Con Air

Action, USA
1997, 1.53

Nicholas Cage
John Cusack
John Malkovich
Steve Buscemi
Colm Meany

Cameron Poe (Nicholas Cage) har avslutat sin tjänstgöring som marinsoldat och återvänder hem till sin fru, som bär deras barn. De firar på en bar och råkar där ut för busar som provocerar dem. Poe, som alltid haft ett hett temperament börjar slåss och dödar av misstag en av motståndarna. Eftersom han är utbildad i att döda döms han hårt.

Då han som mönsterfånge blivit benådad ska han transporteras hem och sätts då på ett speciellt transportplan som fraktar de värsta av USA:s förbrytare till ett nytt fängelse i öknen. Några fångar har planerat och lyckas kapa planet. Poe tvingas gå en balansgång mellan fångvaktare och fångar. Genom list och övertalning får han upprorets ledare Cyrus the Virus (John Malkovich) på sin sida. Tack vare det förhindras massmord på vakterna.

Flyktplanerna går inte riktigt i lås och efter ett tag börjar fångarna bli desperata. De blir allt svårare att hålla i schack och snart är en total konfrontation oundviklig. Den enda länk polisen har till fångarna är Cameron och han kan inte lura dem hur länge som helst. Om inte hjälp kommer är han illa ute.

I Con Air är action nyckelordet. Det ges inte mycket tid till eftertanke och reflektion. Det är döda eller dödas. Stackars Cameron Poe, som för det första mer eller mindre oskyldigt dömts till ett långt fängelsestraff och dessutom hamnar mitt i ett upplopp när han äntligen blivit frigiven. Han är en obefläckad hjälte, ett slags Kristus-gestalt som också förstärks av hans vita klädsel.

Filmen uppvisar en del logiska tankevurpor. Idén att sätta samtliga farliga fångar i en och samma plan verkar för dumt även för amerikanska myndigheter. Att dessutom fängsla fångarna med handfänsgsel som kan dyrkas med nålar är i tunnaste laget. Synd, med den stora budget filmen har borde de kunnat komma på något som var lite trovärdigare.

Poliserna som jagar är som vanligt mer än lovligt dumma, självsäkra och ovilliga att svälja sin stolthet och göra som hjälten säger. Colm Meney spelar en dryg knarkchef som indirekt hjälper till att förvärra situationen på planet. Hans rollfigur är onödigt sterotyp och påverkar handlingen lite för förutsägbart. Han är envis och gör bort sig. Slutscenen drar ner betyget. Det är lite av antiklimax i förhållande med resten av filmen som faktiskt är riktigt underhållande. Det är ingen film som lämnar något bestående minne men det är 2 timmar underhållning.

Senast uppdaterad 23/11/2001 00:00:00