Nu blåser vi snuten

Komedi, USA
1977, 1.31

Burt Reynolds
Sally Field
Jerry Reed
Jackie Gleason
Mike Henry

Little och Big Eno Burdette är för rika för sitt eget bästa, eller snarare för andras bästa. De utmanar regelbundet lastbilsförare att leverera öl via Texas trots att det betraktas som smuggling. Alla åker fast så när Big Eno får höra att den legendariske Bo "Bandit" Darville (Reynolds) befinner sig i trakten kontaktar de honom. Bandit accepterar utmaningen, att köra 290 mil på 28 timmar och ger sig iväg för att väcka sin kompis Cledus (Reed).

Efter en lättare övertalning, till exempel att de ska få $80 000 om de lyckas går Cledus med på att köra. För att göra det möjligt att smuggla all öl har Bandit tjatat sig till en svart TransAm så att han kan åka före lastbilen och ådra sig polisens uppmärksamhet. De drar iväg med en farlig fart och hämtar ölkartonger i ett litet skumrasklager.

På vägen hem plockar Bandit upp den blivande bruden Carrie (Field) som inte har någon som helst lust att gifta sig. Tyvärr för Bandit är den svikne brudgummen son till Texassheriffen Buford T Justice (Gleason). Som om det inte var nog med vanliga poliser har han nu ytterligare en förföljare, som fortsätter jakten trots att de sedan länge lämnat Texas.

Jag såg som trettonåring filmen första gången 1978 och det var kärlek vid första ögonkastet då jag fick se den svarta TransAm:en! Jag målade till och med om en gammal (antagligen rätt värdefull och jag ångrar mig idag) Dinky-bil till svart. Filmen tilltalar mig fortfarande och jag vet inte om det är pga detta minne eller om det är det att den är harmlöst charmig, en glad klackspark för oss som gillar biljakter.

Filmen spelades väl in före det blev allmänt accepterat att man har säkerhetsbälte och jag undrar om jag sett så många odugliga poliser i en och samma film sedan Blues Brothers. Med så usla förare (undrar var de gått i körskola?) så tycker man nästan att de förtjänar att misslyckas. Och det är antagligen hela idén med filmen. En klar ”vi mot dom”-inställning där alla hjälps åt för att jäklas med rättvisans väktare.

Burt Reynolds har huvudrollen och förvaltar den ganska väl, det är ju inte fråga om skådespeleri på någon högre nivå. Sally Field har en liten roll som heller inte står ut särskilt mycket. Den som stjäl föreställningen och ger åskådaren störst behållningen är Buford T Justice (Gleason) som verkligen ger allt. Han är underbart självupptagen och saknar all form av sans och balans. I mångt och mycket påminner han om sheriffen i James Bond – Mannen med den gyllene pistolen (tror jag att det var?). Bindgalen är bara förnamnet.

Senast uppdaterad 17/4/2002 00:00:00