Dear God

Komedi, USA
1996, 1.47

Greg Kinnear
Laurie Metcalf
Maria Pitillo
Tim Conway
Hector Elizondo

Tom Turner (Greg Kinnear) är en småsvindlare. Med list och charm lurar han av oanande medmänniskor lite pengar. Inga stora summor men han är energisk. Tyvärr begår han misstaget att försöka svindla tre civilklädda poliser. Domaren ger honom två alternativ: ett års fängelse eller skaffa ett jobb. Efter lång tvekan väljer Tom att söka jobb.

Via sin kusin lyckas han få en anställning på posten. Vladek (Hector Elizondo) visar honom till kontoret för obeställbara försändelser, där brev utan adresser och postanställda utan sociala färdigheter hamnar. Tom undrar om han hamnat i helvetet eller om det bara är skärselden.

Lyckan verkar dock lysa över Tom då han får i uppdrag att inventera lagret med alla prylar som inte hittat sin mottagare. Han förser sig snabbt med pengar, smycken och klockor. Nu kan han betala sin ockrare! Tyvärr kommer Vladek på honom. I ett försök att slippa straff postar han pengarna till en kvinna, vars adress han kommer ihåg från ett brev till Gud. Det blir början till ett nytt liv. Tom och några kollegor försöker uppfylla brevskrivarnas önskemål. Via ett av breven kommer han även i kontakt med Gloria (Maria Pitillo) och kärleken spirar.

Här har vi den godhjärtade svindlaren. Mannen som hamnat snett, kanske till och med utan egen förskyllan. En person som tack vara en knuff i rätt riktning ser ljuset och inser att livet är mer än att tänka på sig själv. Det kunde ha blivit för mycket av det goda, men som komedi håller sig sentimentaliteten på rätt sida råmärkena.

Jag tror inte att det amerikanska postverket har sponsrat den här filmen. Toms medarbetare skildras mer eller mindre som tokdårar. De är alla aningen missanpassade, men enligt sann amerikansk familjekomedi-mall har de unika egenskaper som bara behöver tas tillvara. Tom blir den som fokuserar denna disparata samling kufar.

Huvudrollen spelas av Greg Kinnear, och han är sympatisk i sin roll som före detta svindlare och begynnande medmänniska. Som brevbärare av den gamla stammen ser vi Tim Conway. Han berättar stolt att han kände alla på sina tur och kunde alla adresser utantill. Han behövde minsann ingen jävla sorteringsmaskin. En aldrig så liten känga åt det moderna samhället med outbildad och oengagerad personal till minimilön.

Senast uppdaterad 23/11/2001 00:00:00