Göta Kanal – eller vem drog ur proppen
Komedi, Sverige
1981, 1.41
Janne ”Loffe” Carlsson
Kim Anderzon
Stig-Ossian Eriksson
Magnus Härenstam
Yvonne Lombard
Lars Amble
Stig Engström
Stig Eklund
Rolv Vesenlund
Peter Harrysson
Sune Mangs
Per Oscarsson
En arabisk prins besöker en båtmässa i Sverige på jakt efter några båtar, 1000 stycken närmare bestämt. Ulf (Oscarsson) från Svenska exportrådet utlyser en tävling mellan den stora båttillverkaren Uniship och det lilla familjeföretaget Anderssons båtvarv med båten Carina eftersom de är de enda båttillverkare som är kvar på mässområdet. Janne (Carlsson) ser det som den stora chansen att slippa ifrån indrivningsmannen (Härenstam) som förpestar hans tillvaro. Janne och Sigurd kör Carina, och de lurar med sig Jannes flickvän Lena (Anderzon) som egentligen vill till Paris. Det tar ett tag innan hon "tinar" upp.
Uniships besättning består av den inhyrde hårdingen Bjorn H:son Larsson (Engström), försäljningschefen Ruth (Lombard) och Rune (Eklund). De kör hårt längs kanalen och respekterar inga hastighetsbegränsningar. Detta får bland annat till följd att en kanotist (Grundberg) faller ur kanoten då och då och Frank Andersson dränks i svallvågen. En norrman följer med längs kanalen och försöker få Sigurd att ändra designen på en roddbåt. Dessutom försöker indrivningsmannen sätta stopp för Carina, kosta vad det kosta vill.
Kampen är hård och ojuste. Uniship har oändligt mycket större resurser och det behövs. På en och samma dag kraschar de två gånger och tvingas byta ut båten trots att det strider mot tävlingsreglerna. Men då har de också hunnit tränga sig före i kön till slussar och saboterat Carinas ena propeller. På kvällen lägger båda båtarna till vid ett litet hotell där en grekisk fest pågår. Janne säljer Uniship-båten till en av grekerna medan Lena hårdflörtar med Bjorn.
Det här är en oerhört underskattad svensk klassiker, helt i klass med Sällskapsresan och ungefär samtidig i årtal (1982). Filmen har samlat några av dåtidens, i mitt tycke, bästa svenska komediskådespelare och tillsammans så gör de den här relativt enkla filmen till ett mästerverk. Det rör sig om perfekt personkemi helt enkelt. Brunnbergs halvsadistiske polis är en njutning, Härenstam som spelar ”Money Money Money” konstant är ett ljuvligt karaktärsmord på kronofogdar och stackars Sune Mangs som vågar nämna MBL för chefen, spelad av Lars Amble.
Den röda tråden är förstås tävlingen längs kanalen men det finns massor av små scener och detaljer som man upptäcker först vid andra, tredje sittningen. Precis som nyss nämnda Sällskapsresan förekommer många nedslag i den svenska folksjälen, med allt från varningar att inte ha för mycket last på biltaket till hur man köar med båt. Filmen driver på ett lättsamt sätt med affärsvärlden, där den som har mest pengar och resurser (eller tröjor och dekaler som Sigurd säger) kan köpa sig till framgång. Eller kan de?
Senast uppdaterad 12/3/2002 00:00:00
