The Hunted

Action, USA
2003, 1.28

Benicio Del Toro
Tommy Lee Jones
Connie Nielsen

Jägare i Oregon spårar sitt byte när en viskande röst plötsligt hånar dem för att de använder så avancerad utrustning. De svarar att de behövs för att döda hjort. Den viskande mannen, soldaten Aaron Hallam (Del Toro), ”leker” en stund med dem innan han dödar dem. Eftersom mördaren är specialtränad och dekorerad elitsoldat kopplas den pensionerad närstridstränaren Bonham (Jones) in på fallet. Bonham, som nu jobbar för världsnaturfonden, accepterar motvilligt att hjälpa till.

Han möts på platsen av Abby Durrell (Nielsen) som berättar att förutom hjortjägarna har två skogsvaktare dödats på liknande sätt i Washington. Bonham undersöker omgivningen och meddelar att mördaren var ensam, att han har 44 i skostorlek och att han dödade dem med kniv. Bonham ger sig in i skogen, ensam och obeväpnad, för att leta rätt på mördaren. I en håla vid ett träd hittar han en bok med ett fotografi i. När han reser sig upp står Hallam framför honom. Hallam hälsar igenkännande på Bonham och sedan börjar de slåss. Hallam är yngre och snabbare och har efter en stund brottat ner Bonham.

När han ska sätta in nådastöten skjuts han med en bedövningspil. Abby och hennes poliser har smugit efter. Hallam tas in till förhör när några agenter från försvarsdepartementet dyker upp och begär att fången överlämnas till dem. De förklarar att Hallams krigspsykos blivit en del av hans personlighet och att han med risk för rikets säkerhet måste hållas utanför det traditionella rättssystemet. Hallam transporteras i en fångbil men övermannar den närmaste agenten och i tumultet som uppstår dödar den andre agenten föraren och bilen kraschar. Bara Hallam tar sig ut levande.

Oj oj oj, så fel det kan bli. Trots två Oscar-belönade skådespelare (låt vara för biroller men ändå) så är detta en usel film. Skådespelarna verkar i och för sig göra vad de kan men manuset de har att utgå ifrån och regin är helt enkelt undermåliga. Det finns hundratals liknande filmer som är mycket bättre eftersom man faktiskt ser en poäng med filmen. Här saknas all känsla för att man faktiskt vill berätta en spännande historia.

Filmen är fylld med klichéer som den som sett mer än en film i sitt liv omedelbart avslöjar. Det är tråkigt att i varje givet ögonblick ligga en eller ett par scener ”före” och utan problem förutsäga i princip hela förloppet. Filmen är larvig, fullständigt osannolik och pinsamt förutsägbar. Sagan om ringen kändes som en och en halv timme, trots att den här bara är en och en halv timme känns den oändlig. Usch. Jag orkar inte ens skriva ett tredje stycke åsikter, så besviken är jag:)

Senast uppdaterad 20/11/2003