Space Cowboys

Komedi, USA
2000, 2.04

Clint Eastwood
Donald Sutherland
James Garner
Tommy Lee Jones
Marcia Gay Harden
James Cromwell

Den ryska kommunikationssatelliten Ikon har råkat ut för ett totalt systemkollaps och dess bana kommer inom 30-40 dagar att ta henne in i atmosfären där hon antingen brinner upp eller kraschar. Satelliten hanterar en stor del av rysk kommunikation och är en symbol för rysk rymdkunnande. Ryssarna ber USA om hjälp och presidenten lovar att bistå dem på alla sätt.

Satelliten är för stor för att kunna plockas ner med en rymdskyttel varför reparationen måste utföras i rymden. Styrsystemet är så föråldrat att ingen av NASAs tekniker förstår sig på det. Den ende med nödvändiga kunskaper är den som utformade systemet, Frank Corvin (Eastwood). Han är dock inte intresserad av att hjälpa NASA. Han har inte glömt hur Gerson (Cromwell) blåste honom på att bli först i rymden 1958, dessutom undrar han hur i h-e hans styrsystem kom att installeras på en rysk satellit.

Men så får han en lysande idé. Han lovar att hjälpa till om han och hans ursprungliga besättning (Daedalus) får utföra uppdraget. Gerson, som nu är chef för hela operationen, säger blankt nej. ”Skicka upp pensionärer i rymden, inte en chans!” Till sist tvingas han dock att svälja sin stolthet och ge klartecken. Corvin söker upp Hawk (Jones), O’Neal (Sutherland) och Tank (Garner) som accepterar mer eller mindre hjärtligt.

Det är underbart att se en film som inte helt befolkas av 20-åringar med perfekta kroppar och moderiktiga leenden. Det är möjligt, mycket troligt till och med, att feminister ser denna film som ytterligare en bekräftelse på att vi lever i en mansvärld där 60-åriga skådespelare får göra film, ”Boys will be boys” och allt det men filmen är jäkligt kul. Den är inte märkvärdig på något vis men de fyra huvudpersonerna kommer så väl överens och verkar ha så roligt under Eastwoods regi att det smittar av sig på filmen.

Förutom ett par oväntade vändningar följer filmen annars rätt väl standarden. De gamla gubbarna, varav ett par har en del oavklarade affärer sinsemellan, verkar först rätt hopplösa. De tränar tillsammans med unga, starka astronauter och kommer förstås tillkorta. Men vad de saknar i kondis ersätter de med jävlar anamma och list. Det finns många scener, bland annat en där Sutherland testar synen, som lockar till skratt. Det finns även en hel del ”planteringar” där vi får se saker som vi vet kommer att återkomma i en avgörande del av skedet. Är man något sånär bevandrad i amerikansk film sticker de ut som fyrbråkar.

Man får försöka att inte ha så stora krav på logik, och en del som händer är inte bara otroligt utan rent ut sagt omöjligt. Men det är i huvudsak en komedi så det gör inte så mycket. Filmens slut är en av dessa omöjliga händelser men den är samtidigt tillräckligt hjärtvärmande utan att sladda ner i sentimentaldiket att det inte tar bort feel good-faktorn och man lämnar salongen med ett leende på läpparna. Det gjorde jag i alla fall:)

Senast uppdaterad 12/4/2002 00:00:00