Fight Club

Action, USA
1999, 2.13

Edward Norton
Brad Pitt
Helena Bonham Carter
Meat Loaf

Rupert (Edward Norton) lider av sömnlöshet och ber sin läkare om piller. Denne vägrar och när Rupert säger att han lider av det påpekar läkaren att det är skitsnack. Kom istället hit på tisdag, när testikelcancerpatientrena har möte, då får du se smärta. Märkligt nog är detta exakt den medicin Rupert behöver. Han går på alla sjukdomsträffar (tuberkulos, blodparasiter, hjärntumörer, hjärnparasiter, lungemfysem, magcancer mm).

Rupert stortrivs men så dyker Marla Singer (Helena Bonham Carter) upp och gör samma sak. Plötsligt kan Rupert inte gråta längre, och därmed kan han heller inte sova. Cloe lider av obotlig cancer och undrar om det finns någon som vill ligga med henne. Hans grottdjur, som var en pingvin, har förvandlats till Marla och han tvingas konfrontera henne. De kommer överens om att dela upp de olika sjukdomarna mellan sig.

På en resa träffar Rupert Tyler Durton (Brad Pit). De byter visitkort vilket visar sig vara ett lyckokast. När Rupert kommer hem från resan har hans lägenhet exploderat och han har ingenstans att ta vägen. Han ringer Marla men får inget svar så i sin desperation ringer han Tyler. De träffas på en bar och dricker öl. Utanför baren, på väg hem, ber Tyler honom plötsligt att slå honom så hårt han orkar. Efter viss tvekan slår han till honom, över örat. Tyler slår tillbaka och så är slagsmålet igång. Båda inser att de gillar att slåss. The Fight Club föds.

Vad ska man säga, en märklig och underhållande film. Innan jag sett den trodde jag att det var en film som handlade om män som slåss för att de inte har något bättre för sig. Ett slags gladiatorspel där det behövdes kamp på liv och död för att dessa män skulle känna att de levde. För låg halt av serotonin kanske? Men jag blev glatt överraskad för filmen visade sig vara mer än så.

Grundstommen är slagsmålen och the Fight Club. Där förvandlas vanliga normala män till busar vars enda tanke är att vinna nästa match. Både Rupert och Tyler blir besatta, allt som betyder något är lördag kväll och de förestående slagsmålen. När de inte slåss gör de upp listor på vilka de skulle vilja slåss mot, både döda och levande. Klubben står för en idealisering av det som manlighet antas stå för, muskler och våld. En undanflykt från den grå vardagslunken och en möjlighet att återvända till gamla tider då det faktiskt betydde något att vara man.

Men filmen handlar även om en människa (Rupert) som behöver känna att han har en plats i samhället. Han lider av sömnproblem och tycker att jobbet och livet i allmänhet är meningslöst. Som en av grundarna och ledarna av klubben "är" han något. Klubben blir viktig för honom. Därför tar han också så illa vid sig när Tyler utan hans vetskap har manövrerat sig till en position som den obestridde ledaren. Han tas på sängen trots att han borde ha insett att Tyler är en självisk och rent av obalanserad individ.

Men det är just bedrägeriet som är Tylers stora styrka, och Pitt gestaltar honom prefekt, charmig och vidrig på samma gång. Han är oerhört karismatisk och ”förför” på sätt och vis Rupert som beter sig som en hund som blir slagen. När Tyler är glad så är allt bra, men när han tappar humöret bör man hålla sig undan. Han förnedrar Rupert som ändå inte kan förmå sig att se Tyler för den han egentligen är. Rupert är Tylers raka motsats och Norton pendlar utmärkt mellan hopp och förtvivlan på ett alldeles förträffligt sårbart sätt.

Senast uppdaterad 00/11/04