Charlotte Gray

Drama, England
2001, 1.56

Cate Blanchett
Billy Crudup
Michael Gambon
Rupert Penry Jones

Andra världskriget pågår för fullt. Charlotte Gray (Blanchett) träffar en man på tåget och de råkar i samspråk. Hon tycker att han tar för lätt på kriget men går i alla fall till en boklansering som han tipsar henne om. Där träffar hon flygaren Peter Gravery (Penry Jones) och de blir ett par. Hon vill vara lika modig som han och göra en insats för England. Därför genomgår hon träning för att bli brittisk agent i Frankrike.

En kväll kommer Peter inte till deras avtalade möte och när hon ringer hans överordnade får hon veta att han saknas efter ett uppdrag över Frankrike. När hon får veta att han befinner sig i en liten by anmäler hon sig för tjänst. Charlotte får kodnamnet Dominique och skickas iväg Hennes kontakt blir Julien (Crudup) som tar henne till ett litet värdshus i byn.

Charlotte tar sig an sin roll som kurir. Vid en utväxling av dokument kommer Vichyregeringens polismän in på baren och tar med sig Charlottes kontakt. Det är mycket möjligt att hennes täckmantel kommer att röjas så hon söker upp Julien för att få hjälp. Han kan inget göra men han erbjuder henne skydd hos sin far Levade (Gambon) som bor en bit därifrån. Charlotte antar rollen av hushållerska medan hon hjälper motståndsrörelsen och forskar i Peters öde.

Ingen slåss för sitt land säger Levade, man slåss för någon och det äger nog sin riktighet för kärlek får Charlotte att bege sig till Frankrike, och kärlek får Julien att riskera frihetskampen för Charlottes skull. Det är ingen tokaction i stil med Rädda menige Ryan, men filmen är väl så intensiv och fylld med dramatik utan närbilder på stympade kroppar. Budskapet går fram ändå.

Fotot från den franska landsbygden och musiken används mycket effektfullt för att skapa en bra brytning mellan ett nästan normalt liv i skuggan av kriget och även för en som aldrig haft oturen att uppleva krig framstår ockupationen av Frankrike som ytterst horribel.

Kate Blanchett har varit en av mina favoriter sedan jag såg henne i Elizabeth och hon gör mig inte besviken. Gambon är spektakulär som den buttre men i grund och botten godhjärtade Levade. Det finns även en gråzon mellan goda och onda som känns trovärdig och visar att det inte alltid är så lätt att göra det rätta även om man vill.

Senast uppdaterad 15/3/2003 00:00:00