Matrix Reloaded

Action, USA
2003, 2.12

Keanu Reeves
Carrie-Ann Moss
Laurence Fishburne
Hugo Weaving
Jada Pinkett Smith

Neo drömmer en mardröm där Trinity dör men vaknar och finner henne vid sin sida. Hon undrar vad som är fel och Neo förklarar att han är osäker på vad hans uppdrag är. Samtidigt rapporterar Niobe (Pinkett Smith) för de församlade kaptenerna att man observerat hundratusentals spanare som borrar sig ner mot Zion och att alla skepp ska återvända till basen. Morpheus (Fishburne) föreslår att de avdelar ett skepp för att invänta kontakt med oraklet men ingen kapten vill öppet ordervägra. Medan de diskuterar avvärjer Neo ett angrepp från tre agenter.

De återvänder till Zion där Morpheus blir utskälld av sin överordnade Lock (). Rådman Hamann förbereder ett tal till folket. Morpheus är övertygad om att profetian är på väg att slå in och kan inte föreställa sig att spanarna faktiskt kommer att nå fram till Zion. Neo åtnjuter en närmast gudalik dyrkan där människor ber honom vaka över sina nära och kära. Senare på kvällen håller Morpheus ett tal där han förklarar att ryktena om attacken är sanna, men att de inte ska vara rädda. Neo och Trinity (Moss) älskar och de förklarar varandra sin kärlek.

Två rebeller som har fått fram viktig information tar sig till en telefon. Agent Smith (Weaving) hinner upp en av dem och förvandlar honom till sin exakta kopia. Kontakten med den befriades verkliga kropp bibehålls och Smith II tar hans plats i verkligheten. Nebuchadnessar får klartecken att lämna Zion så Morpheus, Neo och Trinity beger sig in i Matrix igen på jakt efter oraklet. Oraklets medhjälpare Seraph visar vägen via en korridor som ligger utanför Matrix, en slags kodad bakdörr som programmerarna lagt in. Oraklet berättar mer om Matrix, bland annat att hon inte är en människa utan en del av Matrix.

Tack vare (eller snarare på grund av) den fantastiska första Matrix-filmen hade jag eventuellt orimligt hög förväntan på denna, den första av två uppföljare. Filmen är något av en besvikelse, men jag tycker att slutet reparerar skadan en aning och jag är säker på att trean blir bättre. Kanske bör tvåan och trean ses samtidigt, eller också är det så att Reloaded lider av det allt för vanliga problemet med uppföljare: man försöker analysera vad det var som gjorde den första filmen så populär och sedan ”härmar” man sig själv med relativt klent resultat.

Slagsmålen drar ut i det oändliga och det är frapperande hur svårt Neo har för att vinna. Han har ju dessutom flygförmåga så varför sticker han inte bara? Tyvärr tror jag att bröderna Wachowski likt George Lucas blivit lite för förtjusta i sin teknik. Jag verkar dock höra till undantaget när det gäller min ovilja att imponeras av det sju minuter långa Neo vs Smitharna i mitten av filmen. En anledning är att slagsmålet har en tydligt tv-spelskänsla och i det avseendet har teknikutvecklingen närmast gått bakåt.

Matrix avmystifieras en aning och många förklaringar tar avstamp i avvikande programrutiner och vi får oss ytterligare en dos av rätt trevliga kvasipsykologiska förklaringar. Dock kvarstår massor av frågor, som vi förhoppningsvis får svar på i Matrix Revolutions. I övrigt då? Nja, rollfigurerna känns mer funktionella än bra faktiskt. Reeves är lika vag som vanligt (vilket fungerar hyggligt i Matrix), Fishburne känns för teatralisk, Moss har förlorat något av sin styrka och mest är orolig för Neo medan Weaving bitvis är riktigt kul som den bittre Smith.

Senast uppdaterad 20/11/2003