Det nya landet


Drama, Sverige
2001, 2.01

Michalis Koutsogiannakis
Mike Almayehu
Lia Boysen

Masoud (Koutsogiannakis) köper efter en del förhandlande en bil av en skrothandlare. Han återvänder till den flyktingförläggning han bor på lagom för att se en familj medflyktingar bli hämtade av polisen. Masoud delar rum med Ali (Almayehu) från Somalien (säger han i alla fall). Ali älskar allt som har med Sverige att göra och han har bestämt sig för att någon gång stå högst upp på prispallen i de olympiska spelen som representant för sitt nya hemland. Masoud är desillusionerad och vill bort från Sverige. Han har fått adressen till ett svenskt par som gömmer flyktingar.

Tidigt följande morgon gör sig Masoud redo att smita från förläggningen. Ali tycker att han är dum och att deras uppehållstillstånd är på väg men i sista ögonblicket väljer han att följa med Masoud. De åker söderut när Ali mer eller mindre kastar sig ur bilen. Han har sett att det finns en jordgubbsodling och frågar ägarna om de har lust att ge honom jobb. Gubbarna är inte mogna men eftersom Ali kan springa så får han jaga kråkor.

Ali får ”kicken” eftersom han trampar för mycket på jordgubbsplantorna och dessutom upptäcker ägaren att Ali mest kikar genom häcken till granngården. I trädgården håller man på att förbereda inspelning av en amatörporrfilm. Tjejen, Louise (Boysen) tror att det ska vara nakenbilder och blir ursinnig när två ”medspelare” dyker upp. Hon sticker och får lift med Masoud. Det visar sig att hon varit Fröken Sverige och Ali blir fullständigt kär i henne.

De släpper av Louise och söker upp Evas och Kjells improviserade flyktingsförläggning. Kjell blir uppgiven när han inser att det är två istället för en flykting. De får en sängplats i källaren tillsammans med flyktingar från bland annat Ryssland. Familjens dotter kommer inkrypande med sin kille men han gömmer sig då han hör pappan. Samtidigt går Ali upp och hamnar av misstag i i dotterns rum istället för toaletten. Hon skriker och pappan slår ner Ali innan han ringer polisen. Eva ringer sin bror som också är polis och de hinner till huset först och får iväg piketbilen. Men Ali och Masoud är inte längre välkomna så de tvingas fara vidare. Men vart kan de ta vägen?

Det är ingen vacker bild som tecknas av Sverige, som ett land mest fyllt av fega och elaka människor med dubbelmoral och svag insikt om hur världen egentligen ser ut. De enda människor Ali och Masoud kan identifiera sig med, och som faktiskt hjälper dem, är andra så kallat marginaliserade existenser. Värme och medmänsklighet existerar inte i vardagssvenskarnas sinne, det är de som mer eller mindre utstötts från landet lagom som visar Masoud att alla inte är inskränkta idioter. Jag älskar raggarna i Leksand, de är klockrena:)

Birro är duktig på att fånga vardagliga företeelser och konflikten mellan olika kulturer. I en scen visas först Kjells uppgivna miniuppror mot präktigheten i det att han inte röker under fläkten. När sedan Masoud dyker upp börjar de prata och ett så alldagligt uttryck som att ha ”gröna fingrar” får Masoud att flippa ur totalt. Han tar det som ännu ett bevis på att svenskar hatar folk med annan hudfärg än vit. Kjell orkar inte ens försöka förklara. Förhållandet mellan Kjell och Eva känns som en bild av samhället. Hon är naiv och idealistisk, han är cynisk och trött. Trött på att alltid hålla på och smyga och samtidigt väldigt besviken på Eva som bryr sig mer om sina fyktingar än honom och resten av familjen.

Både Koutsogiannakis och Almayehu är bra i sina roller som den missmodige Masoud och den tokoptimistiske Ali. Masoud är en snäll människa, han ljuger för Ali när han känner att sanningen skulle vara för svår. Masoud är besviken på Sverige men Ali omfamnar desperat sitt nya, som han hoppas, hemland. Ali är naiv och väldigt impulsiv och det är inte svårt att sympatisera med den frustration Masoud känner när Ali ställer till det. Det går dock inte att missta den vänskap som växer fram mellan dem. Boysen kompletterar och fullbordar triangeldramat och genomgår en intressant förvandlig under filmens gång. Bland annat förändras hennes dialekt dramatiskt, men hon visar även även hur Louise växer som människa när hon vistas med Masoud och Ali. En klart sevärd och för oss svenskar antagligen rätt hälsosam film.