Starship Troopers

Sci-fi, USA
1997, 2.04

Casper van Dien
Denise Richards
Dina Meyer
Jake Busey

Johnny Ricos högsta önskan är att bli medborgare. För att bli det måste han ta värvning i armén och slåss mot Arachnia. Samhället bygger på en med demokrati fernissad diktatur. Du har visserligen din frihet men om du vill "bli" något måste du böja dig för överheten. Hans flickvän Carmen och bäste vän Carl tar också värvning. Rico hamnar i infanteriet, Carmen blir pilot och Carl hamnar vid underrättelsetjänsten.

Träningen vid infanteriet är stenhård och de som inte dör, eller ger upp, härdas verkligen. Instruktören visar med all önskvärd tydlighet hur effektivt närstrid kan vara genom att bryta armen på sin kombatant. Rico och gamla klasskamraten Diz bildar ett bra team, men när en rekryt dör under Ricos kommando bestämmer han sig för att avbryta sin militära karriär.

I samma veva genomförs en allmän mobilisering och Rico får en ny chans. Han tar den och är snart på väg till sin första strid. De som samlat in information om stridsplatsen har gjort en miss och soldaterna blir fullständigt massakrerade. Få soldater överlever den första striden mot Arachnias fruktade soldatvarelser.

Jag önskar att jag kunde rekommendera filmen, Robert Heinlein är trots allt en av mina absoluta favoritförfattare. Men tyvärr, filmen är skitdåligt. Den liknar mer ett pilotavsnitt till en halvtaskig TV-serie. Inte för inte kallades skådespelarna för "The Spelling Army". Och nog känns det som en såpa. Alla de rätta ingridienserna finns - från den olyckliga kärleken till nära vänners död.

Filmen består av häftiga effekter, men det är egentligen också allt. Ingen av rollerna har något djup, och skådespelarna övertygar inte. Ricos moraliska kval, som är en väsentlig del av berättelsen förbigås med tysthet. Överhuvudtaget är det mycket yta, snyggt filmat och vackra skådespelare, men filmen är ointressant. Casper Van Dien kan inte ens bli piskad på ett övertygande sätt!

Mycket av det som händer verkar hända för sin egen skull, och bildar ingen helhet. Det är som Martin Ljung när han ska skriva en visa. "Flicka, flaska och skogen - då hade jag fyllt romantikkvoten". Förutom den förväntade slutstriden finns det inget som leder berättelsen framåt. Om de hade lagt ner några av miljonerna som specialeffekterna kostade på att styra upp manuset, hade filmen kunnat bli riktigt bra. Det är som sagt inget fel på förlagan, på sin tid mycket debatterad på grund av de misstänkt fascistoida tankar som Heinlein framför.

De som tycker om filmen förklarar att den är "ironisk". Just ordet ironi anser jag vara det mest missbrukade/misshandlade av svenska ord. Istället för att vara en reflektion över någon företeelse används det ofta för att bortförklara att en film inte nått ända fram. En del av ironin i Starship Troopers ska enligt förfäktarna vara valet av dåliga skådespelare. Ett så befängt argument att man bara kan gråta! Filmen är skräp, så är det bara. Läs boken istället!

Senast uppdaterad 26/11/2001 00:00:00