The One

Action/SF, USA
2001, 1.29

Jet Li
Carla Gugino
Delroy Lindo
Jason Statham

En tungt beväpnad och bepansrad polisstyrka hämtar en fånge för transport. När de kommer till garaget attackeras de av en person som verkar vara en exakt kopia av fången. De har ingen chans mot angriparen, som besitter både övernaturlig styrka och snabbhet. Trots ett stort uppbåd verkar det som om mördaren Yulaw (Li) kommer undan. Fast inte riktigt ändå. Två män, Roedecker (Lindo) och Funsch (Statham), verkar veta vad det rör sig om och griper honom.

De för Yulaw till sin egen dimension där han ställs inför rätta och döms att bli förvisad till dödsdimensionen. Yulaw får hjälp att fly och reser till den enda dimension som fortfarande innehåller en kopia av honom. Kan han döda denna kommer han att bli "den ende" och därmed i stort sett allsmäktig. I detta sista universum är Yulaws alter ego Gabe polis, men i övrigt går attacken till på identiskt sätt. Gabe känner Yulaws närvaro och lyckas undvika blodbad.

Yulaw skadeskjuter Gabe men hinner inte avsluta sitt uppdrag innan Roedecker och Funsch avbryter. Gabe tar sig hem till Massie (Gugoni) där han till sin förvåning upptäcker att skottskadan redan börjat läkas. Han berättar vad som hänt och Massie övertalar honom att återvända till sjukhuset för att genomgå en undersökning. Yulaw attackerar Gabe på sjukhuset med följden att Gabe misstas för mördaren. Nu måste Gabe undkomma både Yulaw och sina kollegor.

Förhandsreklamen (som började köras månader i förväg) var oerhört snyggt gjord, med mängder av Matrixinspirerade slagsmål och högt tempo. Idén är rätt kul - det finns en slags livsenergi som alla versioner av en människa delar på. Dör en version fördelas energin över de kvarvarande, med den logiska slutsatsen att det är bättre om bara en version existerar. I alla fall för den som blir "den ende". Kul inpass i dimensionsidén att i en dimension låta Gore vara president, medan Bush Jr är president i den andra.

Tyvärr är det så att denna idé inte räcker till en hel film, även om den är kort. Eller också är det så att man inte utvecklat manus tillräckligt eftersom de flesta antas gå för att se Jet Li slåss med sig själv. Jag vet inte, men det är synd för det kunde ha blivit en mycket bra film istället för en halvdan. Om man bortser från mängder av slarviga manuslösningar så är dock filmen en fest för ögat. Mycket snyggt gjord och Jet Li är hyggligt karismatisk.

Li får dessutom tillfredställande uppbackning av Lindo och Statham som utgör ett humoristiskt inslag (dynamiken dem emellan påminner om Hanks och Aykroyd i Dragnet). Kanske är mitt betyg oförtjänt lågt för som action duger den gott. Ibland, som till exempel Matrix, räcker den snygga produktionen för att kompensera avsaknad av logik eller ytliga personteckningar. I The Ones fall när man inte ända fram. Gillar du tjusigt koreograferade/datoranimerade slagsmål och Jet Li rekommenderas dock filmen varmt:)

Senast uppdaterad 12/10/2002