The Bachelor

Komedi, USA
1999, 1.38

Chris O’Donnell
Renée Zellweger
Artie Lange
Hal Holbrook
Ed Asner
James Cromwell
Peter Ustinov

Jimmie (O’Donnell) jobbar som biljardbordstillverkare och är ganska nöjd med sin tillvaro. Han är en mustang som behöver sin frihet, giftermål är inte för honom. Han gör slut med sin flickvän och träffar samma kväll Anne (Zellweger). Det fina med Anne är att hon inte vill gifta sig.

Men så börjar det hända oroväckande saker. En vän till honom gifter sig och det sätter igång en "ond" cirkel. När en kvinna fångat bröllopsbuketten måste hennes pojkvän fria, det är en naturlag. Så varje bröllop blir upptakten till ett nytt bröllop. När Anne börjar parata om "framtiden" inser Jimmie att hans dagar som ungkarl kan vara räknade. Mycket riktigt deltar hon i nästa bröllops bukettrally, och hon fångar den.

Jimmie fattar skeden i vacker hand och bokar bord på The Starlight Room, restaurangen dit alla män som ämnar fria tar sin tilltänkta. Han är nervös och uttrycker sig minst sagt klumpigt. "Du vinner" är inte det mest romantiska av alla frierier och nyheterna om hans "Skit eller res dig från pottan"-frieri sprider sig över stan som en löpeld. Anne gör slut på stående fot.

I samma veva dör hans farfar och efterlämnar sig ett enormt arv. Men det finns ett villkor: Jimmie måste gifta sig senast på sin trettioårsdag, det vill säga inom ett par dygn. Giftermålet måste hålla tio år och producera en verifierbar avkomma inom fem år. Anne är minst sagt kallsinnig inför Jimmie och nu står han inför ett svårt val. Ska han försöka övertala Anne eller satsa på någon mer lättillgänglig före detta flickvän?

Kvinnor är romantiska och krävande, män är rädda för att binda sig samt outsägligt taffliga. Filmen är sprängfylld av klichéer, romantiska överdrifter och frosseri i fördomar men den är samtidigt väldigt rolig. Analogin mellan ungkarlar och mustanger är en lysande öppning liksom scenen då pojkvännerna med skräck i blicken följer den kastade buketten.

Min favoritscen är annars när prästen (Cromwell) tar med sig Jimmie på en roddtur och de pratar om kärlek och att dela livet med någon. Prästen, som blev präst först sedan hans fru sedan 26 år avled, säger att det underbara är att när man blir gammal så ser kvinnan man levt ihop med den man man fortfarande tror att man är. Sången "The First Time Ever I Saw Your Face" spelas i bakgrunden när Jimmie börjar fatta vad det hela handlar om.

Musiken är fyndigt vald. Mustangernas/ungkarlarnas frihetslängtan illustreras av ”Don’t Fence Me In”. När de väntar på resultatet av bukettkastningen spelas Chopins Sorgmarsch och utdrag ur Carmina Burana (som även användes i Conan Barbaren). När han desperat jagar sin brud spelas Madness och när han får korgen spelas "Hit The Road Jack".

Senast uppdaterad 26/11/2001 00:00:00