Tisdag 15 juni 1999

[Perkele!]
Murklans samlade

Vaknade av att Johan släppte sig så att lakanen fladdrade. Jag sov nog i och för sig ganska lätt eftersom det var olidligt varmt i hytten. Kvavt, inpyrt och sunkit. Det luktade brottarbralla med oangenäma inslag av logement [enough said]. Kravlade mig ur dödszonen och klämde in mig i pygméduschkabinen. Snubblade och hamnade upp och ner under handfatet eftersom någon degskalle ställt sitt bagage på toaletten!

Jag tog mig upp på skakiga ben och efter en stund var vattnet nästan tillräckligt varmt för att våga sig in under strilet. En båt för tusentals passagerare borde väl ha mer än femtio liter varmvatten för tusan. Hade givetvis glömt schampot i resväskan. Nåja, flytande tvål funkar också rätt bra ber jag att få tala om, även om håret blir lite tovigt och varken luktar äpple, nougat eller romrussin.

Ute på däck höll jag på att bli omkullsprungen av folk som joggade. Jogga på en båt! Jamen, hallå? Hur mycket spännputte/-putta är man om man övar trappträning i lejdarna? Ska de inte använda livbåtarna som roddmaskin också? Jag knallade bort till aktern och kikade på fiskmåsarna medan jag väntade på att de skulle öppna matsalen. Snackade lite med en tjej, Mimmi, som hade rymt från sina väninnor. De hade dragit med sig killar till hytten och haft kul med dem, så hon hade valt att sova i en fåtölj i deras konferensrum. [Söt är hon också!]

Klockan 08.00 bankade vi på dörren till buffématsalen. Jag snikade in henne på vår frukostbiljett och så vi åt frukost tillsammans. Det var ganska öde i frukostsalen. Ingen större trängsel vid de finska pirogerna med äggsmör. Fast smöret var inget smör, mer äckligt Valio-margarin. Men det fanns kokta ägg och vanligt smör, så jag blandade eget. [Man har väl gjort lumpen]

Annars var det äggröra och små knapriga prinskorvar som gällde. Jag tror att de kör med något slags äggpulver för jag har då aldrig fått min äggröra så fast och fin. På något sätt kom vi att tävla i att äta flest korvar och Mimmi vann! Fan, hon är kortare än jag och väger antagligen inte mer än (jag försökte att inte stirra för öppet) 50 kg. Men jösses vad hon lassade in! Jag var egentligen mätt sedan igår men tävlingsgenen gjorde sig påmind. Så jag proppade i mig 23 korvar bara för att med korv ända upp i bihålorna upptäcka att Mimmi ätit 31. Hon måste ha gömt några i lungorna, vilket i och för sig också är något av en bedrift!

- Har du skogstokig ämnesomsättning?

- Jag tränar inför SM i armbrytning, pustade Mimmi.

- Är du inte lite väl liten för sånt, hasplade jag ur mig.

- Äh, det finns väl olika viktklasser.

- Och du försöker äta dig upp i mini-myggvikt?

- Nånting åt det hållet.

- Så då har du också varit ute och sprungit på däck under småtimmarna?

- Du menar som de där tomtarna i morse!? Nej, nån måtta får det väl ändå vara, skrattade hon. Ska vi tävla om flest äggpiroger? Hon höll en pirog i varje hand, lite hotfullt tyckte jag nog.

- Nej, fyfan. Urp! Jag höll upp händerna i en uppgiven gest. Jag vet när jag mött min överkvinna!

- Skönt, skrattade Mimmi. Jag är också mätt så att det räcker och blir över.

Vi hade hunnit äta klart när de andra sakta började droppa in. Melinda hade sina skryt-Ray Ban-solglasögon (de är inte äkta!) på sig och Beppe tog sig med möda och diverse oartikulerat grymtande fram till kaffeautomaten. Med darrande hand fyllde han ett temugg till bredden och drack samtidigt som han försökte fylla på ytterligare en mugg. Beppe är inte känd för sin hand-öga-koordination (eller simultankapacitet för den delen). Det dröjde av den anledningen inte länge förrän vi hörde ett Helvetes djävlar! och såg honom hoppade runt med ångande hett kaffe över byxorna samtidigt som muggarna flög.

Hade det varit USA och McDonalds hade han kanske kunnat få ersättning för att han klantat till det, men här fick han nöja sig med två finskor med kalla våta handdukar. Det sista jag såg var att han svärande fick hjälp till hytten.

[Undrar om Mimmi vill ha en träningspartner förresten. Hon bor ju i Stockholm.]

Jag hann kika på infarten till stan innan konferensen började. Det är en ganska tjusig hamn, men skärgården är ganska trist. Lite kobbar, en fästning av någon sort och så är man i hamn. Tänk att de kan lägga till på minuten rätt tid, när SL har svårt att komma i tid ens till Märsta. [Tror du att de gasar som fan på natten och sedan väntar in rätt klockslag?]

Johan hade tagit min plats i konferensrummet. Vafan är det för jävla sätt. Han tyckte att vi väl kunde flytta runt lite grann, men egentligen ville han bara sitta bredvid Anna. Jag började flytta undan hans prylar när han kom in. En stund rev och slet vi i hans skrivblock innan han släppte. Jag for bakåt in i Cleas och vi välte över ett blomsterarrangemang. Medan vi kravlade oss upp och borstade av oss vita, blå och gula nejlikor och sånt där grönt klet man sätter blommor i hade Johan satt sig på min plats. Jag bråkade lite till men han gav inte med sig. Jag fick den där obehagliga känslan av att de andra tyckte att det var jag som var larvig så jag gav upp och satte mig lite längre bort.

Jag gillar inte sådana där nykomlingar som tror att de är något. Bara för att hans farsa sitter i Erikssons styrelse ska han väl kunna uppföra sig! Enda gången han håller sig framme är på möten, och jävlar vad noga det är att han får med namnet på alla rapporter. Men jag hämnades i alla fall på rasten. När han lade an på Anna som värst snodde jag hans Time Manager. Jag tog en nypa frisk luft och råkade tappa den överbord. Ha, där fick han. Den såg så vacker ut där den flöt bort, kalvskinnet som glänste i förmiddagssolen och hans kalkyler och adresser till flickor som fladdrande i sommarbrisen.

[Beppe berättade att Johans tilltag var en hämnd för att jag duschade utan att slänga ut hans väska ur duschtoaletten. Jamen - jag trodde ju att han ville ha grejorna lättåtkomliga ;-)]

Vi avslutade konferensen vid lunchtid och jag är osäker på om vi kom fram till något. Hoppas någon vettig själ skriver en sammanfattning (kanske Johan så att han får sitt namn under Eriksson-loggan). De som inte sov bakom sina solglasögon hade nämligen inte förberett sig alls. Det var alldeles för mycket KOFF och Koskenkorva Körsbär i vissa blodomlopp för att de skulle orka följa dagordningen. Själv skrev jag dagbok.

Vi hade "ledigt" fram till klockan halv fyra så jag hängde på några av de andra in till centrum. Ett litet tips: vet du vad man kan handla om man kommer till Helsingfors?

INGENTING!

Helsingfors är så satans dyrt att det inte är klokt! En kaffe med bulle kostar 50-60 kronor, en pizza kostar +100 kronor och vad en trerätters kostar törs jag inte tänka på. Vi gick in på Stockmans (så heter det ju) och kikade på lite kristall och andra lämpliga turistobjekt. Man skulle kunna tro att finska grejor är billiga i Finland, men där högg man farmor i låret. Jag tänkte köpa någon glaspryl, eller porslin, men det gick inte. Jag är förvånad att de inte tar betalt för luften! Högst upp fanns restauranger så vi åt en varsin macka samtidigt som vi studerade hur jäktade tyskar, ryssar och amerikanare slogs om glasälgar [älgar är ju svenskt ju], metallsmide och små märkliga prydnader gjorda av bark.

Besökte den ryska kyrkan. Otroligt vacker och stillsam. Mäktiga ikoner (inte Windows) som var jäkligt snygga, mycket silver och guld ovanpå målningarna. Det stod på en skylt att man skulle iaktta tystnad. Det funkade bra tills det plötsligt brakade till och in kom en trupp mogna amerikanskor med blått hår och män med hawaiskjortor och träningsskor vars namn man aldrig hört talas om. Jag trodde alla amrisar gick runt i Reebok eller Nike. De pratade högt, visade upp en rent imponerande okunskap om Ryssland och tog en massa kort med blixt fast det var förbjudet. De tror alltid att de "är" något. Men med gröna dollars i näven är det väl lätt att bli stöddig antar jag.

Ingen ville med in i bokhandeln givetvis. Jag botaniserade på egen hand. Lite väl många böcker på finska kanske men en trevlig affär och hjälpsamma expediter. Jag köpte ett par engelska böcker på VISA-kort och några trevliga pennor. Man kan inte ha för många pennor. Träffade resten av gänget utanför Saluhallen. Många butiker men ganska begränsat sortiment, och dyrt givetvis. Köpte lite finsk Ementhaler till morsan.

Vi gick fel när vi skulle till restaurangen. Beppe och Annika övertygade de andra om att gå vänster när jag föreslog höger. Vi måste ha varit halvvägs till Estland innan de äntligen erkände att de var vilse. Sedan var det lögn i helvete att hitta tillbaka eftersom de envisades med att visa vägen tillbaka också. Till sist var vi så desperata att vi tog en taxi. Vi var vid det laget bara två kvarter bort men jag sa inget.

Maten var otroligt god. [Samovar hette restaurangen] Jag åt rödbetssoppa, gurka + gräddfil + honung och björnkött till varmrätt. De hade några snubbar i ullkostym som spelade balalajka och sjöng. Trevlig eftersom de stod i sitt hörn och inte kom fram och stack instrumenten i vår mat. Sånt tycker jag är jobbigt eftersom det blir så svårt att koncentrera sig på maten när man har en fiol instucken i örontrumpeten.

Båten avgick klockan sex, och det gjorde vi också! Om vi hade åkt enkel från Helsingfors hade vi lätt kunnat tjuvåka. Tragiskt med så slapp kontroll tycker jag, vi har ju redan betalat tur och retur. Tänk om det kommer på så många att båten sjunker! Nej det var dumt sagt, det klart att vi inte sjunker.

Vi handlade tax free också. Det är ju sista chansen innan tax freen försvinner inom EU. Iofs har Åland fått ett undantag men hur kul är det att slåss med fulla ynglingar och ynglor på de där fyllebåtarna. Jag köpte Pernod och hjortronlikör. Åke köpte otroligt fin och dyr cognac och Beppe köpte det som var billigast i förhållande till Systembolaget. Jag köpte givetvis Gröna kulor också. Ingen finlandsresa är komplett utan dom.

[Vet du vad viljestyrka är? Det är att suga på en grön kula tills den försvinner. Det är hundra gånger svårare än att äta en munk utan att slicka bort sockret som fastar i mungipan. Jag lovar!]

Jag träffade Mimmi inne i butiken. Vi bestämde oss för att smita från respektive grupper och gå på bio. Jag hade bespetsat mig på 8mm med Nicholas Cage men Mimmi ville se Shakespeare in Love. Vilken film tror du att det blev? Precis - 8mm. Nej, nu skämtade jag igen. Shakespeare in Love, vilken kanonfilm! Trots att vi bara såg ca: 50% av filmen (övre halvan) var den klart bäst hittills i år.

Varför bara övre halvan undrar du kanske. Jo, filmen var textad både på svenska och finska, med följden att hälften av filmen försvann bakom fula vita bokstäver. Får man verkligen göra så? Det värsta var att den finska texten var överst så först läste man halva den finska texten och hann inte med att läsa hela svenska sedan. Ansträngde mig för att inte läsa texten men det är helt omöjligt. Jag kommer ihåg en asiatisk piratkopia av Apocalypse Now. Vi satt hela filmen och försökte läste den koreanska texten. Vi lärde oss att "dö" hette något i stil med kiachi men knappt någon av oss fattade vad filmen egentligen hade handlat. Undrar hur det går den dag EU vill att filmer ska textas på alla EU-språk? Då behöver man nog storbilds-tv.

Efter bion hade jag tänkt att vi kunde käka något lite på en av pubarna men då anföll våra respektive arbetskamrater. Mimmi skulle med och sjunga karaoke med sina väninnor och jag skulle med och spela på roulette. Spela 21 med ett gäng halvpackade programmerare var det sista jag var sugen på just då kan jag ju säga. Det var nästan som Romeo och Julia tycker jag, sättet som våra klaner skilde mig och Mimmi åt.

Så vi gav oss på den gröna nålfiltens schack - roulette. Man kunde satsa på rött och svart, på udda och jämna siffror och plötsligt hade jag vunnit 500 spänn. Busenkelt! Då gjorde sig den där jäkla tävlingsgenen påmind igen! Det verkade ju så simpelt men fem minuter senare hade jag torskat vinsten och låg dessutom 200 back. Det var inte alls lika kul, dessutom är roulette ett fuskspel tycker jag!

Beppe kläckte ur sig att det var ironiskt att jag förlorat 200 kronor. Jag undrade vad som var så ironiskt. Ja du brukar ju inte spela, förklarade han då. Men det är väl inte ironiskt, bara lite typiskt tyckte jag. Detta startade en relativt häftig debatt om vad ironi är. Vi kom inte till något samförstånd men det beror nog mer på att en del hade fått för mycket "gott" i sig och var på grälhumör. Lika bra att lägga ner diskussionen.

ironi (-ni´) -[e]n s. Klander el. förlöjligande under skenbart
beröm m.m. ironiker (-o´-) -n; pl. = s. Ironiser|a -ade v.;
i. över ngt ironisk (-o´-) -t adj.

Sedan var kvällen slut, men innan vi knoppade in hann Åke bli arresterad. Eftersom vi hade spelat bort alla våra pengar och inte orkade höra mer finsk karaoke (Arja Saionmaa-afton: Ljuvliga ungdom och Jag vill tacka livet) gick vi ut på däck. Det var en helt makalös solnedgång över en absolut spegelblank finsk vik. Naturligtvis bestämde vi oss för att gå så långt fram i fören som det bara gick. Och Åke gick för långt, kan man säga. Det går nämligen inte att ta sig fram till bogvisiret. Om man inte har gett sig fan på det vill säga. Och det hade Åke.

Jag vet fortfarande inte hur i h-e han kom över stängslet, men på något sätt lyckades han kravla sig över. Plötsligt såg vi honom lulla runt på däck nedanför. Han hade fortfarande sitt ölglas i handen med det tappade han när han lutade sig över relingen. Jag var säker på att han skulle ramla i, men gud skyddar barn och idioter sägs det ju.

Så han står där på relingen, med fyllebalans och handen runt ett stag. Med stor svårighet och under plågsam koncentration hittade han jämnvikt och lyfte armarna till ett kors. Efter ett försök att klara strupen (det blev en rap, som hade gjort en mistlur avundsjuk alternativt förälskad) skrek han I'm the King of the World.

Tre sekunder senare hade fyra urstarka finska sjömän brottat ner honom bland spillolja och måsskit. Åke ropade på oss att hjälpa honom men vi sa att vi aldrig sett honom förr och gick in för att lyssna klart på "Ljuva ungdom" framförd av en packad och gråtmild raggare från Lahtis. Full och svag som han var fick Åke sova ruset av sig i en gummiklädd och låst hytt bakom informationsdisken. Vi hämtade ut honom när det var dags att gå iland. Han var inte så konungalik då kan jag säga.

Så var årets konferensresa slut. Jag hoppas att Eriksson kan skriva av kostnaden för något vidare resultat kan det inte ha blivit.

Helsingfors, del 1

Senast uppdaterad 99-08-06.