder. Sverige representeras av ett kraschat JAS plan och ett ubåtsperiskop...

Du visste att det här skulle komma, eller hur?

(Tuomas) - Ja, ha ha ha.

Har ni varit med att skapa det, har ni haft idéer som ni gett till någon ni känner?

(Tuomas) - Ja, det är en kille på skivbolaget som gjort all layout på våra skivomslag.

Låt oss kika på två detaljer på det här omslaget. Först så har vi det här krashade JAS planet, det var en kul idé, men vems var det?

(Tuomas) - Det var hans idé.

Och så har vi pingvinerna här i Norge...

(Tuomas) - Ja, det finns grejer på omslaget som jag inte riktigt begriper själv, men det är någon form av humor antar jag. Som det där lejonet i Finland. Den här skivan kom ju ut mellan två riktiga skivor så vi tyckte att vi kunde kosta på oss att göra något lite annorlunda med den, något mindre allvarligt.

Det ligger ju lite live spår från videokonserten på den här skivan. Kommer ni att släppa ett första officiellt live album snart?

(Tuomas) - På det här albumet så var det skivbolaget som ville ge ut live låtarna. Vi spelade in konserten för en DVD och VHS utgåva, sen ville skivbolaget ge ut det på skiva också i Finland. Så i Finland så finns det en live DVD redan, men vi tyckte att det kunde vara kul att ni andra fick några av låtarna också. Så vi tittade på det och "Over The Hills And Far away" hade getts ut som singel i Finland, så vi sammanställde en slags kompromiss för er.

Vems idé var det att göra en Gary Moore cover?

(Tuomas) - Det var min idé.

Så du är en stor fan av hans musik?

(Tuomas) - Jag gillar de första tre skivorna han gjorde, men hans blues period gillar jag inte. Men just den här låten är speciell för mig för det var den första låten jag verkligen blev förälskad i. Det är helt enkelt en bra låt som också råkar passa vår stil bra.

Vilka favoritband har du från de tidiga dagarna av ditt musikaliska liv?

(Tuomas) - Jag brukade lyssna mycket på finsk rock och pop. Men jag tyckte också om Gary Moore, Europe, Def Leppard och annan melodiös hårdrock. Sen så såg jag min första konsert med Metallica då jag var 15 i Amerika och efter det var jag fast i hårdrocken för evigt.

Vilket år var det?

(Tuomas) - Det var 1992. Jag var utbytesstudent och familjen jag bodde hos tog med mig på konserten med Metallica. Guns An´Roses var också med.

Var det "Black" skivan de turnérade med då?

(Tuomas) - Exakt, och innan jag såg dem så hade jag låga förväntningar. Jag gillade inte band som Metallica. Men så såg jag dem och det förändrade mitt liv.

Er låt "Walking In The Air" är en annan cover, och gruppen Rainbow har också gjort en version av samma låt på en av deras skivor...

(Tuomas) - Ja, den heter "Snowman"("Bent Out Of Shape", 1983).

Båda är väldigt bra, fast ganska så olika. Jag har inte hört originalet, vems version är närmast?

(Tuomas) - Originalet består endast av en orkester och du hör en 12 årig pojksoprano med skotsk accent, så det låter udda.

Så du lade till rätt så mycket?

(Tuomas) - Ja, sång, gitarr, allt möjligt. Så det är väldigt annorlunda. Originalet har den här lilla pojken som sjunger och det är väldigt vackert. För mig är det det bästa stycket musik som någonsin har spelats in.

Och du är nöjd med er version?

(Tuomas) - Ja, den är okej, den är nog en av våra bästa låtar också.

Hur länge kommer ni att vara i standby läge tack vare Tarjas studier i Tyskland?

(Tuomas) - Vi är mitt uppe i pausen just nu, men vi försöker att göra strökonserter, som de här i Sverige nu och ett par i Tyskland i januari. Men sen blir det inget innan vi gör några festivaler till sommaren.

Hur länge pågår hennes studier?

(Tuomas) - Två år. Det här året och nästa. Vi ska börja att spela in nästa skiva nästa höst och det kommer antagligen att släppas på vårkanten 2004.

Michael Eriksson (2002)

Detta är ungefär halva artikeln - Tarja kom in i rummet och satte sig intill Thomas och kommer så in i den andra halvan. Den här artikeln trycktes också i tidningen Codex då det begav sig. Men det var SLICE som kunde bjuda på en massa bilder från Stockholm av Michael Johansson.