Matrix








Action/Sci-Fi, USA
1998, 2.13
Keanu Reeves
Laurence Fishbourne
Carrie-Anne Moss
Hugo Weaving
Joe Pantoliano
Gloria Foster
Mr Anderson (Reeves) lever ett dubbelliv. På dagarna är han en anonym anställd på ett stort programvaruföretag, men på kvällar och nätter är han rebellen Neo. En morgon dyker det upp ett märkligt meddelande på hans dator. Bland annat ombeds han följa den vita kaninen. När vänner dyker upp är Neo först inte intresserad av att följa med på fest, men när han ser att en av kvinnorna i gruppen har en kanin tatuerad på axeln följer han med.
På festen träffar han Trinity (Moss) som är en ökänd hackare. Hon berättar för en förvånad Neo att han besitter vissa egenskaper som gör honom intressant för den legendariske men hemlighetsfulle Morpheus (Fishbourne). Denne är övertygad om att Neo är den som slutligen ska exponera Matrix för vad det är och vinna friheten för mänskligheten.
Men för att detta ska hända måste de besegra Matrix agenter och det är minsann lättare sagt än gjort. Ingen har någonsin varit i närheten. De är snabbare, starkare och smartare än människor. Neo tas in till förhör som leds av den kalle Mr Smith (Weaving), eller snarare en uppvisning i vad som händer om han fortsätter sina illegala fritidsaktiviteter. Ironiskt nog är detta vad Neo behöver för att bestämma sig att gå med i motståndsrörelsen och aktivt jobba för att förinta matrisen.
Kanske är 8 av 10 lite orättvist, som actionfilm betraktat är den värd 11 och många av specialeffekterna har till och med blivit stilbildande för andra filmer i samma genre. Det är ett otroligt röj, med skottväxlingar, kung-fu-slagsmål och diverse spänningsframkallande situationer. Men för att filmer ska få det absoluta toppbetyget av mig (det är inte så många) måste det vara en film som även berör andra känslor och som därför lämnar ett bestående intryck.
Datagrafiken är i vissa fall rent häpnadsväckande, vilket kanske kan låta motsägelsefullt när jag också nämner att den inte är så ooootroligt fantastisk som allt förhandsprat gav vid handen. (Jag har vild fantasi så när folk berättar "förbättrar" jag det hela mer än vad som är nyttigt.) Däremot är storyn överraskande tight och ”trovärdig” utifrån sin egen interna logik. Det enda som inte riktigt förklaras är varför matrisen (matrix) finns, och jag hade gärna sett att maskinernas motiv hade klargjorts.
Keanus minimalistiska ”laid back”-stil (dvs oförmågan att skådespela) fungerar som fisken i vattnet och sällan har man sett en så beundransvärd och jämlik kvinnlig huvudroll som Trinity. Hon och Neo kompletterar varandra perfekt. Vissa kritiker har sett Neo som en förklädd Jesus, men det är nog att övertolka filmen. Att någon sig själv ovetande är den som har svaret på ett stort problem är istället den ultimata barndomsfantasin. "Tänk om jag är den som blir hjälte?".
Senast uppdaterad 19/6/2002 00:00:00