Daredevil





Action, USA
2003, 1.54
Ben Affleck
Jennifer Garner
Colin Farrell
Michael Clark Duncan
Jon Favreau
En dag när Matt Murdoch (Scott Terra) tar en genväg hem får han se sin far Jack (David Keith) misshandla en annan man och Matt inser att busgrabbarna som slog honom hade rätt; hans far jobbar för den lokale gudfadern Fallon. Matt springer därifrån men orsakar en olycka där kemiska restprodukter träffar hans ögon. Matt blir blind, men sörjan som träffade honom har i gengäld gjort hans övriga sinnen superskarpa. Med hjälp av hörseln kan han under gynnsamma omständigheter ”se” sin omgivning. Samtidigt som fadern slutar hos Fallon och börjar boxas igen tränar Matt sina förmågor.
Deras nystart blir dock kortlivad när fadern inser att hans vinster fram till stormatchen organiserats av Fallon. Istället för att lägga sig vinner han och efter matchen blir han misshandlad till döds av Fallons hantlangare. Matt (Affleck) växer upp och blir advokat, men faderns död och superkrafterna har även givit honom ett andra uppdrag. På nätterna är han Daredevil, och skipar den rättvisa han inte alltid kan åstadkomma i rättssalen.
En dag känner han doften av rosenolja och försöker utan resultat att få dess bärare intresserad. Matt följer efter henne och på en lekplats utför de en improviserad och mycket avancerad strid i akt och mening att Matt ska få veta hennes namn. Hon charmas av honom och berättar att hon heter Elektra (Garner). Matt och Elektra inleder ett romantiskt förhållande men allt får ett abrupt slut när den nye gudfadern Kingpin (Duncan) med hjälp av superskurken Bullseye (Farrell) låter döda hennes far. Daredevil försöker stoppa mordet vilket får Elektra att tro att han är mördaren.
Jag önskar att jag kunde tycka bättre om filmen än jag gör, för egentligen är det inte alls en dålig produktion. Det är bara det att den är en aning för melodramatisk. Daredevil (Affleck) är berättarröst och alldeles för ofta blir det fånigt pretentiöst. Jag tycker visst att dessa filmer ska ta sig själva på allvar, men uppenbarligen finns det en gräns:) Problemet med Daredevil har dessutom alltid varit att han egentligen inte är så intressant. Hans moralproblem är i stor sett desamma som Spindelmannens men hans krafter är för klena. Kanske insåg filmmakarna detta för man har biffat upp hans krafter en aning.
Det som är både intressant och en aning störande är scener där man via specialeffekter låter oss se världen som Matt/Daredevil ser den. Ofta blir det för fragmenterat och svårtolkat men ibland, som scenen på taket där han med hjälp av regn ser Elektra, träffar filmen helt rätt. Det var faktiskt rörande. Jag vet inte om Daredevil är en uttalad mördare i serien men i filmen är han inte ett dugg bättre än skurkarna till att börja med, för att sedan växa som människa alltmedan tiden går. Också detta en tydlig parallell till Spindelmannen. Jag antar att man vill visa att superkrafter inte alltid går hand i hand med superomdöme och supermoral.
Ben Affleck är långt ifrån en favorit, han är helt enkelt för dålig skådis, men som Matt passar hans stela sätt att uttrycka sig liksom in en aning. Garner ser inte direkt grekisk ut men har en viss charm som vacker och dödlig krigarkvinna och de lyckas få in en aning känsla i spelet mellan Matt och Elektra. Farrell är helt OK som Bullseye och har en del kul scener. Duncan är acceptabel som färgad (!) Kingpin men han har ett drag av självbelåtenhet som seriens Kingpin inte har och det drar ner intrycket. Dessutom är han inte på långt när (Duncans enorma kroppshydda till trots) så stark och farlig som i serien. Ingen värdig motståndare för Elektra och Daredevil.
Senast uppdaterad 23/3/2003 00:00:00