Björn Mattsson - Filmer: Star Wars 1

Naboo är en liten fredlig planet, och även medlem i den stora federationen. Därför är man oroliga när planeten plötsligt försätts i blockad. Jedi-krigarna Qui-Gon Jinn (Liam Neeson) och dennes lärling Obi-Wan Kenobi (Evan McGregor) kallas för att medla. De anländer till den ockuperande flottans huvudskepp men blir genast misstänksamma.

Under tiden kommer order från blockadens ledare, som inte alls hör till federationen utan har högst privata planer för planeten. Då han får reda på att två Jedi-krigare anlänt meddelar han att hans bäste krigare (Darth Maul) kommer att skickas till Naboo.

Den lokale befälhavaren har inte nerverna under kontroll så han beordrar självsvåldigt att de två ambassadörerna ska dödas. Givetvis misslyckas han. Qui-Gon och Obi-Wan gömmer sig på ett transportskepp och följer med ner till Naboo. Där stöter de på en lokal varelse, Jar Jar Binks, som motvilligt visar dem till staden under vatten.

Så småningom lyckas de ta sig till drottning Amidala (Natalie Portman) och övertalar henne att följa med dem till federationens högsäte och begära hjälp. Deras motorer skadas dock under flykten och de tvingas nödlanda på ökenplaneten Tatooine. Det är där de första gången träffar lille Anakin Skywalker. Det är även där som de första gången korsar svärd med Darth Maul.

På inrådan av en vänlig taxichaufför försöker jag se filmen från ett barns synvinkel, men jag måste erkänna att jag trots relativt lågt ställda förväntningar blev mycket besviken. Mystiken, lekfullheten och sagan som var så påtaglig i de "första" tre delarna saknades. Det var naturligtvis fullt med fantastiska effekter men de kändes livlösa och platta. Vackra men själlösa skulle man kunna säga. (Det sägs att 90% av alla scener innehåller effekter. Det är möjligt, men ganska ointressant.

Berättelsen om invasionen är rent ut sagt i tunnaste laget och det är inte särskilt spännande. Filmen är väldigt förutsägbar, men det kan förstås ha något att göra med att vi redan sett del 4 - 6 av detta epos. Tyvärr tror jag att Lucas och ILM med sin kraftfulla grafiska kapacitet grävt en grop och själv fallit i den. Istället för att koncentrera sig på handlingen har han bländats av sin egen "vision".

Jag satt hela filmen igenom och önskade att Darth Maul eller någon annan elaking skulle klippa huvudet på den där jä*la Jar Jar Binks. Förutom att han förlänade filmen en slags Roger Rabbit-känsla var hans jargong helt olidlig. En slags dum-neger-slang parat med en irriterande klumpighet och klåfingrighet. Skulle vara en rolig bifigur men det fungerade inte alls för mig. Jag tror att detta också är huvudproblemet i filmen - den är på tok för amerikansk. Alldeles för mycket amerikansk nutidshistoria transformerad till rymdopera.

Liam Neeson fungerade rätt bra som Qui-Gon, men han har inte samma tyngd som Alec Guinnes version av Obi-Wan. Man inser att han är en mäktig Jedi-krigare, men den känslomässiga förståelsen infinner sig aldrig. Det känns inte i kroppen att han har kontakt med Kraften. Evan McGregor kan bli bra när han får växa till sig, men hans unge Obi-Wan Kenobi kommer helt bort i den här filmen. Överhuvud taget känns filmen som ett pilotavsnitt till en tv-serie. Slutet hänger alldeles för mycket i luften och ingen av rollfigurerna får liv. Natalie Portman är alldeles för lättviktig och menlös som Amidala. Hon ska vara en stark kvinna men låter som en bortskämd 16-åring.

Jag kommer antagligen att se även del 2 och 3 av Star Wars-sagan men jag hoppas vid gud att Lucas tänkt om och koncentrerar sig på berättelsen snarare än att satsa miljonerna på grafiska effekter. Låt gärna någon annan regissera. Och undvik dolda fördomar, som att låta fienden prata med japansk dialekt eller Jar Jar som en jamaican.

Senast uppdaterad 26/11/2001 00:00:00

Star Wars 1 - Det mörka hotet