Timmen Noll

Krig/sci-fi, USA
1980, 1.43

Kirk Douglas
Martin Sheen
Katharine Ross
James Farentino
Ron O'Neal
Charles Durning

Mr Lasky (Martin Sheen) är på väg att borda en helikopter för att flyga ut till hangarfartyget U.S.S. Nimitz när en svart limousine glider fram till honom. Han arbetar för Mr. Tideman och ska studera hur arbetet ombord på skeppet går till och om möjligt effektivisera det.

Väl ombord bryter en mycket märklig storm ut. Den syns bara vid vart annat radarsvep och alla meteorologiska mätinstrument slutar att fungera. Nimitz försöker undkomma men sugs in i stormens hjärta där enorma blixtar och ljus av norrskenskaraktär kastar sig över skeppet. Ett högfrekvent ljud får besättningen att svimma och när de vaknar till liv är ovädret borta.

Kapten (Kirk Douglas) beordrar Klart skepp (alle man till stridsplatser). Han skickar upp plan för att kontrollera området och för att fotografera Pearl Harbor. De får inte in sambandscentralen bara ett meddelande som visar sig vara kodat enligt ett mycket gammalt system. Cheferna sammankallas till ett krismöte.

Laurel (Katharine Ross) är sekreterare åt senator Chapman (Charles Durning) som är ute med sin båt i samma område. Två av spaningsflygplanen iakttar skeppet och dess förvånade passagerare. De beter sig som om de aldrig sett jetplan förr. På radion får de bara in "gamla" nyheter och fotografierna från Pearl Harbor visar att japanernas attack inte ägt rum ännu. Av någon obegriplig anledning har Nimitz förflyttats 40 år bakåt i tiden och befinner sig mitt i andra världskriget 6 december 1941.

I filmen "Philadelphia-experimentet" sker förflyttningen från dåtid till nutid och genom ett fysikaliskt experiment. Här sker en tidsförflyttning tillbaka i tiden och det är ett mystiskt väderfenomen som är orsaken. Fenomenet förklaras aldrig men å andra sidan är tidsresan bara till för att bädda för filmens underliggande moraltema.

Det här är en what if-film. Tänk om man hade haft ett modernt hangarfartyg att tillgå under andra världskriget. Hade anfallet mot Pearl Harbor kunnat avvärjas? Tja, kanske. Borde den extrema eldkraften användas för att avvärja anfallet? Ja, det är en annan fråga. Kan eller bör man försöka förändra historien, och vad får det i så fall för återverkningar?

Som många idé-filmer (framför allt amerikanska) övergår den så småningom till att bli lite mer actionfylld, men den sansar sig och håller stilen ganska bra. Den väver på ett fyndigt sätt ihop historiska fakta med den "åverkan" som ett modernt krigsfartyg skulle kunna orsaka. Konflikten mellan militärernas plikt att försvara landet och att ta ett moraliskt ansvar för att inte förändra historien gestaltas utmärkt.

Filmen utforskar inte karaktärernas inre liv och det finns ingen given huvudkaraktär att sympatisera med, men Douglas är sympatisk som kapten. Martin Sheen är ganska blek och har inte så mycket att göra förutom att då och då komma med små inpass. Durning gör en bra tolkning av en relativt stöddig senator som blir fruktansvärt frustrerad av att inte få veta vad i helvete som pågår. Japanerna framställs naturligtvis på ett mycket ofördelaktigt sätt och filmen får ibland karaktären av "nu jävlar ska japsen få se på annat".

Det finns dessutom en "twist" i berättelsen men den vill jag av naturliga skäl inte avslöja.

Senast uppdaterad 26/11/2001 00:00:00