Mitt stora feta grekiska bröllop

Komedi, USA
2002, 1.31

Nia Vardalos
John Corbett
Lainie Kazan
Michael Constantine
Andrea Martin
Joey Fatone

[Det är jobbigt för Toula att som grekiska växa upp bland alla blonda amerikanska flickor. De bodde i ett hus utformat enligt Parthenon. Pappan är fanatisk grekvänlig och kan härleda varje ord som finns till ett ursprung i det grekiska språket. Även kimono. De går i grekisk skola. Det blir än värre när farmor flyttar in och tror att de är turkar som kidnappat henne.]

Toula (Vardalos) är trettio år och fortfarande ogift, till familjens stora sorg. Kvinnor ska gifta sig med en grekisk man och skaffa miljoner barn. Pappa Gus (Constantine) vill skicka Toula till Grekland för att hitta en make. Toula vägrar, hon vill vidareutbilda sig och så småningom göra något annat än att jobba i familjens restaurang. Och så en dag stiger en man in i restaurangen, och hennes liv. Hon blir förvirrad och glömmer hur man pratar, går och hur man serverar.

Uppmuntrad av sin mamma börjar Toula på kvällskurs och märker för första gången att det finns något annat i livet. Hon tar en kurs i datorer och turism och får hjälp av sin mor och moster att lura Gus att Toula måste hjälpa till i mosterns resebyrå. Av en slump går hennes drömmars man förbi och får syn på henne. Sedan Ian (Corbett) nästan ha sprungit ner en pensionär och Toula glömt att ta av sig headsetet träffas de äntligen.

De börjar dejta och Ian vill bjuda henne till ett trevligt grekiskt ställe. Hon berättar att hennes familj äger stället och plötsligt inser Ian att hon var servitrisen, och alls inte ful som Toula hävdar. Hon är rädd för att familjen inte ska ”godkänna” Ian eftersom han inte är grek. Det hela ställs på sin spets när familjen, framförallt Gus, inser att keramikkursen bara är en lögn. Familjen börjar operation övertalning för det kommer absolut inte på fråga att Toula gifter sig med en xeno (främling) med långt hår!

En del säger nästan föraktfullt att det här är en sådan där ”må bra”-film. Än sen då, säger jag. Visst är det en film som kan ses som både enkel och fördomsfull, men den är samtidigt väldigt charmig. Kulturkrocken mellan Ians och Toulas två världar är givetvis dragen till det extrema, men det är vad som gör det så kul och jag tror inte att någon på allvar tror att dessa två ytterligheter är representativa för amerikansk respektive grekisk kultur.

En grekisk tjej jag jobbat tillsammans med vägrade att se filmen för den verkade så larvig och fördomsfull, men jag tror att även hon fått sig ett eller ett par goda skratt. Nia Vardolos är ju den som skrivit manus, eller i alla fall förlagan, och hon beskriver den grekiska familjen på ett ömsint sätt. Om någon folkgrupp skulle ha rätt att klaga är det väl i så fall amerikanerna. Ians föräldrar är ju så anal retentiva att de skulle kunna förvandla en bit kol till diamant om den stoppades in på rätt ställe:)

Det som är filmens storhet är den mängd av ytte pytte detaljer som presenteras i förbifarten. Det är nästan samma sorts observationshumor som gjort Sällskapsresan så älskad. Eftersom det är en romantisk komedi så vet man i stort sett vad som kommer att hända, men scener tar ibland en helt annan vändning än den man väntat sig, och som sämre komedier gör sig skyldiga till. Det är en fräsch och uppiggande film.

Senast uppdaterad 20/11/2003