Deep Blue Sea

Action, USA
1.45, 1999

Saffron Burrows
Thomas Jane
LL Cool J
Samuel L Jackson
Stellan Skarsgård
Jacqueline McKenzie
Michael Rapaport
Aida Turturro

En enorm haj attackerar en båt och dess två unga par men när det ser ut som om de kommer att slukas dyker en annan båt upp och dess förare sätter två kraftiga harpuner i hajen. Det visar sig att hajen används för forskning i Alzheimers och företaget som sponsrar forskningsgruppen vill avbryta projektet. Projektledaren Susan McAlester (Burrows) övertalar dem att ge henne ytterligare några dagar. Carter (Jane) är den som handhar hajarna och han är allvarligt oroad över att en av dem bröt sig ut.

De forskar på hajar då sådana inte förlorar sin hjärnkapacitet oavsett hur sjuka och gamla de blir. Genom att para lämpliga objekt har du lyckats producera hajar med fem gånger så stor frontallob och därmed mängder av superceller. Whitlock (Skarsgård) är inte glad åt att behöva snabba upp processen. Han har redan tvingast hoppa över tre testrundor och hela projektet riskerar att gå om intet. Företagets representant Franklin (Jackson) insisterar dock på att de uppvisar någon form av resultat.

Vid testet som ska bevisa vikten av forskning uppvisar hajarna en obegriplig intelligens, de jobbar i grupp, de förstöver övervakningskameror och ryggar tillbaka inför anblicken av ett hagelgevär. Carter får ändå tag på en av dem så att de kan extrahera hjärnceller. Test visar att de fungerar precis som tänkt men innan de hinner fira hugger hajen av Whitlocks arm. Carter vill skjuta besten men Susan släpper ut den. Inget vidare beslut eftersom hajen attackerar plattformen igen. Och igen. Och igen.

Jag vet inte hur man ska göra bra action/thrillerfilmer men alldeles för ofta arbetar man sig upp till ett slags klimax halvvägs in i filmen och därefter går det bara utför. Kanske är det mitt problem men jag tycker sällan det är spännande när folk springer runt och beter sig som fånar och standardmallen dikterar att gruppen decimeras med en person per tio minuter. Har man sett några "människor skapar ett monster som vänder sig mot dem"-filmer så vet man vilka som klarar sig, vilka som kan offras och snudd på när eftersom det finns nyckelscener, musik och kameravinklar som skvallrar om ond bråd död.

Deep Blue Sea är Hajen på anabola, en snutt Avgrunden, tillsätt en aning Alien och garnera med lite Jurassic Park. Manuset är kanske inte värre än några andra, men premissen är minst sagt svårsmält. Men om man nu mot förmodan skulle ignorera det och låta sig "ryckas med" så återvänder man till verkligheten efter några så obegripligt illa animerade scener att man baxnar. Sämre än ett lågpristv-spel banne mig!

Tredje betygsstycket betyder bedömning av skådespelarna och det är ingen vacker läsning;) Trots skådespelare som Jackson och Skarsgård (de har visserligen små roller) är det rent funktionella roller. Jag säger inte vem som är vad men det finns den ohederlige, den modige, kompisen, den skraje och lite annat. Det är inte mycket för skådespelarna att jobba med, men lite mer inlevelse tycker jag nog att man kan förvänta sig. Jag tycker lite synd om Skarsgård som uppenbarligen känner sig tvungen att ta sådana här skitroller i Hollywood.

Senast uppdaterad 16/2/2003