Tolv edsvurna män










Drama, USA
1953, 1.47
Henry Fonda
Lee J Cobb
Ed Beagly
John Marshall m.fl.
Juryn för ett mordrättegång sammanträder. Man utför en preliminär omröstning
och det visar
sig att en av de tolv männen inte är övertygad om att den
anklagade är skyldig. De andras första
reaktion är irritation. Den ensamme
mannen (Henry Fonda) vill att de ska diskutera fallet,
men de andra är
bara intresserade av att komma hem eller gå på baseball.
Han får dem dock att gå med på att redogöra för sina motiv att döma den unge
mannen. Man går bordet
runt och alla förklarar vad det var som fick dem att
tro att mannen var skyldig. En del kan motivera
sin inställning, andra
tycker bara att det "känns" som om han utförde mordet eller säger bara
utan eftertanke att "det ju är uppenbart".
Genom att gå igenom alla argument och analysera dem får Henry Fonda de andra
att inse att fallet inte
är så glasklart som alla verkar tro. När
halvtimmen han blivit lovad är över tar han en chans. Han begär en
sluten
omröstning. Om någon av de andra röstar "ej skyldig" fortsätter de att
diskutera, om inte
går Fonda med på att rösta "skyldig". Ordförande räknar
upp lapp efter lapp med skyldig när plötsligen en
icke skyldig dyker upp.
De andra blir upprörda över "svikaren". Fördomsfullt anklagas den ende
jurymedlemmen som kommer från
samma slumområde som den anklagade. Det visar
sig dock att en äldre man, trots att han fortfarande tror att
den anklagade
är skyldig, givit vår hjälte sitt stöd. Han vill premiera Fondas mod att ensam
stå emot de andra
i juryn. Diskussionen fortsätter.
Trots att hela filmen utspelas i ett ett enda rum finns det inte en död punkt
i berättelsen. Från första
ögonblicket börjar spänningen byggas upp. Det
finns ingen action, inga häftiga effekter eller andra grepp
som tas till
när manus inte är det bästa. Filmen är en intellektuell thriller.
Filmen visar också hur lätt det är att följa andra och inte tänka själv. I det
här fallet är det en enda
man som utgör skillnade. Tack vare ett logiskt
sinne, och förnuftigt resonemang övertygar han de andra om att
fallet inte
är så solklart som det först verkade. Det rör sig i grund och botten om att
alla måste få
en rättvis chans, och att fördomar och andra förutfattade
meningar kan skymma jakten på sanning.
Filmen visar också hur någon med talets gåva kan styra andra. Lee J Cobb, som
den frustrerade och svikne fadern,
kan mycket väl ha rätt men han besitter
inte förmågan att fastslå sin ståndpunkt, utan ägnar mesta tiden till att
skrika och förolämpa de andra.
Den här filmen toppar min lista över de bästa filmer jag sett. Det beror dels
på att skådespelarna gör
bra ifrån sig, dels på att det ligger ett oerhört
tätt och snyggt manus bakom. Sist men inte minst är det en
hjärnornas kamp,
och det är i sig fascinerande.
Senast uppdaterad 26/11/2001 00:00:00