Fredag 22 april 1998

Hmmm... Hur skriver man dagbok egentligen? Tja bortsett från att man sätter penna mot papper och skriver av hjärtans lust. Det verkar som om alla människor skriver dagbok nuförtiden. Varenda tidning med självaktning har en krönikör som gör karriär på att fläka ut sitt privatliv för alla att se. Jag tycker att det är i äckligaste laget! I dagboken skriver man ju sina allra privataste tankar, om allt och alla. Fan, det finns ju de som "publicerar" sina liv på Internet.

Jag skrev ju dagbok när jag var yngre. Det som är så fasansfullt trist nu när jag kikar i böckerna, är att det nästan bara är en uppräkning av vad jag gjorde på dagarna. Jag åt oxfilé med potatisgratäng och italiensk äppelkaka som födelsedagsmiddag när jag fyllde 17, men vad tyckte jag om födelsedagen? Vad hade jag för förväntningar på livet? Det finns inget om världsherravälde, bestiga Mount Everest eller att bli ihop med Tant Anita. Det står inte ett ord om Staffan Westerberg och Vilse i pannkakan, alla 60/70-talisters stora trauma. Staffan, som med sina darrande sockbeklädda händer spred skräck i klassen. Nu säger många att han inte var så farlig, med då det begav sig fanns inte ett öga som var torrt, eller underbyxa för den delen. Det står inget om min misslyckade satsning på politik via Unga Örnar eller de sälgpipor som täljdes i Mulleskolan. Allt viktigt är utelämnat, kvar finns bara en rapport. Korrekt men enastående trist!

Nu kommer uppföljare, Dagboken II - 10 år senare. Samma författare, som har lärt sig att krydda sin produktion med skvaller, sex (hoppas!) och dramatik. Här kommer mina framsteg och enorma sociala succé att rapporteras, allt i ett rasande tempo med 16 kanaler och miljontals färger. Allt om hur man fördriver tiden på Erikssons, vad en liter mjölk kostar i Nihms Livs i Tantolunden, eller varför man inte bör tvätta svarta tubsockor efter kl 21.00.

Så, fredag kväll - fest och röjarkväll! Yes, yes, yes! :-) Vi samlas på Hard Rock Café. Nej..., inte ikväll. Jag menar - ibland kan man ju bli lite trött på det vilda utelivet, och istället välja att ta det lugnt i hemmets mysiga vrå. Ährm, och dessutom är det tre dagar kvar till lön. Den här gången var det ovanligt mycket månad kvar i slutet av pengarna. Alla kan ju inte leva på sina föräldrars fonder eller har en mamma med dubbelnamn och en aktieportfölj man kan klubba ihjäl sälar med. Jag vill faktiskt känna att jag har förtjänat mina pengar. [Men herregud så jag ljuger - igen! Jag måste sätta upp "Jag ska inte ljuga" som ett nyårslöfte. Och då kan jag, hi hi, fortsätta ljuga i ett halvår.] Det är väl klart att jag vill ha oförskämt mycket pengar utan att göra rätt för dem. Det är ju bästa sorten.

Jag ställdes istället inför valet mellan Burger King, pizza eller mongolisk tallrik. En härligt onyttig köttfärsbiff, serverad av en trött skolungdom som aspirerar på att bli restaurangansvarig, en pizza smakfullt tillverkade av en turkisk invandrad överläkare eller en halvljummen blandning av diverse onämnbara djurprodukter i god sås. Oh, alla dessa valmöjligheter! Så blev det ju pizza såklart, då får jag sallad och en mellanläsk till.

- Jag tar cola till pizzan.

- Ve har bara päpsi.

- Det går bra. [Är inte Pepsi också cola, eller? Speciellt som 6 av 10 inte känner skillnad på Pepsi Cola och Coca Cola i blindtest. De väljer Pepsi, men vet inte varför. Hur kan man missa på dem? Jag känner skillnad på Coca Cola, Pepsi, Cuba Cola, Apotekarnes och Classic. Hur lätt som helst. Synd att man inte kan tjäna pengar på en sådan färdighet. En Michael Jackson-skiva som tack för väl genomfört test kan man leva utan.]

- Det blir 75 kronor, i kassan tack.

- Det står ju 55 kronor, inklusive sallad och läsk.

- Näj, det är bara för pizzan 1 och till 10 du vet. Titta här, grabben, han visade mig menyn. [Fan!]

- Men jag har bara 60 spänn, jag visade de skrynkliga sedlarna.

- Jamen, dät är okay. Han log. Du kan betala nästa gång. Ha en trevliga kväll.

- Tack, mumlade jag och smet ut i den svala kvällen.

Senast uppdaterad 99-04-26.