Så här gör irländaren var han står...
Det är något alldeles speciellt att gå på lokal i Irland och England. Den riktigt genuina puben, den som man ser i filmer från förr finns företrädelsevis i mindre städer på landsorten men även Dublin bjuder på en stämning som inte kan uppnås i Sverige, oavsett om man ger puben ett aldrig så irländskt namn.

Puben är viktig för irländare, socialt sett mycket viktigare än vad en krog i Sverige är. Många har sin stampub och stambord som de återvänder till år efter år. Och pubarna är öppna för alla verkar det som. Från äldre som bara slinker in för att få en pint Guinness, via yngre som tar några drinkar medan de förbereder en natt på stan, till storkonsumenter som dricker 10 – 15 pint under kvällen.

En pubkväll kan vara från femtiden till runt klockan tolv, men lika ofta fungerar den som förberdelse för nattklubbsäventyr. Eftersom jag mer eller mindre är nykterist (det låter så strikt och tråkigt men jag tycker helt enkelt inte om smaken av sprit) så frågar de flesta om det inte är vansinnigt tråkigt att gå på pub med alla som fyllnar till. Jag tycker inte det, att se kompisar glömma bort konsonanter, tappa tankeförmågan och förlora balansen är ju halva nöjet:) Skämt åsido så trycker många, både kvinnor och män, i sig enorma mängder öl men de blir inte särskilt stökiga.

Vi går ofta till en pub som heter The Purty Kitchen. Den är rätt liten och jäkligt knepigt konstruerad. I sina bästa stunder är den ”intim”, i sina värsta är det totalt kaos. Jag tycker bäst om att gå dit måndag till torsdag för på fredag är det så fullt att man knappt kan röra sig. Alla rökare (som finns i ansenliga mängder) gör att det är ett grått dis, och de spelar musik så högt att det knappt går att tänka vilket gör att jag ibland avstår från att gå dit. Det är helt enkelt inte roligt att inte kunna prata med dem man gått dit med.

En del pubar har dock levande musik vissa dagar och då går jag gärna. Då sitter det ett par tre gentlemen med gitarr och flöjt och framför irländska sånger. Bland de ofta otroligt sentimentala låtarna dyker det då och då upp en pärla. Till sådan musik ska man helst dricka Guinness och äta ostron men det går bra med en pint Coca Cola också.

Puben fungerar ofta som ett substitut för vardagsrum eftersom många irländare är, sin öppna läggning till trots, rätt privata av sin natur. Det är ibland svårt att som arbetskamrat bli inbjuden då man ofta skiljer hårt på arbete och fritid. Det finns undantag men på det hela taget är det vanligare att bjuda hem arbetskamrater i Sverige. Att bli hembjuden ska ses som en mycket förtrolig gest. En verklig poängtering att den som bjuder hem dig betraktar dig som nära vän.

Man håller inte så mycket på traditionen att stänga pubar kl 23.00. Ofta sitter kunderna kvar till tolv - halv ett. Hårdast är man i Dublin. I de mindre byarna sjöng man nationalsången kl. 23.00 och sedan fortsatte man att dricka.

Senast uppdaterad 02-06-06