Soldier

SF, USA
1998, 1.32

Kurt Russel
Sean Pertwee
Connie Nielsen
Jason Scott Lee

Todd (Kurt Russel) är utbildad dödsmaskin, den bäste av sin sort. Sedan födseln har allt han gjort, allt han lärt sig varit inriktat mot ett liv som soldat. Han och hans skvadron sätts in där de behövs och de slåss utan att känna ånger. Men så en dag anländer nästa generations soldater. De är genetiskt framavlade och överlägsna på alla områden. Förutom att de nya exemplaren är starkare och snabbare är de också mindre mänskliga.

En av de nya soldaterna, Cane (Jason Scott Lee), beordras att ta sig an Todd och dennes två bästa män. Trots numerärt överläge har de ingen chans. I tron att Todd är död slängs han bokstavligt talat på soptippen. Han fraktas med ett avfallsskepp till Arcadia 234. Bland ruiner av städer, och under högar av avfall träffar han Sandra (Connie Nielsen) och Mace (Sean Pertwee). De är en del av en underjordiskt grupp som framlever sina liv på samhällets skuggsida.

Todd anpassar sig sakta till ett liv som människa. Men när det verkar som om han äntligen fått något som liknar sinnesfrid kommer ett stridsskepp bemannat med soldater vars uppgift är att rensa planeten från slödder.

Jag försöker hitta någon sensmoral i filmen, men lyckas inte. Todd är en mordmaskin, men eftersom han är människa i grund och botten tar någon slags inneboende rättskänsla över. Kanske är *det* sensmoralen, att du alltid har ett val även om du haft en taskig barndom. Eller också är det helt enkelt en lovsång till våldet.

Som vanligt finns den hopplöst inkompetente högste chefen, och den hårde men rättrådige fänriken/sergeanten. Han som inser när det är befogat att bryta mot order. Man får veta väldigt lite om den värld som framkallat behovet av dessa soldater. Lika lite som man förstår varför och hur det kommer sig att det finns människor på avfallsplaneten.

Lite ensam är stark, och det som amerikanerna älskar - att improvisation slår teknik och överlägsna styrkor. Väldigt mycket Rocky möter Drago. Med ett stort hjärta besegras lede fi, även om man på vägen får kopiöst med spö. Att det i sådana här skjuta och spring filmer som vanligt förekommer vapen med till synes oändligt många kulor är väl inget att säga om. Det är ju inte som om filmen vore trovärdig.

Senast uppdaterad 20/11/2003