Down to Earth

Komedi, USA
2001, 1.27

Chris Rock
Regina King
Chazz Palminteri
Frankie Faison
Eugene Levy

Lance Barton (Rock) är en rolig och bitsk kille som drömmer om en framtid som ståuppare. Enda problemet är att han blir nervös när han uppträder och därför är hans föreställning usel. Hans dröm är att få uppträda på teatern Apollo utan att publiken buar. Men så ser det inte ut att bli. En kväll när Lance cyklar hemöver får han syn på en mycket vacker kvinna. Distraherad ser han inte en lastbil från vänster och blir överkörd/dödad. Eller blir han det egentligen?

Det visar sig nämligen när han kommer till himlen att ängeln som var där för att hämta honom gör misstaget att plocka upp honom från jordelivet 1/10 sekund före smällen. Då ärkeängeln Mr. Knight (Palminteri) kollar ankomstlistan visar det sig att Lance inte väntas än på ca 40 år. Aj, aj en sån tabbe!

Knight lovar i alla fall att försöka fixa en temporär kropp eftersom Lances egen inte längre finns att tillgå. Efter mycket letande hittar de miljonären Wellington som precis mördats av sin fru och dennes älskare. Enda problemet är att Wellington är vit. Nå, nöden har ingen lag, så Lance själ tar besittning. Första uppdraget är att prata med en representant för kvarteret där Wellingtons företag köpt sjukhuset. Lance ramlar nästan baklänges när han inser att representanten, Sontee (King), är samma kvinna han såg kvällen då han dog.

Även om "reglerna" för komedier inte är lika rigida som för andra filmkategorier tycker jag att det får finnas gränser. Till exempel bör de vara roliga. Logiska luckor som att det bara fanns en kropp att tillgå i hela New York, samt att det inte borde vara så svårt att titta i "boken" innan man hämtar folk till himlen är också svåra att smälta. Bara en kropp i hela New York?! Jovisst! Med tanke på alla "drive by shootings" i Bronx borde det finnas ett överflöd av attraktiva etniska lämpliga kroppar. Enda anledningen är givetvis att det är kul med en fet, 60-årig viting som diggar rap. Vi åskådare ser hela tiden Rock men övriga i filmen ser honom som den rika, tidigare otäcka Wellington.

Jag gillar Regina King men det är för mig obegripligt att Sontee skulle falla för Wellington oavsett hur snäll han plötsligt blivit. Kärleksscenerna är mot Chris Rock och jag tror att om man glömmer bort att han ska vara vit och pensionär kan man intala sig att det är trovärdigt. OK, jag vet att trovärdighet inte betyder så mycket i en komedi men här är det för många fel och tillrättaläggningar som gör hela den underliggande historien till filmens enda skämt:)

Rock säger i en intervju att han gillar förlagan "Himlen kan vänta" men att han såg stora möjligheter till skämt som missats. Han tycker att de lyckats med sin föresats att förbättra filmen. Sorry "stenen", du har fel. Filmen är otroligt dålig. Inte ens när Rock ska vara rolig (dvs. när hans publik skrattar åt hans skämt) är han rolig. De flesta skämt är skrämmande dåliga. Nej, usch. Se "Himlen kan vänta" från 1978 istället.

Senast uppdaterad 22/11/2001 00:00:00