Don't Say A Word

Thriller, USA
2001, 1.55

Michael Douglas
Brittany Murphy
Sean Bean
Skye McCole Burtusiak
Famke Janssen
Jennifer Esposito

Ett gäng brottslingar slår till mot en bank. Men de tar inte pengar, istället bryter de sig in i ett enda bankfack och tar en röd diamant. De tar sig ut och delar upp sig i olika bilar men på väg därifrån inser ledaren Koster (Bean) att han blivit blåst, det var inte diamanten han fick det var ett värdelöst armband.

[Tio år senare] Nathan Conrad (Douglas) förklarar för en elev att det är fel att sno flickornas trosor och sedan åker han hem. På vägen hem får han ett anrop på sin personsökare och stannar till vid Bridgeviews psykiatriska mottagning och sin vän Louis (Platt). Denne har ett svårt fall, en flicka som suttit inspärrad i tio år, sedan hon var åtta, och han vet inte hur han ska hantera henne. Han ber Nathan att offra en kvart på att prata med henne.

Flickan Elisabeth (Murphy) verkar helt katatonisk men Nathan inser att hon fejkar. När han är på väg att gå frågar hon om han är ute efter samma sak som alla andra. Han fortsätter hem. Samtidigt tar sig tidigare nämnda gäng in i en gammal kvinnas lägenhet och polisen hittar ett lik i vattnet. Detektiv Cassidy (Esposito) har hand om utredningen som uppvisar oroande likheter med ett annat av hennes senaste fall.

Nästa morgon lagar Nathan frukost till sin fru Aggie (Janssen) och dotter Jessie (McCole Burtusiak) men Jessie står inte att finna någonstans. Efter att ha letat efter henne överalt upptäcker Nathan att säkerhetskedjan är avklippt och ute i trapphuset hittar han en av Jessies strumpor. Han försöker ringa polisen men i andra änden svarar Koster som kräver att Nathan får ur Elisabeth ett sexsiffrigt nummer. Om han inte har numret till kvällen dör Jessie.

Bortsett från att det finns vissa detaljer i manus som gör att man studsar till och tappar fokus (till exempel att skurkarna utan några som helst problem installerar kameror och mikrofoner i Nathans lägenhet och på sjukhuset och att Nathan ställer rätt diagnos efter 10 minuter, något som ingen lyckats med på tio år) så är det en rätt hygglig thriller. Det finns en omöjlig tidsgräns att kämpa mot vilket höjer temperaturen åtskilliga grader.

Även om filmen sedan Elisabeths hemlighet avslöjats till viss del förfaller till det tyvärr alltför vanliga "nu slänger vi sans och balans över bord" så ger jag den gott och väl godkänt. Vissa saker följer lite för väl grundmallen i fråga om spänning, och för en luttrad filmkonsument är det många gånger en aning för lätt att förutsäga vad som ska ske. Det finns en smart vändning på slutet pch det underliggande moraliska dilemmat om hur man värderar sin dotters liv gentemot ett annat liv är också engagerande. Detta samt utmärkta skådespelarinsatser kompenserar filmens övriga brister.

Brittany Murphy är nämligen sensationellt bra som Elisabeth, och visar upp en mycket brett känslomässig register som är fullständigt trovärdigt. Hon vill så gärna hjälpa Nathan med numret men är vettskrämd för sitt förflutna. Efter tio år på psyk är hemligheten hennes enda maktmedel och skydd och det är inget som hon kan ge upp helt utan vidare. Även Douglas är bra och spelar Nathan lågmält och med ganska små gester. Sean Bean har fastnat i skurkfacket verkar det och han gör det bra.

Senast uppdaterad 26/1/2003