Clockwatchers

Drama/komedi, USA
1997, 1.32

Toni Collette
Parker Posey
Lisa Kudrow
Alanna Ubach
Helen Fitzgerald

Iris är en relativt okvalificerad sekreterarvikarie. Som sådan kommer hon en dag till ett stort och anonymt företag. Alla sitter i sina små utrymmen i de enorma kontorslandskapen. De fast anställda gör sitt bästa för att ignorera henne. Halva första dagen tillbringar hon på en stol, i väntan på att få ett skrivbord och en arbetsuppgift.

I matsalen sitter hon ensam tills några andra vikarier uppmärksammar och tar sig an henne. Där finns ledaren Margaret, Paula som med jämna mellanrum förstör företagets kopiatorer för att kunna lägga an på reparatören, samt Jane, vars mål i livet är att gifta sig och bilda familj. Tillsammans bildar de front mot övriga i företaget.

Allt går sin gilla gång. De jobbar på dagarna, ja - de är i alla fall närvarande. Iris jobbar för en chef som i alla fall inte är elak mot henne. Hon börjar finna sig tillrätta, och upprättar även en social tillvaro tillsammans med de andra flickorna. Det är då som stölderna börjar.

Någon stjäl saker för de fast anställda. Cigarettändare, kristallpappersvikter och skor försvinner. Det är ofrånkomligt att vikarierna misstänks. Det finns inga bevis, och sakerna påträffas inte, så de kan inte avskedas. Istället föser man ihop alla vikarier mitt i kontorslandskapet, som på ett torg, för att hålla koll på dem.

Det är en kall och cynisk värld som målas upp. En vikarie är ingenting. Om de fast anställda hyser några som helst känslor för vikarier så är det fientlighet. Flickornas osäkerhet och vilsenhet framställs med all önskvärd tydlighet.

Filmens budskap är att man måste kämpa för att få det man vill ha i livet. Och om du befinner dig långt ner i hierarkin är det svårt. Jane, som vill gifta sig, får tag på en man som antagligen är otrogen. Paula förbjuds att kopiera, och därmed stängs hennes väg till den snygga reparatören. Margaret försöker tillskansa sig någon form av makt genom att bli ledare för deras lilla grupp.

Vikarierna har egentligen bara en sak gemensamt - de har ingen gemenskap med några andra, varken på arbetet eller utanför. I brist på annat blir de flyktiga vänner. De är längst ner på rangordningen, men försöker ändå finna en mening i tillvaron.

Senast uppdaterad 22/11/2001 00:00:00