Lördag 18 juli 1998

- Hur långt från någon som nyser kan man sitta och ändå säga "prosit"? Är det hörselavstånd - även om man måste skrika över hela rummet? Janne, som sitter vid skrivbordet intill mig nyser ibland 10 gånger på raken. Räcker det med ett prosit, eller säger man ett prosit för varje? Då får man ju inte göra annat.
- Nej, men ett räcker väl, sa Anna.
- Men om det går 1 minut då?
- Sitter du och funderar på sånt här? Inte underligt att Eriksson vill flytta produktionen utomlands, skrattade Bosse. Hur många prosit!, han fnös roat och skakade på huvudet.
- Och om de inte säger tack, då blir det inte några fler prosit.
- Nej självklart inte, sa Julia med spelat allvar samtidigt som hon stoppade in den sista smulan av sin munk i munnen. Man ska inte kasta pärlor till svin.

(Vi satt på Muttern och fikade. Vi hade precis klarat oss dit mellan två regnoväder, och det fanns ju inte mycket annat att göra när SMHI envisas med sina lågtryck. Tack och lov att det finns inomhusfik.)

- Man skulle bo i Italien eller Spanien, sa Bosse och fick något drömskt i blicken.
- Vi åker till Rom nästa lördag, sa jag.
(Verkade det skrytigt?)
- Vilka vi, sa Julia utan att titta upp från senaste numret av Amelia. Visste ni förresten att bara 23 procent av kvinnorna får regelbunden orgasm.
- Jaha, och?, undrade Bosse.
- Vaddå, och? blixtrade Julia till. Det är ju så jävla orättvist. Ni får ju orgasm hur lätt som helst, och när som helst.
- Förklara dig!, Bosse vek ihop sin Expressen.
- Ja, ett litet sprutt sen är ni nöjda och somnar eller går hem.
- Ett sprutt är väl för fan inte samma sak som orgasm, skrattade Bosse överlägset. (Ingen bra taktik när man diskuterar med Julia. Eller kanske ändå, om man vill få henne att gå igång.) Förresten höll vi väl på att diskutera Brunos semesterplaner.
- Nej, stopp och belägg, hojtade Julia och pekade anklagande på Bosse. Inte byta ämne nu! Vill du beröva Sveriges kvinnor orgasm!
- Nej, det vill jag inte. Och det var inte det jag sa heller. Jag säger bara att utlösning inte är samma sak som orgasm.
(Jag tittade på Anna som ryckte på axlarna. Det var inte första gången Bosse och Julia debatterade män och kvinnor.)
- Och det vet du bara så där, fortsatte Julia med bedrägligt len röst.
- Ja. Det vet jag bara så där.
- Jag är säker på att alla dina flickbekanta fejkar, drämde Julia till med och blängde surt på honom. Jag gjorde det i alla fall!
- Whoooa, frustade Bosse och slog ut med händerna i en slags "jag-ger-upp-gest". Sådär vinner men en diskussion. Var det Renée på TV igår, eller?
- Så, vilka är det som åker till Rom då Bruno, bröt Anna in.
(Anna är vår fredsmäklare, och duktig på det också.)
- Det blir väl mamma och pappa va?, Bosse boxade mig på armen.
- Nej, faktiskt inte. Jag åker med Lena.
- Vad trevlig, log Anna. Ska du någonstans Julia?
(Hon aktade sig noga för att fråga Bosse före Julia.)
- Nja, kanske till...
- Paris, fyllde Bosse i. Är det för tionde gången i ordningen?
- Varför måste ni bråka så, stönade jag.
- Det är det som gör livet värt att leva, sa Bosse och gjorde stram honnör. Sedan vände han sig blixtsnabbt mot Julia och gav henne en stor blöt kyss. Hon fnittrade till och slog armarna om honom.
- Aha, nu fattar jag! Ni är ihop igen, är det så? Anna såg förväntansfullt på dem.
- Mmhh, svarade de fortfarande kyssandes.
- Så det där med sprutt bar bara på skoj då?
- Neej då, utbrast Julia. Det står jag för!
- Står hö hö, skrattade Bosse och duckade sedan för Julias örfil.
- Ja, jag måste i alla fall sticka nu, sa jag. Ska förbi på jobbet innan jag sticker hem.
- OK, men vi ses ikväll?
- Kl 20, utanför teatern?
- Vi ses där då, Anna gjorde mig sällskap ut. Vi gick åt varsitt håll. Anna tecknade åt mig att kika upp mot Muttern. (Bosse och Julia gick i clinch igen. Den kärleken. Nå, det är bara en vecka till Rom-resan. Då jäklar är det min tur!)

Senast uppdaterad 99-04-26.