Gingerbread Man

Drama, USA
1998, 1.58

Regi: Robert Altman
Kenneth Branagh
Embeth Davidtz
Robert Duvall
Robert Downey Jr.
Helen Fitzgerald

Rick Magruder (Kenneth Branagh) är en framgångsrik advokat med egen advokatbyrå (naturligtvis, vad annat skriver John Grisham om), som hamnar i säng med Mallory Doss (Embeth Davidtz) från den cateringfirman som ordnat en fest till Ricks ära då han vunnit en svår rättegång. Mallory visar sig har problem med sin far Dixon Doss (Robert Duvall) som förpestar hennes tillvaro och förföljer henne.

Som den godhjärtade advokat Rick är tar han sig an hennes fall "pro-bono", dvs. utan kostnad för klienten. Han lokaliserar fadern i det hus där han och hans lika nedgågna kamrater lever ett liv utanför samhället. Vid den följande rättegången döms Dixon till att genomgå en rättspsykiatrisk undersökning och förs till stadens sjukhus. Detta ses inte med blida ögon av faders kompisar som under natten befriar Dixon.

Rick och Mallory inleder nu ett regelrätt förhållande men då Mallorys bil på natten sprängs och hotfulla bilder skickas både till henne och Rick flyttar Rick Mallory till byråns ena partner och anlitar en tidigare bekant som har stora kontakter inom polisen som vakthund, Clyde Pell (briljant spelad av Robert Downey Jr.). Rick flippar helt ut när han får foton på sina barn och han förstår att Dixon kan tänkas skada dem för att komma åt Mallory. Han hämtar barnen från skolan trots att han enligt skilsmässopapperen inte har rätt till det, och blir därför efterlyst för kidnapping.

Under ett samtal med sin ex-hustru försvinner barnen och Rick tar hjälp av Mallory för att lokalisera faderns tillhåll ute i sumpmarkerna i Savannah. Uppgörelsen resulterar i Dixons död och då Mallory hävdar att Dixon bara sköt ett varningsskott börjar Rick ana att Mallory kanske inte alls är så oskyldig som hon vill framstå. Ytterligare fundersam blir han då barnen blivit avsläppta vid en polisstation bara 10 min efter det att de försvann.

Filmen har en mycket bra rollbesättning med Kenneth Branagh i spetsen. Det är det som gör filmen bra då jag tycker att manuset inte riktigt orkar ända fram. Det känns som att Grisham går lite på tomgång och vissa vändningar i filmen känns väldigt krystade. En del trådar får inte sin upplösning och trots att filmen är 1.54 lång hastas upplösningen förbi på ett fåtal minuter och om detta är Grishams fel eller manusförfattarens låter jag vara osagt.

Jag ger filmen en 6:a, mest tack vare fint spel från Branagh, Duvall och Downey Jr.

Recenserad av Max10

Senast uppdaterad 22/11/2001 00:00:00