Gladiator

Fantasy/Drama, USA
2000, 2.28

Russell Crowe
Joaquin Phoenix
Connie Nielsen
Richard Harris
Oliver Reed
Derek Jacobi

Året är 180 och general Maximus (Crowe) gör sig beredd att leda sina trupper i ett sista avgörande slag om Germanien. Germanerna har skickat tillbaka romarnas söndebud med avhugget huvud. Det är signalen till masslakt och de germanska vildarna dödas till sista man. Striden övervakas av den åldrade och sjuke Markus Aurelius (Harris), det vill säga Ceasar.

Commodus (Phoenix), Ceasars son, reser till frontlinjen i tron att hans far äntligen ska utnämna honom till sin efterträdare. Han anländer sedan slaget och kriget redan vunnits och de överlevande soldaterna visar honom inte mycket respekt. Ceasar berättar för Maximus att han är döende. Han vill att Maximus ska överta rollen som Roms beskyddare, av den enkla anledningen att Commodus är en svag man och att Maximus inte smittats av den politiska sjukan.

Ceasar berättar för Commodus att han inte kommer att utnämnas honom till efterträdare. Commodus undrar vad han gjort för fel, varför Ceasar aldrig älskat honom och sedan kväver han sin far. Maximus tillkallas och Commodus, som självutnämnd kejsare, ber om hans lydnad. Maximus lämnar rummet och gör sig redo att söka upp Senaten när hans vapenbroder Quintus låter gripa honom för att avrättas.

Maximus slår sig fri och flyr. Han rider mot Rom för att söka upp sin familj och försäkra sig om att de är välbehållna. Efter en lång och mödosam ritt finner han sin fru och son brutalt mördade. Maximus förlorar medvetandet och när han vaknar har han tagits tillfånga av slavhandlaren Proximo (Reed). Maximus börjar planera för hur han ska fly, men viktigare än så – hur han ska kunna hämnas sin familjs död.

När jag först hörde talas om inspelningar av Gladiator var jag föga imponerad. Det verkade vara en simpel nyversion av ”Spartacus” men det var ju ett felaktigt antagande. Det är en otroligt snyggt gjord film och Crowe ger Maximus en aura av äkthet. Det är något vädigt heroiskt över Maximus utan att det blir överdrivet larvigt och förutsägbart. Även om det är en tacksam roll att spela så tycker jag att det var rätt att Crowe fick en Oscar.

Commodus (Phoenix) framstår som mycket osympatisk men det är inte svårt att se varför han blivit den han blivit. Ceasar har alltid sett honom som en vekling och ingenting han gör är tillräckligt bra. Det är en solklar parallell till Öster om Eden och James Deans förhållande till sin far. Ceasars känslokyla bestämmer i slutet hans eget öde. Jag tycker att det är uppfriskande att se en så flerdimensionell skurk.

Filmen innehåller mängder av specialeffekter men till skillnad från exempelvis Star Wars 1 så tillåts de inte ta överhanden. Berättelsen förlänas extra trovärdighet genom att man använder utmärkta grafiska modeller av exempelvis Colloseum, men filmen koncentrerar sig ändå på det viktigaste: hämndtemat och Maximus kamp för att återupprätta sin heder. En specialeffekt som man kanske inte tänker på är ett antal scener med Proximo (Reed) är datoranimerade eftersom Reed olyckligtvis avled under inspelningen.

Senast uppdaterad 10/3/2002 00:00:00