Tolv edsvurna män

Drama, USA
1953, 1.47

Henry Fonda
Lee J Cobb
Ed Beagly
John Marshall m.fl.

Juryn för ett mordrättegång sammanträder. Man utför en preliminär omröstning och det visar sig att en av de tolv männen inte är övertygad om att den anklagade är skyldig. De andras första reaktion är irritation. Den ensamme mannen (Henry Fonda) vill att de ska diskutera fallet, men de andra är bara intresserade av att komma hem eller gå på baseball.

Han får dem dock att gå med på att redogöra för sina motiv att döma den unge mannen. Man går bordet runt och alla förklarar vad det var som fick dem att tro att mannen var skyldig. En del kan motivera sin inställning, andra tycker bara att det "känns" som om han utförde mordet eller säger bara utan eftertanke att "det ju är uppenbart".

Genom att gå igenom alla argument och analysera dem får Henry Fonda de andra att inse att fallet inte är så glasklart som alla verkar tro. När halvtimmen han blivit lovad är över tar han en chans. Han begär en sluten omröstning. Om någon av de andra röstar "ej skyldig" fortsätter de att diskutera, om inte går Fonda med på att rösta "skyldig". Ordförande räknar upp lapp efter lapp med skyldig när plötsligen en icke skyldig dyker upp.

De andra blir upprörda över "svikaren". Fördomsfullt anklagas den ende jurymedlemmen som kommer från samma slumområde som den anklagade. Det visar sig dock att en äldre man, trots att han fortfarande tror att den anklagade är skyldig, givit vår hjälte sitt stöd. Han vill premiera Fondas mod att ensam stå emot de andra i juryn. Diskussionen fortsätter.

Trots att hela filmen utspelas i ett ett enda rum finns det inte en död punkt i berättelsen. Från första ögonblicket börjar spänningen byggas upp. Det finns ingen action, inga häftiga effekter eller andra grepp som tas till när manus inte är det bästa. Filmen är en intellektuell thriller.

Filmen visar också hur lätt det är att följa andra och inte tänka själv. I det här fallet är det en enda man som utgör skillnade. Tack vare ett logiskt sinne, och förnuftigt resonemang övertygar han de andra om att fallet inte är så solklart som det först verkade. Det rör sig i grund och botten om att alla måste få en rättvis chans, och att fördomar och andra förutfattade meningar kan skymma jakten på sanning.

Filmen visar också hur någon med talets gåva kan styra andra. Lee J Cobb, som den frustrerade och svikne fadern, kan mycket väl ha rätt men han besitter inte förmågan att fastslå sin ståndpunkt, utan ägnar mesta tiden till att skrika och förolämpa de andra.

Den här filmen toppar min lista över de bästa filmer jag sett. Det beror dels på att skådespelarna gör bra ifrån sig, dels på att det ligger ett oerhört tätt och snyggt manus bakom. Sist men inte minst är det en hjärnornas kamp, och det är i sig fascinerande.

Senast uppdaterad 26/11/2001 00:00:00