What Women Want

Komedi, USA
2000, 2.06

Mel Gibson
Helen Hunt
Marisa Tomei
Alan Alda
Ashley Johnson
Lauren Holly

Nick Marshall (Gibson) är mansgrisen personifierad. Orsaken till detta är att han uppfostrades av sin ensamstående mor, tillika Las Vegas showgirl och hennes väninnor. Nick ägnar sitt liv åt engångsligg och tror att han är guds gåva till kvinnorna. Han är odrägligt självgod och alla killarna på reklamfirman har honom som sin absoluta idol och hjälte. För honom är framgång hos kvinnorna, och framgång i arbetslivet allt. Därför har Nick svårt att svälja det faktum att hans chef ger värsta konkurrenten, kvinna till på köpet, jobbet som Nick aspirerat på.

Han upprörs över att alla verkar gilla Darcy Maguire (Hunt) och bestämmer sig för att inte lägga sig platt och bara spela med. Han ämnar sabotera för henne. Darcys uppdrag är att öka företagets andel av kvinnoanpassad reklam och för att sparka igång sitt team delar hon ut kartonger med typiskt kvinnliga produkter såsom rynkkräm, läppstift och strumpbyxor. Nick tycker att det är urlöjligt och visar det, men hemma i sin lyxlägenhet provar han trots allt en del av produkterna.

Sedan han iförd strumpbyxor och nagellack "kommits på" av sin dotter och hennes pojkvän snubblar Nick i badrummet och hamnar i badvattnet tillsammans med hårtorken. När han vaknar till liv upptäcker han att han kan höra kvinnors tankar. Detta är en skakande upplevelse för Nick eftersom han plötsligt får veta vad kvinnor egentligen tycker om honom, och det är inga höga tankar. Fördelen är dock att han kan säga det som kvinnor vill höra. Kanske kan han till och med använda den nya förmågan till sin egen fördel.

Filmen är romantisk komedi men den försöker även vara en slags sedelärande historia. Givetvis reagerar Nick, sedan den initiala chocken lagt sig, som många andra skulle göra då de fått en superkraft (gissar jag). Han använder sin förmåga för personlig vinning. Detta fungerar hyggligt bra men är förstås förkastligt, därför måste han genomgå en negativ reaktion, motstånd, och sedan inse att "den som är mycket stark också måste vara mycket snäll". Från att ha varit en vanlig man blir han en hel människa, det är väldigt övertydligt och irriterande i längden. Låter jag bitter? Inte ett dugg:)

Det är antagligen svårt att göra en sådan här "män kontra kvinnor"-film utan att använda sig av klichéer men WWW verkar inte ens försöka vara originella utan använder sig av alla stereotyper som finns. Karlakarlar som är ena riktiga fjantisar när det gäller att dra loss hår från sina ben, som rapar och är allmänt oaptitliga. Kvinnor som stoiskt sliter ut sig för sina manliga chefer utan att få något erkännande och föreställningen om att kvinnor helt enkelt är bättre varelser (anpassade som de är till 21:a århundradet).

Filmen har sina poänger och det är förstås tacksamt att låta laxmackan Gibson klä ut sig i nagellack, bh och strumpbyxor. För att han ska kunna göra sin "resa" mot en bättre människa är det även lämpligt att låta honom börja från den absoluta botten och sedan arbeta sig uppåt. Filmens dramaturgi är fullständigt förutsägbar men innehåller en del småroliga scener på vägen. Ambivalensen över "gåvan" framställs på ett förtjänstfullt sätt. Gibson verkar njuta av leka med sin roll som karlakarl medan Hunt känns lite stel, men det kanske ska höra till rollen. De har en del fina ögonblick dock.

Senast uppdaterad 13/10/2002