Hela härligheten

Drama, Sverige
1998, 1.22

Thomas von Brömssen
Mikael Persbrandt
Ia Langhammer
Anna Wallander
Matar Samba

Torsten Olsson (Thomas von Brömssen) jobbar som lärare i samhällets skola. Eleverna verkar lindrigt intresserade av vad Torsten har att säga, och själv berättar han för dem att om det inte vore för lönen skulle han inte stanna en minut längre.

Torsten är kär i Vivianne (Anna Wallander), en ensamstående mor vars son Torsten undervisar. Hon jobbar i livsmedelsaffär, som Torsten ivrigt frekventerar, men han vågar inte närma sig henne. Istället betraktar han henne på avstånd.

Stackars Torsten! När han vid ett kvartssamtal äntligen får träffa Vivianne är han så nervös att han gör bort sig fullständigt. Som en babblande dåre bekänner han sin kärlek och när hon överrumplad backar blir han snudd på desperat. Med Torsten liggande på golvet flyr Vivianne skolan.

Senare samma kväll träffar Vivianne Glenn (Mikael Persbrandt), som är polis och dessutom gift med hennes bästa väninna Berit (Ia Langhammer). Vivianne har funderat på deras förhållande och säger att hon vill göra slut. Glenn vill ligga med henne en gång till men när hon vägrar urartar det hela och slutar med att han våldtar henne.

Filmen öppnar med ett svep över det lilla samhälle där Torsten bor. Det är höst och stämningen verkar ganska tryckt. Bakgrunden till filmens utveckling finns i den döda, förstelnade staden.

Det är en grym film om hur elaka människor kan vara mot den som inte "passar in". Ryktesspridning och dumma, intrigerande grannar gör sitt bästa för att krossa Torsten. Mobbmentalitet när den är som värst.

Scenen där en packad Torsten och en besviken Berit hamnar i samspråk är rätt talande för filmen. Berit berättar att hon har det jävligt. Hon har inte "gjort det" med Glenn på två år, men när Torsten avslöjar att han aldrig älskat med en kvinna kan inte ens hon vara deppig längre.

De hittar någon slags själarnas gemenskap men när hon förvånat upptäcker att han är mer "patetisk" än hon tar en mildare form av skadeglädje över. Torsten är till och med lägre på den sociala skalan än hon är.

Det hade varit intressant att få veta lite om bakgrunden till att Torsten haft det så svårt med kvinnor. Glenn anför sin barndom som ursäkt för att han våldtog Vivianne, men om Torsten får vi inte veta något.

Skådespeleriet är mycket bra. Brömssen är trovärdig som stackars Torsten och Langhammer bryter mot clichébilden av lågutbildad kassörska. Hennes Berit har bara inte fått chansen att utvecklas. Och hur skulle hon kunna göra det med Persbrandts psykopatiske Glenn. Synd bara för filmer att Persbrandt hamnar i det facket. Rollen överraskar inte eftersom med vet att han brukar gestalta en på ytan trevlig person, som under ytan är labil och till och med farlig.

Senast uppdaterad 22/11/2001 00:00:00