- Men för helvete, Mia! Johannes stirrade ilsket på mig. Lite får man faktiskt ställa upp på om man ska vara i den här branschen.

- Jag jobbar inte i den här branschen, svarade jag med händerna stadigt placerade på höfterna. Avsiktligt imiterade jag Johannes kroppställning med fötterna brett isär och med provocerande framskjuten haka. Jag är säljare och förbannat duktig på det jag gör, men så fan att jag ställer upp som nån slags escort-service till dina kunder.

- Våra kunder, rättade Johannes. Jag ber dig inte göra något jag själv inte skulle. Det är ju för synd att det finns så få kvinnliga kunder, sa han spefullt och suckade sedan samtidigt som han himlade med ögonen. Med min kropp skulle vi kunna landa många feta konton. Han flexade sin vältränade kropp och såg mig utmanande i ögonen.

- Glöm det! Med Johannes skratt ringande i öronen vände jag ursinnig och äcklad på klacken och stormade ut ur rummet. Det var inte första gången han hade bett mig hora för firman. Vilken jävel!

Utanför dörren stötte jag ihop med Valdemar, firmans ägare, och drog med honom bort till det tomma lunchrummet.

- Nu får du välja - antingen gör du dig av med Johannes eller också anmäler jag honom, och dig, för sexuella trakasserier! Välj själv! Jag spärrade utgången och gjorde klart för Valdemar att han inte skulle komma därifrån utan att ge mig ett svar.

- Mia, började han men tystnade när han såg min blick. Du måste sluta ta åt dig av hans skämt. Du vet att han är knepig, men jag har inte råd att sparka honom. Ni två är de bästa och jag behöver er båda. Men jag ska prata med honom. Han såg försiktigt efter om hans ord hade haft avsedd verkan.

- Det är långt värre än skämt, och det vet du. Han anser att jag fnaskar till mig mina kunder och borde kunna ställa upp för hans kunder också. Han förolämpar mig både som försäljare och kvinna. Jag var så upprörd att jag hade svårt att hålla rösten stadig. Jag misstänkte att Valdemar som vanligt skulle ha svårt att stå emot Johannes. Du har veckan på dig, Valdemar. Vad tror du kunderna säger om vi blir inblandade i ett skadeståndsmål gällande sexuella trakasserier. Vad säger Anna-Lisa om det? Jag gav honom en menande blick.

Att dra in Valdemars fru var ett slag under bältet, men vad fan.

- Jag ska prata med honom, mumlade Valdemar. Men kan vi inte försöka lösa det på något annat sätt. Jag kan skicka iväg Johannes på några mässor eller nåt.

- Du gör som du vill, men du vet att det inte hjälper.

Mötet med Valdemar hade varit en besvikelse, men det var nästan väntat. Jag gick in till mig. Jag hade nästan en timme på mig till nästa möte så jag började formulera en skrivelse. Ja till vem skulle jag skriva? JämO, facket? Jag kände mig kluven till en anmälan. I hela mitt liv hade jag sett mig som stark och oberoende. Varit stolt över det. Nu skulle jag springa till facket och gnälla. Jag blev sittande och funderade mest på olika hämndalternativ, tills fickdatorn med en gällt pip påminde mig om mötet. När jag tog hissen ned på gatuplanet kände jag mig bättre till mods och någonstans i bakhuvudet malde ordet hämnd.

En kvart senare, efter ett snabbt besök på Riches damrum, var jag redo för dagens storkund. Ett stort amerikanskt mediaföretag höll på att etablera sig i Sverige och Norden och man var mycket intresserade av Landgren's Sell. Jag hade haft ett par inledande samtal per telefon och nu var det förhoppningsvis bara detaljer kvar att förhandla om. På det personliga planet hade jag redan blivit mycket förtjust i Terrence, eller Terry som han kallade sig. Han var helt olik andra amerikanska kunder som jag förhandlat med. Utan att köra med folk kunde han få igenom avtal så att alla parter blev nöjda.

- Hi, Mia. How are you? Terry drog ut den tunga, plyschklädda stolen och bjöd mig att sätta mig ner. Jag lade handväskan och den avstängda mobiltelefon på bordet innan jag slog mig ned. En svag doft av eau de cologne hängde i luften när han sköt in stolen bakom mig, och jag började konstigt nog slappna av. Ilskan som Johannes hade framkallat omvandlades till en behaglig adrenalinkick inför den stundande förhandlingen.

- Thanks, Terry. You really know how to treat a woman. Terrys ansikte sprack upp i ett leende. So, how's your Swedish coming along?

- Tackar som frågar, svarade Terry på närmast felfri svenska. Han hade som hobby att lära sig språket i de länder han besökte mer regelbundet. På mindre än en månad hade han lärt sig så mycket att han kunde förhandla på svenska. Jag häpnade över Terrys språkbegåvning. Själv talade jag fem språk, och var stolt över det, men var långt efter de drygt tjugo språk Terry behärskade.

Jag tillbringade en givande lunch med Terry. Vi utarbetade snabbt ett avtal som de skrev under. Eftersom jag hade bokat hela eftermiddagen och Terry uttryckte önskemål om något kulturellt evenemang tog jag med honom på Liljevalchs konstsalong. För första gången kände jag mig attraherad av en kund. Hela eftermiddagen kämpade jag med mitt samvete, min yrkesstolthet och tanken på att jag, om jag gav efter, skulle vara den precis den "hora" Johannes anklagade mig för, och hoppades att jag var.

När vi så småningom hamnade utanför Grand, där Terry bodde, frågade han om jag hade några planer för kvällen. Det lät så oskyldigt, men jag hoppades innerst inne att något mer än bara middag skulle erbjudas. Jag skulle inte tveka om ett tillfälle yppade sig.

Vi åt en ypperlig middag och flyttade sedan till ett avskilt bås en bit ifrån baren. Jag satte mig nära Terry, och visade på alla sätt att jag var intresserad. Han verkade en aning brydd men gjorde heller ingen ansats att dra sig undan. Med tiden blev vi båda rätt berusade, och intima. Plötsligt fick jag en nu-eller-aldrig-känsla och böjde mig fram för att kyssa Terry. Jag blundade och väntade mig att möta hans läppar men inget hände. Istället hörde jag Terry harkla sig. Jag öppnade ögonen och såg med av rodnad hettande kinder på honom.

- Nej, Mia, sa han avvärjande. Jag är ledsen men jag har inget intresse för kvinnor. Terry drog sig inte tillbaka, men jag kunde känna hur en mur hade bildats mellan oss.

- Vad menar du?

- Jag trodde det var uppenbart, skrattade Terry smånervöst. Han gjorde en kort paus. Jag försökte tyda hans ansiktsuttryck. Han såg ut som en vilsen hundvalp och kikade under luggen. Jag är gay, fortsatte han.

- Oh nej!

- Men kära du, Terry tog mina händer i sina. Jag ber verkligen om ursäkt. Han såg bekymrat på mig. Det var inte min mening att luras.

- Nej, var inte ledsen, jag lurade mig själv. Jag såg generat ner i bordet. Du är den första man på mycket länge som jag trivts tillsammans med.

- Ja, skrattade Terry. De flesta kvinnor trivs med mig. Jag är ju inget hot, vet du vad. Nästan mer som en väninna, va? Han lutade sig mot mig och gav mig en försiktig kram. Kompisar?

- Kompisar, suckade jag. Jag besvarade hans kram. Han var en fin vän, och det kanske betydde mer i längden. Terry beställde in en ny omgång öl och shots. Jag smuttade på min shot och började fundera. Terry var bög. Han gillade killar. Kund - killar? Hmm. Jag smålog inför planen som format sig i mitt huvud. Terry såg undrande på mig när jag plötsligt brast ut i skratt. När jag lugnat mig förklarade jag ivrigt vad jag hade tänkt sig. Han var genast med på noterna. Inget piggade upp som ett väl utfört practical joke.

Dagen efter drog jag in Valdemar på sitt kontor och berättade vad jag hade planerat. Han var inte helt glad åt idén men accepterade att det var min väg att slå tillbaka för alla Johannes antydningar. Mot slutet av samtalet verkade han till och med entusiastisk. Han smög ut ur mitt rum och fortsatte, efter ett snabbt telefonsamtal, in till Johannes. Jag kunde inte höra vad de pratade om men efter en kvart kom Johannes in, utan att knacka som vanligt. Jag orkade bara ge honom en trött blick.

- Är det inte guds gåva till kvinnorna som kommer här, suckade jag med låtsad uppgivenhet. Vad ska jag göra idag då? Strippa, jonglera bananer på Tabu?

- Nej, inte idag, myste Johannes belåtet. Idag ska pappa visa hur man drar in en storkund. Han lutade sig belåtet mot väggen, med händerna nonchalant i fickorna. Valdemar har bett mig ta hand om en ny kund.

- Och? Jag såg upp, lagom undrande.

- Det är fråga om "special treatment". Hon, Johannes sög på ordet, kräver mer än en signatur på papperet. Han rörde ögonbrynen upp och ner några gånger. Så jävla självgod han var.

- Hon? Inom mig jublade jag och kämpade för att inte börja gapskratta.

- Terri Andersen. 35 år, och en riktig läckerbit, enligt Valdemar.

- Lycka till, sa jag iskallt. Varför är jag förvånad. Du säljer dig och är stolt över det.

- Ja, ja. Det är väl det som skiljer oss åt, Mia. Jag ställer upp för firman. Han bugade överdrivet sirlig och backade ut ur kontoret. Hon är här om fem minuter. Försök att inte störa oss är du snäll!

Så lätt han hade svalt betet. Vilken osannolik jubelidiot! Jag ordnade lite bland mina papper tills jag såg Terry komma instormande. Han var klädd i läderbyxor och kavaj av senaste snitt. Valdemar tog emot honom och visade honom till Johannes rum. Jag kikade ut lagom för att se Terry stiga in till Johannes. Jag sprang fram till den halvöppna dörren och kikade in i samma ögonblick som Terry presenterade sig. Johannes ansiktsuttryck var helt obetalbart, och något jag aldrig kommer att glömma. Vit som ett lakan i ansiktet var bara förnamnet. Jag trodde för ett ögonblick att Johannes skulle svimma, men så tog han sig samman. Han svalde några gånger och började sedan ett förtvivlat försök till kallprat. Jag hade sett tillräckligt och smög i väg till mitt rum. Väl där stämde jag upp en regelrätt jubeldans. Jag hade precis återfått sansen när dörren med ett brak slängdes upp. Johannes steg in. Med en enorm viljeansträngning stängde han lugnt dörren igen. Jag blev rädd. Skulle han ge sig på mig?

Johannes gick fram till skrivbordet. Han var fortfarande blek, men nu av ursinne. Han lyfte ett finger och pekade på mig. Sedan sänkte han handen, och lyfte den igen. För en gångs skull hade han svårt att formulera sig.

- Jag lovar dig, Mia. Du är död. Jag kommer att döda dig med mina egna händer, sa han med iskall kyla.

Jag kunde se Valdemar och Terry utanför och kände sig lättare till mods. Jag reste mig upp och gick runt mitt stora svarta skrivbord. Johannes andades tungt när hon ställde sig framför honom.

- Äh, log jag. Du får väl ställa upp för firman, Johannes. Va? Jag gav honom en låtsat kamratlig klapp på axeln. Tänk vilket fett konto vi kan få, viskade jag ironiskt när jag såg Terry komma in bakom ryggen på Johannes. En riktig karl fixar väl det här?

- Du är... började Johannes och sträckte åter fram en hand innan han märkte närvaron av en tredje person. Som det proffs han trots allt var log han nästan naturligt när han vände sig om mot Terry.

- My darlings! Terry kom emot dem med öppna armar. Mia, thanks for setting this deal up. And Johannes. Shall we? Han lade en arm om Johannes axlar och de gick sida vid sida mot utgången. Terry vände sig om mot mig och vi utbytte en blick i samförstånd. Valdemar log uppmuntrande mot Johannes när han höll upp den glasade hissdörren.

Senast uppdaterad 99-04-26.