När väckarklockan med ett ihärdigt ringande förkunnade att det var dags att hoppa upp ur den sköna sängvärmen slog Tor till snoozefunktionen och återvände till sin varma sköna kudde igen.
  "Är du vaken?" mumlade hans fru från sin halva av den stora sängen. Hennes fråga drunknade nästan i ljudet av det våldsamma regnet som slog mot fönstret i sovrummet.
  "Mmmhh", sluddrade Tor och somnade om igen.

*

"Vakna!"
  Gudrun ruskade omilt sin snarkande sängkamrat och fick honom att sätta sig upp. Han såg sig olyckligt omkring och gäspade stort. "Jag vill inte", klagade han och såg på sin fru i ett försökte få sympati.
  "Det var inte jag som sa ja till jobbet, så titta inte på mig!" svarade Gudrun med ett skratt samtidigt som satte på sig sin morgonrock. "Gå och duscha så fixar jag frukosten. Du vill väl inte vara sen första dagen?" Hon gick runt sängen och kysste Tor och puffade honom milt i riktning mot badrummet.
  "OK", muttrade Tor. "Jag kan gå själv", fortsatte han och kom huttrande på fötter. Ryggen värkte något fruktansvärt. Snart var han tvungen att tacka nej till några byggjobb och vila sig ordentligt. Ta lite semester. Semester ja! Han kunde inte komma ihåg när han var ledig senast. Men, en riktigt het dusch kunde kanske få igång livsviljan, tänkte han när han klev in på det kalla kakelgolvet. Kanske.

*

"Lätt eller hel?" frågade Gudrun och höll upp två mjölkpaket när han kom ut i köket. Tor kliade sig i huvudet och tvekade så överdrivet att Gudrun till sist gjorde en grimas och lipade. "Då blir det lättmjölk" utropade hon och hällde mjölk på flingorna så snabbt att Tor inte hann stoppa henne. En del av mjölken skvätte utanför och bildade en pöl mellan deras båda tallrikar.
  "Bravo", fnissade Tor och kastade sig mot rullen med hushållspapper och rev loss en försvarlig mängd papper som han torkade upp mjölken med. Han slängde det våta papperet i sophinken under diskbänken och tog med sig brödkorgen och smörbyttan tillbaka till bordet. Först nu gick det upp för honom hur hungrig han var.
  "Vad är det för projekt?" undrade Gudrun och bredde plommonmarmelad på sin rostade smörgås. Hon tog en tugga samtidigt som hon hängde Tors fuktiga handduk över ryggen på en av de lediga stolarna.
  "Äh", svarade Tor med munnen full av flingor. "Det är det gamla vanliga. Fixa till grundstrukturen, syre och kol du vet, ordna till en hyfsad boendemiljö, och se till att allt fungerar."
  "Hur lång tid tror du att det...", började Gudrun men Tor förekom henne.
  "Från början var det fem dagar, men jag tjatade till mig en extra dag."
  "Betyder det att du måste jobba på lördag?" undrade Gudrun.
  "Antagligen", svarade Tor. "Hur så?"
  "Vi har bjudit in dina och mina föräldrar på middag. Din mamma fyller ju år", teaterviskade Gudrun med betoning på varje stavelse. Hon lade uppgivet armarna över bröskorgen och såg ut genom köksfönstret. Slagregnet hade övergått till duggregn.
  "Jäklar", stönade Tor och slog sig för pannan. Han blundade och nöp fingrarna över näsroten som om han hoppades att det skulle få problemet att försvinna. Han såg bedjande på Gudrun. "Jag hade helt glömt bort det, förlåt."
  "Det blir nog värst för dig om du inte uppvaktar din mamma", påpekade Gudrun nyktert. Tor fick en olycklig rynka mellan ögonbrynen.
  "Jamen du", sa han. "Jag jobbar längre dagar i veckan så kan jag ta ledigt på lördag. Halva lördagen i alla fall", korrigerade han sig.
  "Våga inte somna vid matbordet som förra veckan", varnade Gudrun.
  "Får jag bara sova på söndag så är jag nöjd." Han gav Gudrun en kyss på kinden, lättad över att ha löst problemet. Gudrun besvarade kyssen och klappade honom tillgivet på armen.
  "Ska du verkligen ha den där skjortan?" undrade hon i förbigående och gick in på toaletten.

*

"Har du sett min portfölj?" ropade Tor från sitt kontor innan han kastade sig över högen med skitiga och rena kläder, sportutrustning, osorterade anteckningsböcker och verktyg. Det är väl tusan också att man aldrig kan hitta något, tänkte han irriterat och gav sig på garderoben närmast soffan.
  "Du ställde den innanför ytterdörren i går kväll, älskling", ropade Gudrun från sovrummet.
  "Innanför ytterdörren. Hmm. Var jag så organiserad igår?" frågade han förbryllad sig själv, lade tillbaka högen med deklarations­blanketter på karmstolens slitna lädersits och reste sig stönande upp. "Tack", skrek han och tog trappan till bottenvåningen i två steg. Mycket riktigt stod portföljen lutad mot skorna i hallen.
  Tor satte på sig sina grova kängor, sin slitna men varma parkas och den röda mössan som Gudruns mor stickat åt honom. Han tog unikaboxen under ena armen och portföljen i handen. "Vi ses i kväll", ropade han och öppnade dörren. Det regnade fortfarande.

*

Det svåraste var att komma igång. Att få till en bra grund att bygga vidare på. Han suckade och körde ner händerna i fickorna. Det var fortfarande mörkt ute. Kallt och mörkt. Han tog ett djupt andetag, ryste till och harklade sig. Nu fanns det ingen återvändo, bara att sätta igång.
  "Varde ljus." Och det blev ljus.

Senast uppdaterad 00-05-03.