The Count of Monte Cristo

Äventyr, USA
2002, 1.58

James Caviezel
Guy Pearce
Richard Harris
Dagmara Dominczyk
Michael Wincott
Luis Guzman

Året är 1814 och Napoleon har förvisats till Elbe. Till ön kommer Edmund Dantes (Caviezel) och hans vän Fernand Mondego (Pearce) för att få hjälp. Deras kapten har ådragit sig en allvarlig sjukdom. Den brittiska vaktstyrkan tar dem för spioner men misstaget reds ut och kaptenen får vård av Napoleons egen läkare. I utbyte måste Edmund leverera ett brev (oskyldig sådant enligt Napoleon) till en herr Clarion. Som tack för sitt initiativ befordras Edmund, sedan kaptenen trots allt dött, till ny kapten. Något som förste styrman Danglars inte tar lätt på.

Nu när Edmund är kapten har han och Mercedes (Dominczyk) råd att gifta sig. Fernand är svartsjuk på Edmund och pratar i fyllan bredvid mun så att den hatfyllde förstestyrmannen hör. Danglars nämner brevet som Edmund fick av Napoleon och i nästa ögonblick sveps han iväg till ett förhör. Magistraten Villefort ser ingen anledning att arrestera Edmund förrän han får höra namnet på kontaktpersonen. Edmund erbjuds skjuts i en klädd vagn, men den är ämnad att ta honom till en båt, en båt till den beryktade fängelseön Chateau Dief.

Edmund flyr och söker hjälp hos Fernand, som erkänner att det var han som satte myndigheterna på Edmund. Soldaterna hinner upp dem och tar Edmund med sig till fängelseön. Samtidigt konfronterar Villefort sin far, tillika Napoleons kontaktperson Clarion. Fängelsedirektören välkomnar Edmund med att halvt piska ihjäl honom (en procedur som upprepas varje år på samma dag). Fernand gör ett stort spektakel av att försöka få Edmund frigiven, allt för att vinna Mercedes hjärta. Och han lyckas. I ett svagt ögonblick överväger Edmund självmord, men en tidigare fånges inristade budskap får honom att ändra sig. "Gud kommer att bringa mig rättvisa" ger honom kraften att hoppas.

Det var länge sedan jag läste boken/såg en filmatisering av Greven av Monte Cristo så jag har inget att jämföra med, men det känns som om Jag kan bara säga att jag gillar filmen. Den är en lagom mörk och djävlig matinéfilm som dessutom är mycket spännande. Filmen/boken baseras på det så tacksamma och flitigt utnyttjade hämndtemat, och gör det bra. Även om man tror sig ana hur det kommer att gå så finns det ändå utrymme för tvivel. Caviziel är mycket bra som Edmund och han matchas fint av Pearce som Fernand. För ovanlighetens skull är dessa kombattanter inte rent goda och onda, vilket gör dem trovärdiga.

Det finns en underbar scen där Edmund precis mött sin medfånge Faria (Harris). Denne berättar att han suttit på ön i elva år, av vilka han använt de senaste fem till att gräva en tunnel. Edmund berättar att han håller på att bli tokig. Som bevis nämner han att han räknat alla stenarna. "Mjaha", svarar Faria, "Men har du givit dem namn än?" Klockrent!

Det finns inte mycket att klaga på annat än små detaljer, som att Edmund är obegripligt välmående för att ha suttit inspärrad i så många år. Han matchar sina motståndare både i styrka och i snabbhet, inte lider han av skörbjugg heller trots åratal av "vattgröt". En kul detalj för mig som bodde på Irland då jag såg filmen är att palatset som greven köper egentligen heter PowersCourt och att jag hade varit där på besök bara dagarna innan.

Senast uppdaterad 10/8/2002 00:00:00