Training Day

Polis, USA
2002, 2.02

Ethan Hawke
Denzel Washington
Scott Glenn
Tom Berenger

Jake Hoit (Hawke) har på egen begäran blivit förflyttad till Alonzos (Washington) grupp men deras första möte, på ett lokalt frukosthak, blir inte särskilt lyckat. Alonzo verkar vara en stor skit men Jake försöker vara honom till lags. Alonzo tar med sig Jake till kontoret, en vräkig bil, och sedan visar han gatulivet. Han berättar om buset, och vad som krävs för att överleva.

De gör ett narkotikatillslag och efter att ha skrämt collegeungdomarna rejält och tagit deras marijuana beordrar Alonzo Jake att röka på. Jake vägrar först men sedan Alonzo förklarat att han i så fall kan söka sig till en annan avdelning gör han som han blir tillsagd. Men det är inte marijuana det är något tyngre. Jake är rädd att åka fast i ett drogtest.

Nästa stopp är Alonzos kompis Dog (Glenn) som bjuder på whiskey och berättar en gåta som förklarar hur livet på gatorna fungerar. Jake påstår sig ha klurat ut gåtan och den går ut på att man ska kontrollera sina "leenden och sin gråt". Dog nickar till synes imponerad över slutsatsen. På väg därifrån avbryter Jake en pågående våldtäkt men sedan tar Alonzo över och misshandlar en av männen. Jake gillar inte Alonzos attityd, han verkar lika vild som busarna.

Jag gillar Denzel Washington och har definitivt inget emot att han äntligen fått en Oscar, men jag tycker att man valde fel film. Training Day är alls inte dålig, snarare tvärt om men Washington spelar över något alldeles gruvligt. Visserligen ska han vara en ”varg bland vargar” men det får finnas gränser för hur mycket ”nigger” man kan vara utan att det blir larvigt.

Nej, då är Hawke insats avgjort mycket starkare som den ambitiöse Hoit. Den helvetiska situation han hamnat i känns mycket påtaglig tack vare Hawkes övertygande skådespeleri. Hoit är tvungen att göra det bästa av svåra moraliska dileman, varav det svåraste är då han beordras att döda en obeväpnad man. Det finns en fasansfull scen där Hoit blir lämnad åt sitt öde i en mycket fientlig miljö och jag kom på mig själv vid flera tillfällen att fundera över hur i helsicke man skulle ha gjort i hans situation. Förhoppningsvis behöver jag aldrig få reda på det.

Som åskådare bjuds du in i en värld som finns utanför det vanliga samhället och här visar sig Alonzo vara kung i form av hot och påtryckningar. Slutet på filmen känns på en gång obegripligt men också logiskt mest på grund av att det finns åtminstone två trådar som leder fram till ett dramatiskt klimax. Jag är osäker på om filmen har ett budskap (jag trodde det först) men även utan budskap så är det en rätt spännande sak.

Senast uppdaterad 5/2/2003