Tombraider


Action/fantasy, USA
2001, 1.40

Angelina Jolie
Chris Barrie
Jon Voight
Noah Taylor
Iain Glen
Daniel Craig

Lady Lara Croft (Jolie) lever ett spännande liv. Officiellt är hon journalist men hon tillbringar sin mesta tid med att åka världen runt i jakt på antikviteter och äventyr. I sitt enorma slott på den engelska landsbygden har hon inrett ett äventyrsrum där hon kan träna. Teknikern Alex (Craig) konstruerar och styr robotar medan Laras betjänt Hillary (Barrie) försöker få henne att bli lite mer kvinnlig i sin framtoning. Hon låter sig inte övertalas. På årsdagen av hennes fars (Voight) försvinnande hör Lara ljud. Det är ett tickande ljud och när hon spårar det till ett igenbommat litet rum under huvudtrappan visar det sig vara just en klocka.

Snart inser Lara att klockan bara är ytterligare ett sätt att dölja den verkliga hemligheten. Inuti klockan finns en mystisk skiva, en slags planetarisk tidtabell. Kan den vara kopplad till planeternas konstellation, som för första gången på femtusen år är i en rät linje mot Jorden? Samtidigt är en hemlig församling kallad Illuminati på jakt efter samma klocka. Den är nyckeln till deras plan för världsherravälde. Lara tar klockan till en gammal vän som är fascinerad men inte kan erbjuda mycket hjälp.

Vännen ger henne namnet på en man som skulle kunna hjälpa henne, men denne man är Illuminatis agent. Lara genomskådar honom men senare samma natt bryter sig maskerade och beväpnade män in på Laras slott. Trots magnifikt motstånd av Lara lyckas de sno den märkliga klockan. Nästa morgon erhåller Lara ett brev från sin far, skrivet innan han försvann. Brevet leder till information om vad klockan egentligen kan användas till och varför det är så viktigt att hon får tag på den inom femton timmar.

Den som kräver mer av en film än en relativt snygg kvinna med plutmun lär blev besviken på Tombraider. Jag hade visserligen lågt ställda förväntningar men filmen infriade inte ens dessa. Handlingen är närmast infantilt osofistikerad om än fylld av tjusiga actionscener. Det verkar som om manusförfattarna bara ställt in skorna på banan och kallt räknat med att alla manliga tonåringar som dreglat över Lara framför datorn automatiskt skulle älska filmen. Kanske älskades filmen av dessa, förresten:) Vad vet jag, som är dubbelt så gammal som målgruppen.

Jolie har väl aldrig varit ett under av skådespelartalang men i denna film kommer hon mer snett än vanligt, fast det kan i och för sig bero på att rollfiguren Lara Croft är helt tvådimensionell. Det kan också bero på att det märks på skådespelarna att de inte tar filmen på allvar. Skådespelare i filmer ska inte signalera "detta är på skoj och ganska larvigt", de ska ta sig an sitt jobb med beslutsamhet och inlevelse, sedan får vi åskådare avgöra om det är larvigt eller ej. Basta!

Förlåt att jag blev lite hård i tonen. Nu fortsätter recensionen. Det finns som sagt en hel del snygga slagsmål (där de onda inte verkar ha en susning om hur man slåss och skjuter "miljoner" kulor utan att träffa) och stämningen påminner delvis om Mumien, det vill säga ett försök till gammaldags matinéfilm. Hemliga sällskap och gamla gudar upptäcks och det är upp till Lady Lara att ordna biffen. En och en halv timmes intelligensbefriad action, nästan som ett tv-spel när jag tänker efter:)