Ghost World

Drama/komedi, USA
2001, 1.51

Thora Birch
Scarlett Johansson
Steve Buscemi
Brad Renfro
Illeana Douglas

Enid (Birch) och Rebecca (Johansson) står enade gentemot resten av världen. Världen är klasskamrater, lärare, föräldrar och i princip resten av mänskligheten. Tillsammans intar de en svagt nedsättand vy av sin omgivning och är inte rädda för att via ironiska (ibland för ironiska) kommentarer låta omvärlden ta del av deras åsikter.

Men allt är inte "frid och fröjd". I samband med examen visar det sig att Enid måste gå i sommarskola, hon behöver betyg i konst. Konstfröken (Douglas) är långt in i den politiskt korrekta dimman och Enid märker snart att hon går på vad som helst om man hävdar att konstverket syftar till att påvisa det patriarkaliska samhällets inbyggda kvinnoförakt. Enid erbjuds stipendium till en kostskola, men efter en kupp där hon visar upp en bild av en karikatyr av en färgad man tas det tillbaka.

En dag ser Enid och Rebecca en annons där en man söker en kvinna han hjälpte på en flygplats. Enid ringer upp och stämmer träff med honom. Mannen, Seymor (Buscemi), dyker upp och han verkar vara en riktig "looser". Han väntar ett tag och beger sig ledsen hemåt, med flickorna i bakhasorna. De upptäcker att han bor i grannhuset och när Enid någon dag senare träffar honom får hon tillfälle att ändra sig beträffande honom. Han verkar vara en snäll person. Han visar Enid sin lägenhet och hon förstummas av hans samling med 50-talsprylar. Enid tillbringar mer och mer tid med Seymor vilket får Rebecca att bli allt mer frånvarande. Snart måste Enid välja mellan Seymor och Rebecca.

Filmen bygger tydligen på en under ground-serietitidning och författaren till serien har även hjälpt till att skriva manus till filmen. Som helhet tycker jag kanske att den saknar det där lilla extra men det finns många ögonblick som är rent lysande. Samspelet mellan Birch och Buscemi är mycket bra och det förligger hela tiden en spänning dem emellan. Båda två söker kontakt med människor men gör det så klumpigt och avvisande att de flesta antingen inte förstår dem, eller ryggar tillbaka.

Båda lever i sina egna, nästan hermetiskt tillslutna och stagnerade liv tills de träffar varandra. Tillsammans kan de hjälpa varandra att "bli vuxna" och börja utvecklas. Denna utveckling illustreras bland annat av en kombinerad urklipps-/anteckningsbok som Enid alltid har med sig och där hon tecknar ögonblicksbilder.

Jag uppskattar slutet eftersom filmen till skillnad från så många av dagens Hollywood-produktioner inte hemfaller åt ett påklistrat "happy end". Men det är en sanning med modifikation. Jag tycker på sätt och vis att filmen slutar lyckligt, eller i alla fall med en förhoppning - en stråle ljus. Det faller bara inte inom ramen för vad som brukar betraktas som lyckliga slut. I vilket fall är filmen konsekvent genomförd och det uppskattar jag.

Senast uppdaterad 30/11/2001 00:00:00