44 & STILL GOING STRONG - FEM INTERVJUER OM EN RIKTIG KLASSIKER

- Artikel ur SLICE 2005 -

De små serietidningarna var i mångt och mycket en brittisk företeelse och formatet kom att bli populärt under kriget då man ransonerade papper, men idén var också att kränga billiga serietidningar till en armé av pojkar och flickor och då passade det lilla formatet bra. Otaliga titlar dök upp i deras kiosker (eller newsstands) och med spännande äventyr och romantiska serier så bidrog dessa utgåvor till att sprida läslust för efterkrigsgenerationen. Ett antal titlar dök upp även i Sverige, men här var det främst krigsserierna som togs in på import från 1961, då det första numret av Seriebiblioteket släpptes, och framöver. Vi har sett ett tjugotal titlar sammantaget i Sverige, men vi har inte sett mer än en bråkdel av utbudet som britterna har kunnat läsa genom åren.

Idag är den scenen död, men liksom den lilla gallerbyn i Asterixböckerna i utkanten av det väldiga romerska riket, så finns där ett litet undantag, nämligen krigstidningen Commando. Den har publicerats av DC Thomson i Skottland sedan 1961 och i år har man tagit sig upp till mer än 3800 nummer av den anrika tidningen. Den ges alltjämt ut i sina modiga 96 nummer per år och priset per lösnummer ligger på futtiga ett pund, så ursprungsidén, att kränga serier billigt, har inte övergivits. Hade vi något liknande här i Sverige så skulle unga pojkar möjligtvis få igång ett läsintresse lite lättare, men det ordar vi om längre bak i det här numret av SLICE. Den här artikeln tillägnas fenomenet Commando och vi har intervjuat deras chefredaktör George Low, deras mest ansedde omslagsartist Ian Kennedy, en manusförfattare vid namn Ferg Handley samt två stora fans som representerar två generationer med köpare, Peter Richardson och Laurence Curtin. Mycket nöje gott folk!

George Low (chefredaktör)

Jag förstår att Commando är den viktigaste krigstidningen som sett dagens ljus och att den även är den som överlevt längst. Hur går det idag och har du någon koll på vilka det är som köper tidningen?

- Commando säljer hyfsat. De flesta som köper tidningen är mellan 10-15 år gamla, men vi har även många äldre läsare.

Hur många nummer ger ni ut per år och hur många av dem är repriser?

- Vi publicerar 96 nummer om året varav 24 är favoriter i repris.

Hur lång tid tar det att skriva och teckna ett äventyr på 60 sidor och ser omslagsartisten arbetet innan han gör sitt omslag?

- Ett manus kan ta fyra dagar om det går snabbt, sen tar det sex till åtta veckor för en tecknare att göra sin bit. Vi brukar välja ut en scen ur äventyret som får tas upp av omslagsartisten.

Ni har haft några av de bästa omslagsartisterna i branschen, så vad beror det på att vi inte vet något om dessa människor? Eller har ni publicerat information om dem i England som vi inte har sett till här i Sverige?

- De flesta omslagen är tecknade av Ian Kennedy, en känd skotte som bor lokalt.

Era omslag är, som jag redan poängterat, fantastiska. I USA har vissa serieförlag tryckt böcker där man visar upp klassiska omslag, DC har till exempel gjort det med Stålmannen och Läderlappen, som fansen kan köpa. Har ni gjort något liknande med Commando eller har det varit på tapeten att göra det?

- Nej, och vi har inte diskuterat det.

Var säljs Commando idag, finns den i alla de engelskspråkiga länderna?

- Ja, den finns även i Australien, Kanada och på Nya Zeeland.

Jag har förstått att en annan krigstidning som hette Action plockades bort från hyllorna efter ett regeringsbeslut för ett antal år sedan. Krigsserier låg under luppen då det hände och jag undrar om Commando också drogs in i den där härvan?

- Nej, vi klarade oss från det där.

Existerade krigsserier även under andra världskriget?

- Nej, det fanns inga på den tiden då man ransonerade papper. Andra titlar dök upp innan vi kom igång 1961.

Har ni publicerat äventyr med handlingen förlagd i senare krig också, som Falklandskonflikten och krigen mot Irak för att nämna några exempel? Hur har publiken tagit emot dem?

- Ja, både moderna och historiska äventyr, från Persien till Science Fiction med krig i handlingen. Vi har även publicerat ett antal vikingaäventyr och de har varit väldigt populära bland våra läsare.

Är det en korrekt observation att det är lättare att förlägga äventyr i andra världskriget då det var ett krig som var tvunget att vinnas för demokratins och den mänskliga värdighetens skull, och att senare krig är mer känsliga att ta upp då de varit mycket mer omstridda?

- Ja. Senare konflikter måste förenklas, om man kan använda det ordet, så att en balanserad ståndpunkt kan upprätthållas.

Jag har läst några nummer av Commando men jag har aldrig sett ett nummer där ryssar varit hjältar på östfronten. Gjordes det några sådana eller låg det kalla kriget i vägen då det begav sig?

- Brittiska hjältar har varit populära, men vi har publicerat äventyr med tyskar, italienare och japaner också. Om en historia är stark nog så trycker vi den oavsett vilken nationalitet vi talar om.

Vad ingår i ditt jobb som chef för Commando? Hur ser en typisk arbetsdag ut?

- Jag arbetar med manusförfattare och tecknare via telefon och mail, och normal post också för den delen. Sen måste man försäkra sig om att allting går på räls så att utgivningen fungerar.

Har du jobbat på andra titlar också och hur länge har du jobbat på Commando?

- Jag har varit på Commando sedan 1963, men på den tiden gjorde vi romantiska tidningar också. Krig och fred.

Gav din föregångare på posten dig några goda råd som varit bra att ha med sig på resan?

- Försäkra dig om att storyn fungerar, sen löser sig resten.

Har ni publicerat några årspublikationer också?

- Ja, tre stycken på åttio och nittiotalet, med de sålde inte så bra.

Hur ser seriescenen ut i det stora hela hos er, om man räknar in andra fält också, som fotboll, deckare och så vidare?

- Det är inte så bra som det har varit, det är samma visa över hela världen. Vi hade vår absoluta topp på sextio och sjuttiotalen.

Hur länge har Commando varit den siste tidningen av sitt slag?

- Ungefär 10 år nu.

Har ni varit under hot om nedläggning någon gång?

- Nej.

Finnarnas version av Commando, Korkeajännitys, är briljant. De samlar upp fyra nummer och ger ut en liten bok på 260 sidor några gånger om året. Har Commando någonsin publicerats på det viset hos er också eller är det ett helt finskt koncept?

- Det är finnarnas grej.

Jag vet att finnarna har publicerat egna äventyr där handlingen har kretsat kring deras krig mot Sovjetunionen. Har dessa äventyr blivit publicerade av er också?

- Ja, och de har varit populära hos våra läsare.

Vem har arbetat längst för Commando av era tecknare och författare?

- Det är Ian Kennedy. Författarna kommer och går mer än vad tecknarna gör.

Vad tror du att ett gammalt nummer av Commando kan vara värt idag?

- Ungefär 300 pund.

Är du i kontakt med några samlare och vad brukar de ha för frågor och önskemål?

- De vill veta mer om tecknarna och författarna och så vill de ha lösnummer som de saknar i sina samlingar.

Tror du att Commando kommer att ges ut 2010 också?

- Det hoppas jag.

Så långt George Low, som varit involverad upp över öronen i den här titeln i över 30 år, vilket kan sägas vara en rejäl bedrift. Trevlig som tusan är han alla gånger, och ett exempel på hans gemytliga stil fick jag då jag bad om en intervju med deras mest klassiske tecknare, Ian Kennedy. Han är inte uppkopplad till Internet så det var uteslutet att bara skicka över ett antal frågor på samma sätt som jag kunde göra med de andra killarna i gänget. Istället så erbjöd sig George att ta med sig frågorna till nästa veckas fredagsmöte på den lokala puben med Ian, och att han kunde få dem av honom då. Och ett par veckor senare fick George några handskrivna blad med hans svar på samma pub på ett annat möte, och sen satte han sig helt enkelt ned och skrev ut svaren och mailade dom till oss. Det pekar på ett sant intresse och en entusiasm för deras gemensamma arbete och det blir lättare att förstå hur en tidning som Commando, som egentligen borde ha varit död om man ska tro på världens alla experter i seriebranschen, kunnat överleva in i det nya årtusendet. Det känns på något sätt helt underbart att få inblick i det här med George och Ian, hur de sitter där med varsin öl och diskuterar nästa omslag varje fredag på en typisk skotsk pub. Det känns bra på något sätt. Världen seglar förbi dessa gentlemen men Commando består. Ian Kennedy är en tecknare med tusentals omslag och massor av serier bakom sig. Han har även tecknat för Fantomen i Sverige.

Ian Kennedy (tecknare)

Du var en ung pojke under kriget och jag har förstått att du hade flera flygfält i närheten. Vilka flygplanstyper kunde du se och såg du några luftstrider där du bodde?

- För en flygplanstokig pojke så fanns det alltid något av intresse som flög på himlen i östra Skottland under andra världskriget. Hurricanes, Lysanders, Hudsons, Mosquitoes, Harvards, Fireflies, Walrus och andra typer av plan. Några strider såg vi inte till, jag antar att Luftwaffe inte tyckte att vi var tillräckligt viktiga för att de skulle bemöda sig med att hälsa på.

Kunde du förstå allvaret i det som pågick eller hade du en mer naiv världsbild?

- Jag var 10 år och jag förstod inte hur allvarligt det faktiskt var.

Du hade redan börjat att teckna, var dina skolböcker fulla av flygplan i kanterna?

- Jag älskade att teckna från tidig ålder och flygplan tillhörde mina favoriter. Men inte i mina skolböcker. Hade du ritat i dem på den tiden så hade läraren gjort slarvsylta av dig.

Kan du komma ihåg vilka serier du läste som ung grabb?

- Jag läste allt jag kom över, som Dandy och Beano, sen blev det The Wizard, Rover, Adventure och andra tidningar. En tidning som hette The Champion blev min stora favorit.

Har du några av dina teckningar från pojktiden kvar i källaren?

- Nej, jag trodde inte att jag någonsin ville se det igen.

Du fick jobb på DC Thomson direkt efter skolan.

- Ja, det gick väldigt snabbt. Jag fick omedelbart jobb av DC Thomson & Co Ltd, i Dundee. Så jag lärde mig från några av de bästa i branschen, av folk som det har varit en ära att ha träffat på och i vissa fall lärt känna väl.

Jag vet att det var andra serier som var i ropet då du började, som till exempel westernserier, men sen kom krigsserierna och scenen förändrades. Minns du hur det gick till?

- Nej, det var nog bara en helt naturlig utveckling.

Fick du mer jobb eller var det bara själva genren som förnyades?

- Fick jag mer jobb så berodde det säkert på att fler ville ha mig och att jag gradvis lärde mig att arbeta mer effektivt.

Dina omslag måste ha synts till i era kiosker och newsstands hela tiden, det måste ha känts bra?

- Ja, det var väldigt roligt men nöjet med ett bra gjort arbete smäller alltid högst.

Jag vet att du älskar flygplan. Gäller det senare modeller också eller är det de klassiska flygplanen du gillar mest?

- Jag kommer alltid att känna ett stort intresse för flygplan, gamla som nya. Vissa typer mer än andra.

På tal om flygplan så var du involverad i den klassiska serien Battler Britton också. Hur ser du tillbaka på det idag?

- Jag minns inte exakt hur involverad jag var i Battler Britton så det är svårt att se tillbaka på det så här många år efteråt. Jag kan bara hoppas att läsarna tyckte om det jag gjorde.

Har du koll på hur många omslag du har gjort som gått i tryck och har du en samling hemmavid av dem?

- Det är mycket svårt att hålla koll på vad som kommit ut men jag har en rätt stor samling av dem, det har jag.

Tiger McTaggart är en annan klassiker. Jag såg det fantastiska albumet som finnarna gav ut 2003. Vad kan du säga om den serien idag, den verkar för övrigt ha tecknats för ett större format än för de små krigstidningarna.

- Sorry, jag minns inte det där. Jag har inte sett det finska albumet heller. Något liknande album har inte publicerats här.

Det vore kul om någon publicerade en bok om dig och din tecknarkarriär.

- Ett sådant projekt vore svårt då jag är ökänd för mitt dåliga minne. Minns man inte detaljerna så blir en sån utgåva inte så bra som den skulle kunna ha blivit. Jag har heller inte haft någon känsla av att folk skulle vilja ha det, att de skulle vara så intresserade i mitt arbete.

Hur många omslag för Commando blir det per år numera?

- Ifjol (2003) blev det ungefär 20 stycken. Jag tror att det brukar landa där någonstans.

Vi har haft turen att få använda originaljobbet till omslaget till tidningen med titeln “Owl Patrol” som gått ut ett par gånger, nu senast som nummer 3747 för det här numret av SLICE. För mig är det arbetet som ett fotografi, fast ännu snyggare tack vare de vackra färgerna. Hur lång tid tar det att få fram ett sådant omslag?

- Tack för dina komplimanger. Det här omslaget bör ha tagit två till tre dagar att få fram.

Kan du beskriva hur det går till?

- Idén blev fastställd av chefredaktören och mig själv, sen har jag gjort jobbet med penslar och akrylfärg. Det färdiga originalet mäter 280x270 mm.

Jag vet att du är en perfektionist, men den tillgängliga tiden är också en faktor. Hur ser du tillbaka på just det här jobbet idag?

- Det här jobbet är ett av de få som jag kan se tillbaka på med en känsla av att jag har lyckats ganska bra.

Du måste ha känt George sedan sextiotalet, hur ser du tillbaka på ditt samarbete med Commando idag och hur länge tror du att det kommer att fortgå?

- Som du säger så har mitt samarbete med Commando pågått i många år och jag kan se tillbaka på goda erfarenheter med alla chefredaktörerna som kommit och gått, Charlie Checkley, Ian Forbes och nu George. Det har varit intressant och ständigt pågående och jag hoppas att det förblir så långt framöver också.

Har du övervägt att sälja dina verk med autograf via nätet?

- Jag har aldrig tänkt i dom banorna är jag rädd.

Har du någonsin varit i Sverige och skulle du vilja säga något till dina beundrare här?

- Jag har dessvärre aldrig varit i Sverige men jag gjorde några jobb för Fantomen för några år sedan. Det känns kul att det finns några som tycker om det jag gjort där och du kan vara säker på att jag kommer att fortsätta att göra det här så gott jag kan så länge jag kan göra det, för er och för mitt eget nöjes skull.

En tredje länk i kedjan är manusförfattaren, killen som sitter där vecka för vecka, månad för månad, och kläcker idéer och tar dem vidare i samråd med chefredaktören. Ferg Handley är en av de senare talangerna på Commando, med ca 150 historier som gått ut i den här serien bakom sig då det här skrivs. Han ger oss ytterligare en infallsvinkel till kulttidningen Commando.

Ferg Handley (manus)

Kan du ge oss lite personlig bakgrund?

- Jag heter Ferg Handley, är 40 år och bor i Edinburgh med fru (Lee, sjuksköterska) och hund (Gizmo). Jag är hälften engelsman och hälften skotte och jag håller på Manchester United. Doktorerade i politik med en uppsats om amerikanska superhjältar i kontrast med amerikansk ideologi. Jag har haft en del andra jobb innan det här, bland annat inom byggbranschen. Min pappa ägde en pub då jag var grabb så jag brukade hitta igen serietidningar där, mest brittiska titlar som Victor, Beano, Whizzer och Chips. Då Marvel började att återutge sina klassiska titlar på sjuttiotalet blev jag fast i den svängen. Fast mitt allra första läsminne är då jag läste det första numret av The Avengers i fyraårsåldern.

När började du bli mer medveten som läsare?

- Jag gillade tidningar som The Victor och Commando men jag visste inget om vilka som gjorde dem. Men då Marvel kom igång så hittade man den typen av information med serierna så jag lärde mig namn som Stan Lee, Steve Ditko, Jack Kirby och Roy Thomas.

Hur kom du att bli det du är idag?

- Efter skolan så insåg jag att det var en karriärmöjlighet. Jag sökte, och kom in på, London Cartoon Art Trust och kort därpå sålde jag min första story till Commando. Det var 1996 och det var George Low som gav mig chansen.

Vilket nummer var det första du gjorde?

- Det var en story som hette “Lucky Lenny”, nummer 3102, med ett omslag av Ian Kennedy. Sedan dess har det blivit ca 150 stycken.

Hur går det till då du pitchar en story?

- Jag funderar ut en ramhandling och visar den för George och om han ger tummen upp så går jag vidare och författar det slutgiltiga resultatet. Vi har inga möten eller nåt sånt fast det händer att jag träffar George på en pub då och då och tar en öl.

Jag antar att inspiration kan infinna sig när, hur och var som helst?

- Ja, en god vän från Sverige hade en morbror från Estland som varit med om något under kriget som vi använde. SS hade kommit till byn och tvångsrekryterat byborna mot deras vilja. Han ville inte gå med så de statuerade ett exempel med honom och högg av ett av hans fingrar, och det fick byn att ge med sig för deras krav. Den storyn öppnar upp äventyret i nummer 3152, “Reluctant Volunteer”.

Hur många historier kan du bolla i luften samtidigt?

- Ibland har jag kanske tre färdiga idéer som jag kan gå vidare med, samtidigt som andra ligger på lut.

Vilka tecknare brukar ta sig an dina manus?

- Det är olika, många av dem kommer från Spanien eller Syd Amerika, som till exempel Carlos Pinot och Manuel Benet. Jag känner bara en av dem, John Ridgway, personligen.

Hur skulle du vilja beskriva ditt jobb?

- Det är världens bästa jobb, men jag erkänner att det är rätt så stressigt ibland. Man måste ju köra på så att man kan betala hyran och räkningarna. Det är svårt att koppla av från det och det är otroligt hur mycket av det vardagliga livet som man kan lägga in i sitt författarskap - filmer, böcker, serier, dokumentärer, vad som helst kan få dig att komma upp med en idé.

Har du skapat några karaktärer som tillåts återkomma eller handlar det främst om engångsäventyr?

- Commando har alltid handlat om självgående separata historier med nya hjältar i varje nummer. Men undantag finns och jag har själv skrivit några historier från då romarna huserade här på romartiden med återkommande karaktärer. Ibland känns det konstigt att avsluta en story och att man inte kan återvända till den hjälten igen, då vissa av dem får ett eget liv.

Hur många manus skriver du per år och hur många av dem är för andra publikationer än Commando?

- Jag brukar göra 20-24 per år för Commando men jag har även jobbat för Spectacular Spider-man för Panini/Marvel UK och jag har jobbat med andra DC Thomson titlar också, som Football Picture Library. Jag har också jobbat med Warhammer men det är bäst att inte gå in på det då det inte är ute ännu. Jag antar att jag verkligen gillar att jobba!

Då det gäller Commando, hur närmar man sig senare konflikter, som till exempel Falklandskriget? Kan du jämföra en sådan story med en vanlig historia förlagd under andra världskriget?

- Med senare konflikter får man se till att vara noga med att man inte glorifierar någonting. Men det är storyn som räknas och ramen är egentligen densamma oavsett var i tiden det utspelar sig. Jag har skrivit historier som varit förlagda i Vietnamkriget, som jag personligen var emot, men då jag koncentrerar mig mer på det mänskliga i historierna så spelar det ingen roll. Du kan känna sympati för en inkallad stackare som inte vill vara där. Vi sysslar med att leverera bra historier och ren politik är inte vår grej. Men politiska djur, som kommunistkommissarier, är ofta skurkar. Inte för deras politiska tro utan därför att de har en brutal människosyn.

Kan du rekommendera en story som är hygglig som inte är förlagd i andra världskriget för samlarna därute?

- Det är rätt många, men jag är svag för historierna i Britannien då romarna var här, och “Eagle On The Shore” (3261) var bra. I början, då jag kikade på den här perioden, så sympatiserade jag med romarna, men senare då jag läst upp mig lite i historien så ändrade jag mig och vurmade mer för kelterna och britterna.

Har det kommit ut några nummer om det senaste kriget i Irak?

- Inte från mig, men det finns några.

Ian Kennedy gör många omslag, brukar du ge honom några tips för vad som skulle kunna funka?

- Nej, det bestäms av George Low och andra.

Med en sådan fantastisk talang i ryggen, kan det till och med inspirera en historia att gå en viss väg om du tänker “Det här kan han göra ett toppenomslag av”?

- Nej, för jag vet aldrig i förväg vem som kommer att göra omslaget. Det finns även tillfällen då ett bra omslag redan existerar och då George ber mig skriva en story som passar till det.

Vad är det roligaste med det här jobbet? Är det själva arbetsprocessen eller är det då du får en färdig tidning i näven?

- Jag gillar att ha ihjäl nazister, det är kul! Annars är det nog roligast att komma upp med nya idéer. Det är underbart att ha en idé och så kommer hela historien ut hur lätt som helst.

Brukar du ta dig tid att kolla in tidningarna då de ligger där i brevlådan?

- Jag har nog aldrig läst en av mina Commandos från pärm till pärm, jag vet ju redan vad som kommer att hända. Jag brukar bläddra igenom dem och beundra tecknarens arbete. Ibland, om jag verkligen gillar ett nummer, så brukar jag ge det till till min fru eller till mina vänner, särskilt om jag har använt mig av deras namn i storyn.

Om du ser tillbaka på din backkatalog av Commando nu, har du några favoriter som du kan plocka ut och säga “Det var inte så illa”?

- En del är bättre än andra, särskilt om man lyckas överraska läsaren mot slutet till eller om ramhandlingen känns bra. Min personliga favorit handlade om en rysk hund som dresserats till att hitta minor, sårade soldater och så vidare. Den baserades på min gamle favorithund Logan och jag hade en klump i halsen då jag tog livet av det stackars djuret.

Vad jobbar du på just nu?

- Jag sitter med ett manus om brittiska trupper i strid med turkar 1917, plus en annan om en tysk tankbesättning som skickas till Kina på ett propagandauppdrag 1938, där det går snett.

Har du kompisar som kommer upp med idéer, “Hörry Ferg, jag har en toppenidé här!”? Har du plockat upp något från en polare på puben någon gång?

- Jag är dödstrött på folk som kommer med idéer, det handlar ofta om skåpmat som har gjorts tusen gånger förut. En polare höll på i 10 minuter med ett upplägg innan jag insåg att jag satt och lyssnade på handlingen till filmen Plutonen.

Krigsveteraner då? Har någon sådan någonsin sagt “Jag har en bra story”?

- Inte vad jag vet.

Har du ambitioner bortom serievärlden som du hoppas kunna få uppleva?

- Det vore kul att få skriva filmmanus och det vore kul att få skriva för en helt vuxen publik på seriesidan, i stil med Garth Ennis som tillsammans med Alan Moore är klara favoriter i det här mediet. Talar du om tv så är jag inte så intresserad, men jag hade gärna haft en hand i Band Of Brothers.

Skulle du vilja tillägga något till den här intervjun?

- Ja, George Low är mannen som får allting att rulla som på räls. Han har en genuin kärlek för Commando och han verkar verkligen bry sig om oss som jobbar med tidningen som individer, lika mycket som för arbetet.

Så långt trion från Commando, så låt oss gå vidare till ett par fans som gjort sig kända i mediabruset som sanna Commandofantaster. Peter Richardson är fyllda 50 och en gammal räv, och han har publicerat några nummer av fantidskriften Achtung Commando, med fler i antågande. Laurence Curtin är 33 och opererar en hemsida (Commando) för fans av den här serietidningen, med ständiga uppdateringar om nya nummer och så vidare. Vi låter det sista ordet gå till dem.

Peter & Laurence (Commando diehards)

Peter, kan du beskriva Achtung Commando i dina egna ord och hur det startade?

- Det är gjort för kärleks skull, så kan man nog bäst beskriva beslutet att publicera Achtung Commando. För ungefär sju år sedan började jag att samla på Commando igen, efter några tidigare avbrutna försök sedan skoltiden. Jag kunde inte komma på något bättre sätt att få tag på de 300 första numren än att erbjuda stora pengar för dem, så jag gick ut med en annonskampanj där jag efterlyste dessa rariteter i perfekt skick. Jag fick tag på nummer 1 för 150 pund och andra samlare tyckte att jag trissade upp priserna. En del av dem hade sökt efter det numret i 20 år. Under den här tiden fick jag också tillgång till många dubletter som jag kunde sälja vidare till andra samlare. Det första numret av Achtung Commando var svårt att få till då jag var nybörjare men jag hade gott stöd från Dave Whitehead, som skriver för Commando, och från David Roach som tecknar för 2000AD och som också är en erkänd kille i seriehistoriska kretsar. Det numret öppnade många dörrar för mig och George Low och alla de andra i teamet kom in och ställde upp för mig på ett fint sätt. Tidningen är jävligt dyr att trycka men det är det värt. Det finns förstås folk som poängterar att det med nuvarande utgivningstakt kommer att ta över 100 år till att få till komplett historik med 30 titlar i taget!

Laurence, hur länge har din Commandohemsida funnits på nätet?

- Sedan i april 2004. Den är en del av en större personlig hemsida där jag tillåter mig själv att gå in på en del personliga intressen. Då jag prenumererat ett tag på Commando så bestämde jag mig för att se om det fanns någon hemsida om titeln på nätet, men det gjorde det inte. Det fanns inte ens en officiell hemsida så jag bestämde mig då för att göra en egen. Jag ville ha den så enkel och så rak som möjligt. Först så tänkte jag bara presentera de nysläppta numren men jag lade även in ett index på utgivna nummer, som jag fortfarande håller på med. Sidan är handkodad HTML gjord med Notepad och bilderna med Macromedia Fireworks. Jag gick ut till forumet på 2000AD om sidan och responsen var bra. Många kände inte till att Commande fortfarande publiceras.

Hur många lösnummer har ni?

Peter - Ganska många, jag har även ett minimum av 300 exempar av andra titlar, som War, Battle och Air Ace. Jag har också en del Combat Picture Library då deras omslag är någorlunda hyfsade, men vafan, jag har ett liv så jag har inte räknat dem alla eller lagt ut dem på golvet och rullat runt i dem. Det är de alldeles för värdefulla för i vilket fall som helst.

Laurence - Jag har närmare 600 exemplar av Commando. Jag kommer ihåg att jag såg tidningen för första gången 1981 då vi var på semester. Det var då jag upptäckte titlar som Battle och Warlord, det var min mamma som var hygglig nog att köpa dem och jag fastnade direkt. Jag började också att samla på Battle Action, Victor, Battle Picture Library och War Picture Library. Totalt så har väl ca 3000 stycken tror jag.

Varför tycker ni att Commando är den bästa krigstidningen av dem alla?

Peter - Det handlar alltid om chefredaktören. Charley Checkley var helt klart något av ett geni. Han hade en vision och såg till att hålla sig till ursprungsidén. På DC Thomson jobbade han mot strömmen, det var ett mycket konservativt förlag. Han ville ta upp kampen med Fleetway och idén var väl att erbjuda köparna en ännu bättre version av War Picture Library. Fleetway hade mer pengar i ryggen så det gick inte att tävla med dem hela vägen, men han såg till att Commando fick de överlägset bästa omslagen. Han anställde Ken Barr, som på den tiden var det närmaste England hade till hård pulp, den typen av art som ställt till med ett sådant ramaskri på femtiotalet. Hans nazister såg verkligen ut som skurkar och det fick Fleetways omslag att se timida ut. Thomson hade turen att ha Barr och även Gordon Livingstone boende en bit nedåt gatan, mer eller mindre. Jag har tyvärr aldrig talat med Ken Barr, han har dragit sig tillbaka och vill inte tala med folk längre.

Laurence - För mig så har det alltid främst handlat om de fantastiska omslagen. Ian Kennedy är min absoluta favorit. Han är så petig med detaljerna i den militära arsenalen som han porträtterar. Jag gillar också Cam Kennedy.

Skulle ni vilja ha fler Commando annuals?

Peter - Nej, formatet de publicerades i kändes inte rätt och jag har svårt att se poängen i det.

Laurence - Ja, om det kom ut ett nytt nummer varje år. Jag skulle vilja att de bifogade en poster med ett klassiskt omslag av Commando och även att de skrev lite om de som varit involverade i titeln under alla dessa år. Thomson är dåliga på att marknadsföra det de har tycker jag.

Amerikanska serier publiceras ofta med god information om vilka som skrivit och tecknat serierna. Kan ni känna att Commando borde överge den gamla anonyma stilen och börja delge den information i tidningarna nu?

Peter - Det har alltid handlat om ett visst hemlighetsmakeri, både på Thomson och på Fleetway, och det har nedvärderat både artisterna och köparna. Att inte veta vilka som gjort en tidning kan också vara lite spännande, då det uppstår ett visst intresse.

Laurence - Jag tycker att den här policyn borde ändras. Thomson borde sköta det här snyggare. Andra senare titlar, som 2000AD, har varit bra med att tillhandahålla den här typen av information. Det är ett sätt för publiken att få ett grepp om vilka det är som gör de här serierna. Jag vet att Ian Kennedy kommit runt det ibland genom att till exempel skriva in sina initialer på sidan av flygplan och så vidare.

Skulle en bok med klassiska Commandoomslag intressera fansen tror ni?

Peter - Ja, om den var stor och välgjord. Om den påminde om Robert Lessors Pulp Art så vore jag för det.

Laurence - Då omslagen varit så bra så skulle jag gärna se en sådan bok i tryck. Men jag vet inte om det finns en marknad för det, Thomson måste bli mycket bättre på att synas.

Vad har ni för favorittecknare och författare idag?

Richard - John Ridgeway är duktig, Ian Kennedy naturligtvis. Det finns en ny kille som är bra också, jag tror att han heter Nick Fordor. På skrivsidan har du killar som Ferg Handley och Dave Whitehead.

Laurence - Henry Flint på 2000AD är bra, Cam Kennedy är fortfarande i toppen av sitt gebit. Andra namn är Carlos Ezquerra, Jason Brashill, Kevin Walker och Greg Staples.

Commando lever vidare, skulle ni vilja se andra klassiska titlar, som till exempel Battler Britton, i nytryck också?

Peter - Absolut inte. Alla serier som publiceras är en reflektion på samhället där de uppkommit. Battler Britton fungerade bra på femtio och sextiotalet men till skillnad från superhjälteserier som Stålmannen och Läderlappen, där de historiska referenserna är mer oklara, så känns Battler en aning anakronistisk idag.

Laurence - Jag skulle uppskatta att få se det i nytryck. Andra klassiska titlar, som Dandy och Beano, ges ut igen varje månad. Jag skulle vilja se en kanal för repriser av äventyr ur Warlord, Victor och Battle Action, det finns många att välja mellan som skulle vara kul att få se igen. Några av serierna ur Battle Action har gått ut på senare år via 2000AD, så det är inte så långsökt som det låter.

Commando lever verkligen vidare. Det känns som om titeln är en sista fyr i ett stormigt hav, och i en föränderlig värld. Men låt oss också konstatera att tidningen faktiskt är mer än bra. Den har bra historier, ofta baserade på historiska händelser, men har alltid människan i centrum. För samma pris som ett nummer av Fantomen här i Sverige kan du köpa tre lösnummer av den här tidningen om du bor i ett av de engelskspråkiga länderna. Det är smart kapitalism, och tidningen hittar också ständigt till en ny publik. Ofta nog en ung publik som i vissa fall delar sitt nyvakna intresse med båda pappa och farfar, vilka minns hur det var att vara grabb själva. Bättre nostalgi finns förmodligen inte.

Michael Eriksson (2004)