Red Planet

Sci-Fi, USA
2000, 1.56

Carrie-Anne Moss
Val Kilmer
Terrence Stamp
Tom Sizemore
Benjamin Bratt

När mänskligheten i mitten av 2000-talet äntligen lyckats förgifta Jorden vänder man sina blickar mot Mars. Obemannade raketer för med sig alger och andra nödvändiga komponenter för att terraforma den röda planeten. Allt ser ut att gå som planerat, men plötsligt börjar syrenivån sjunka dramatiskt. Straxt därefter upphör sändningarna från Mars. Vad har hänt med basen?

Rymdskeppet Mars-1 konstrueras och en besättning om fem personer utses. Piloten Bowman (Moss), andrepiloten Stanten (Bratt), systemteknikern Gallagher (Kilmer), biologen Burchenal (Sizemore) och vetenskapsfilosofen Chantilas (Stamp) företar den långa resan till Mars tillsammans med AMEE, en artificiell, mekanisk ”hund”, bara för att råka ut för en våldsam solstorm precis när de lagt sig i bana runt planeten. Skeppets elektriska system slås ut och alla utom Bowman hoppar in i marslandaren och skjuter ut sig ur farkosten. Men även landaren har skadats så de tvingas landa manuellt, långt från basen och utan hunden och instrumenten.

Chantilas har skadats svårt vid den våldsamma landningen och insisterar på att lämnas kvar eftersom de andra annars inte skulle hinna gå till baslägret innan deras syre tar slut. De andra påbörjar den besvärliga vandringen samtidigt som Bowman försöker återställa kraftförsörjningen i Mars-1. Under vandringen ser de inget spår av alger, det är som om de aldrig har existerat. När de så småningom når baslägret upptäcker de att den är totalförstörd. De har bara ytterligare 15-20 minuter med syre, så de går mot en säker död. Eller?

Då och då under filmens gång känner jag att detta hade kunnat bli en riktig kanonfilm om de gått igenom manuset en extra gång. Det finns flera lösa trådar som inte utforskas tillräckligt och en del, i mina ögon, illa valda lösningar. Till exempel målas det upp en del konflikter inom teamet som sedan rinner ut i sanden eller schabblas bort. Hunden som löper amok kunde ha skippats eller utvecklats betydligt. Detta sagt är Red Planet alls inte dålig, faktiskt riktigt hyfsad. Bättre än Mission To Mars från tidigare i år men inte i samma klass som Pitch Black. Detta trots att de använder sig av den mest skamlösa produktplaceringen jag hittills sett. Tre stora och välkända företag har år 2025 tydligen gett sig in i rymdbranschen;-)

Den största behållningen är gruppens kamp mot klockan, hur de reagerar under stark press. Vem som bryts ner och vem som lyckas hålla huvudet kallt. Men för det behövs egentligen inte Mars. Filmen hade lika gärna kunnat handla om en bombtekniker, en sjunken ubåt eller liknande och det är mitt största frågetecken när det gäller filmen. Varför gjorde man inte mer av rymdelementet? Den faktiska orsaken till varför algerna försvunnit tycker jag absolut kunde ha fått större betydelse.

Val Kilmer är lite halvtrist som hjälte, han vandrar genom filmen med samma obekymrade nollställda min. Terrence Stamp är bra men han försvinner ganska snart. Sizemore och Moss gör de bästa prestationerna, båda är trovärdiga. Jag gillar Bowman (som rimligen är en referens till Dave Bowman - piloten från År 2001), hon är uppfinningsrik och målinriktad men inte en moralisk "bitch" som tyvärr annars är rätt vanligt när en duglig kvinna tvingas leda en hög "neanderthalare" till män (se Janne D’Arc).

Senast uppdaterad 26/11/2001 00:00:00