Scream

Skräck, USA
1996, 1.47

Neve Campbell
Courtney Cox
David Arquette
Skeet Ulrich

En flicka i de övre tonåren, Casey Becker, och hennes pojkvän mördas. I flickans fall föregicks mordet av ett obehagligt samtal per telefon. Mördaren ringer upp och "leker" med henne. När hennes föräldrar kommer hem finner de henne hängande i ett träd, brutalt knivmördad. Deras skolkompisar tycker på något sjukt plan att det är lite häftigt.

Nästa tilltänkta offer är Sidney Prescott (Neve Campbell), vars mor våldtogs och mördades ett år tidigare. Hon överlever attacken, och samtidigt dyker hennes pojkvän upp. Polisen arresterar honom, men det visar sig senare att han är oskyldig till samtalen, vilket bland annat visar sig då mördaren ringer Sidney hos bästa väninnan då pojkvännen sitter i arresten.

I samma veva dyker Gale Weathers upp. Hon är reporter, av den hänsynslösa ambitiösa sorten. Hon täckte rättegången där Cotton Waery dömdes till döden för mordet på Sidneys mor. Dessutom håller hon på att skriva en bok där hon ämnar bevisa att Weary inte är Sidneys mors mördare. Hennes motiv till detta är oklart.

I samband med attacken på Sidney försöker polisen få tag på hennes far, som är på en kongress i en annan stad. Han är inte registrerad på det hotell han sagt att han ska bo på. Detta tillsammans med det faktum att de mystiska telefonsamtalen uppenbarligen kommer från hans mobiltelefon gör honom synnerligen misstänkt.

Filmen lanserades som en nydanare inom skräckfilmsgénren. Varför förstår jag inte. Rollerna är rena karikatyrer. Där finns de kalla, beräknande flickorna som tror att de är kvinnor och hånar stackars moderlösa Sidney. Där finns den trånande pojkvännen som ledset konstaterar att Sidney tror att han är mördare, och att han inte får ligga med henne. Där finns den snälle men dumme polisen, som dessutom är väninnan Tatums storebror. Där finns också de partajande eleverna som klär ut sig till mördaren och som jublar när all undervisning ställs in. Där finns den socialt handikappade videoten som snabbt upptäcker att det hela liknar en skräckis.

I en slags metafestlighet drar filmen paralleller till klassiska skräckfilmer. Ungdomarna skämtar om vad man får och inte får göra i en skräckfilm. Bara oskulder överlever och har man sex är man dömd. Så trots att en mördare är lös knallar de utan vidare iväg genom ödsliga skolor, hus och andra öde platser. Inte en av ungdomarna verkar ta det på allvar.

Filmen är inte spännande. Den för sig med samma schabloner som alla andra skräckfilmer. Den effektive mördaren som plötsligt missar allt som inte sitter fastspikat i golvet, i alla fall vad gäller filmens hjältinna. Filmen är infantil, men den verkar gå hem. Köpstarka tonåringar måste väl få något/några att identifiera sig med. Det är en slags upphottad Beverly Hills och det tilltalar inte mig.

Filmens slut får mig att tänka på en av Hasse Alfredssons Lindeman-sketcher. Man sätter upp en pjäs på Grönland. Men plötsligt blåser det upp en storm och alla skådespelare blåser mot kusten. Hur ska det gå? Hur ska det gå? Men så vänder vinden och alla blåser tillbaka. Denna "act of god"-uppbyggnad stör mig lite.

Senast uppdaterad 26/11/2001 00:00:00