Get Carter

Drama, England
1971, 1.47

Michael Caine
Ian Hendry
John Osborne
Britt Ekland

Frank Carter dör i en bilolycka. Det verkar som om han kört bil onykter och förolyckats. Hans bror Jack (Michael Caine), tror inte på olyckteorin och vill ta reda på vad som verkligen hände, så han beger sig från London upp till Newcastle. I broderns lägenhet står kistan i vilken brodern ligger. Han träffar sin brorsdotter Doreen och ett par av broderns arbetskamrater men ingen av dem vet egentligen vad som hände förutom den officiella versionen. Män i solglasögon betraktar Jack när de åker till begravningen.

För att få mer information beger sig Jack till hästkapplöpningar i jakt på stans organiserade brottslighet, först och främst Albert Swift. Där träffar han Eric Paice, en obehaglig person han haft att göra med tidigare. Eric har något fuffens för sig så Jack skuggar honom till en herrgård där en annan av stadens tunga män, Kinnear, befinner sig. En kraftigt berusad kvinna berättar att hon träffade Jacks arbetsgivare Sid Fletcher då denne var upp och snackade med Kinnear för ett tag sedan. En man, Thorpe, har sökt Jack då han återvänder till baren i närhet av hans nattlogi.

Thorpe söker upp Jack igen beordrar honom att lämna Newcastle med nattåget. Jack vägrar så Thorpes busar ger sig på honom. Jack slår ner en av dem och skrämmer de andra på flykt. Han letar rätt på Thorpe och tvingar honom att berätta vem som betalat för att skrämma iväg honom. Efter lite ”övertalning” kommer det fram att det är Brumby, ytterligare en av stans hårdingar. Det verkar som om dessa är inblandade i en maktstrid och helst ser att Jack försvinner. Men Jack är fast besluten att finna sin brors mördare.

Get Carter är ett hårdkokt engelskt gangsterdrama i äkta 60-talsstil (tillverkad 1971). Storyn är väldigt enkel och osofistikerad: Jack Carter (Caine) vill hämnas sin döde bror och skyr inga medel. Det är ingen sympatisk hjälte han porträtterar, han är antagligen lika mycket skurk som dem han förföljer. Han är helt hänsynslös i sin jakt på information.

Så här trettio år efter filmens tillkomst ter den sig en aning töntig och melodramatisk, lite grand som de första James Bond-filmerna. Att hjälten åker runt i en kantig Ford Escort gör sitt till. Med alla Matrix-liknande slagsmål i dagens filmer känns det nästan som fighterna snabbspolas. Ett slag, ett stön och så är det över. De malplacerade sexscenerna är lite larviga, även om Britt Ekland pikant dyker upp som Jacks älskarinna och visar snufsorna.

Caine är nästan alltid bra och han är övertygande som den otäckt hårda Jack Carter. Han använder en lågmäld ton men det går inte att missta sig på att han menar allvar. Det är Caines skådespelarkonst som gör filmen sevärd, varken manus eller bild har överlevt med hedern i behåll. Filmen är kul nostalgisk, jag menar, färgkombinationerna på kläder och tapeter är fullständigt underbart horribla;-)

Senast uppdaterad 22/11/2001 00:00:00