Serendipity

Komedi, USA
2001, 1.28

John Cusak
Kate Beckinsale
Jeremy Piven
Molly Shannon
John Corbett
Eugene Levy

Jonathan (Cusak) och Sara (Beckinsale) träffas på Bloomingdales då de båda hugger tag i samma par handskar. Jonathan låter Sara få handskarna och hon bjuder honom på fika. De pratar och Sara berättar att hon inte tror på slump, allt har med ödet att göra. Jonathan vill ha hennes telefonnummer men hon kysser honom bara ”god jul” och försvinner i en taxi. Båda har glömt något på caféet så de träffas snabbare än anat. De bestämmer sig för att tillbringa lite tid tillsammans. Samtidigt som de åker skridskor berättar det nästan allt om sig själva, men Sara vägrar fortfarande att berätta vad hon heter.

Hon charmas av Jonathan och skriver sitt namn på en lapp. Lappen blåser bort och Sara tar det som ett tecken på att de inte är menade för varandra. För att testa teorin om ödet låter hon Jonathan skriva sitt namn på en sedel som hon använder för att köpa en bok, en bok som hon skriver sitt namn och telefonnummer i och lämnar till ett antikvariat. Sedan ser de om de kliver av på samma plan, men Jonathan fördröjs på grund av en snorunge som trycker på alla knappar i hissen. När han kommer till rätt våning är hon borta.

Åren går och Jonathan står i begrepp att gifta sig med sin flickvän Hallie. Sara jobbar som terapeut och har helt övergivit idén om öde och själsfrände. Hennes pojkvän friar och hon tackar ja trots att ringen är för liten. Plötsligt dyker namnet Sara upp och Jonathan är övertygad om att det är ett tecken. Det är ödet som försöker föra dem samman igen. Han hittar kvittot från Bloomingdales och får sin motvillige vän Dean (Piven) att hjälpa honom med efterforskningar. Sara erfar liknande händelser och bestämmer sig för att resa till New York för att hitta Jonathan.

Serendipity handlar i ärlighetens namn inte om särskilt mycket. Den är charmig, och farlig skulle jag vilja påstå. Det är en sådan där ”ödesfilm” som snedvrider folks inställning till kärlek och livet och som gör att äktenskap slutar i skilsmässor på grund av orealistiska förväntningar. Jag tycker dessutom alltid så synd om de personer som bokstavligt talat blir övergivna vid altaret. De är ofta hyggliga ”normala” människor som förtjänar bättre. De har bara inte den magiska ingrediensen ”det”. De har inte den omöjliga intuitionen som gör att de alltid säger eller gör rätt saker.

Det finns en del kul förväxlingar och vansinnigt påfrestande ”nästan”-möten som förstås är stapelvara i filmer om ödet och vad som egentligen är meningen. De försöker gissa vad som är meningen och det ställer till problem givetvis. Dessutom ställer vanliga människor hinder i vägen, som den utsökt irriterande och skamlöst utpressande försäljaren i Bloomingdales som tvingar Jonathan att köpa kostymer och slipsar innan han hjälper honom med information om Sara.

John Cusak är alltid bra, han är en av mina personliga favoriter, och så även i denna film. Han är liksom Anthony Hopkins de små gesternas mästare. Han känns trovärdig och det är lätt att sympatisera med hans Jonathan. Kate Beckinsale är rasande charmig och söt med sin brittiska accent. De backas upp förtjänstfullt av Jeremy Piven och Molly Shannon som är avsevärt bättre tecknade än de flesta biroller plägar att vara i komedier. På det hela taget en riktigt trevlig film.

Senast uppdaterad 3/11/2002