The Mothman Prophecies

Rysare, USA
2001, 1.59

Richard Gere
Laura Linney
Will Patton
Debra Messing

Det är dagarna före jul och journalisten John Klein (Gere) och hans fru/flickvän Mary (Messing) har precis hittat sina drömmars hus. De "inviger" det till och med i en av de stora garderoberna. På väg från husvisningen ser Mary, som kör, en stor flygande varelse komma rakt mot bilen och tvärnitar i panik. Hon slår i huvudet och hamnar på akuten. Hon frågar John om han såg "det" men han förstår inte vad hon pratar om.

Efter en hjärnröntgen står det klart att hon har en tumör i frontalloben. Jack återvänder till olycksplatsen för att finna ett svar. Trots operation och kemoterapi avlider Mary kort därefter. När John packar ihop Marys saker hittar han hennes anteckningsbok och massor av teckningar av en skrämmande varelse. Åren efter hennes död ägnar John åt att helt enkelt överleva. Men så händer något när han en natt kör mot Richmond.

Han befinner sig på en liten ödeväg när bilen, klockan och mobiltelefonen bara dör. Han går till ett hus i närheten för att be om hjälp när husets ägare Gordon (Patton) plötsligt riktar ett gevär mot honom. Sheriffen Connie (Linney) reder ut situationen. Staden heter Point Pleasant och han har förflyttat sig 60 mil på mindre än en och en halv timme. Något är uppenbarligen mycket fel och John bestämmer sig för att ta reda på vad som pågår. Och sedan dyker en likadan teckning som hans fru ritade upp.

Filmen bygger enligt förtexterna på en verklig händelse i Point Pleasant, i det att folk rapporterade att de sett mystiska varelser och annat men filmen har i så fall tagit sig mycket stora friheter med "sanningen". Filmen handlar om denna mystiska och skrämmande varelse men i slutänden känns det ändå som om vi åskådare blir lurade en aning eftersom den suggestiva stämningen till slut utmynnar i ett rätt rejält jaha? Jag kan inte säga något om filmens sista tjugo minuter men händelseförloppet känns helt fel givet filmens premiss.

Mellan många dimmiga och psykedeliska åkningar (för att verkligen övertyga oss om att det är något mystiskt i görningen) finns en berättelse om ödet och om det finns något man kan göra för att ändra det. När måste man inse att de föraningar man känner snarare än meddelanden från andra krafter bara är mentala kullerbyttor. Det är dilemmat som John ställs inför och det framställs på ett engagerande sätt. Den aspekten av filmen är i mina ögon mer intressant än själva malmannen.

Patton är bra som den delvis förvirrade nyktre alkisen Gordon, han är nog den mest trovärdige av dem. Linney fungerar hyggligt som polis och kärleksintresse medan Gere faktiskt gör John till en levande person. Kemin dem emellan fungerar väl sisådär och det känns tyvärr alldeles för tydligt att deras intresse för varandra är en konstruktion för att Gere ska ha en anledning att följa upp sina föraningar.

Senast uppdaterad 5/3/2003 00:00:00