Spy Game

Drama/spion, USA
2001, 1.55

Robert Redford
Brad Pitt
Catherine McCormack
Stephen Dillane

Tom Bishop (Pitt) befinner sig i Kina under täckmantel av läkare för en hjälporganisation. Tillsammans med andra hjälparbetare besöker han ett hårt bevakat fängelse under förevändning att ge fångarna medicinsk hjälp. I själva verket är han där för att frita sin före detta flickvän Elizabeth (McCormack). Allt går bra tills de är på väg ut genom fängelsets grindar med sin ambulans. En vakt ser att en fånge tuggar tuggummi och fattar misstanke. Ambulansen stoppas och Tom och de andra tas till fånga.

Nathan Muir (Redford) håller på att packa ihop sina saker eftersom det är hans sista dag på jobbet. Men det är inte vilket jobb som helst, Nathan är spion och hans arbetsgivare är CIA. Innan han hinner gå hem för sista gången nås han av meddelandet att Tom, som tränades upp till agent av Nathan, har arresterats i Kina och han kommer att avrättas inom 24 timmar såvida inte USA erkänner att denne är spion. Reglerna är mycket precisa på detta område och Nathan inser att CIA inte kommer att lyfta ett finger för att rädda sin agent eftersom Tom inte hade deras godkännande för sin operation.

Nu påbörjas en katt och råtta-lek. Samtidigt som en grupp inom CIA försöker pumpa Nathan på information om Tom använder Nathan sitt kontaktnät för att komma på ett sätt att hjälpa Tom. Den mapp som Nathan lämnar över till den tillsatta krisgruppen innehåller ingenting av värde så Nathan kallas in för att muntligen berätta vad han vet. Nathan använder alla sina års erfarenhet för att slå blå dunster i ögonen på dem och på så sätt få dem att ge honom den information han behöver för att skicka en räddningspatrull till Kina.

Spy Game är en sådan där film där hjälten, som hela tiden predikat för sin lärling vikten av att följa reglerna, bryter mot sagda regler på grund av att han ”vet” att han har rätt. Filmens skurkar har egentligen rätt som beslutar att inte hjälpa Bishop, det är ju faktiskt reglerna och grunden till deras underrättelsetjänst.

Hela filmen utspelar sig under Nathans sista dag som agent samt visar via återblickar hur Nathans och Toms vägar mötts under flera av efterkrigstidens oroshärdar. Återblickarna består ofta av snabba och fragmentariska nedslag, men man får ingen tid att tänka efter och sätta in händelserna i ett större sammanhang. En agent dödas här, ett hus sprängs där men ”so what”?. Nutidsdelen, som jag tycker är den mest dramatiska och engagerande ges bara några få minuter här och där innan vi återvänder till Vietnam eller Beirut på 70-talet igen. Bakgrunden behövs för att förklara vissa händelser, men den ges alldeles för stor plats. Filmen har för mycket av dokumentär karaktär.

En film som innehåller både Redford och Pitt i sin rollista låter ju lovande, men filmen lever inte upp till förväntningarna. Det är Redford som bär upp filmen och han gör det bra även om han liksom kämpar i motvind. Nathan är den ende som har något sånär ”kött” på benen och det är lätt att sympatisera med honom. I övrigt är manuset är så tunt att det knappt existerar och dialogen är heller inte mycket att hurra för. Det finns många saker man skulle vilja veta mer om för att bry sig om filmens personer. Varför är Tom till exempel beredd att offra allt för Elizabeth? Varför bryter Nathan sina och CIA:s regler för att hjälpa Tom? Det är inte det att filmen är dåligt gjord, den är bara inte särskilt intressant.

Senast uppdaterad 18/3/2002 00:00:00